När man är på konferens
blir det paus då och då
och då kan man...

Först sitter man där på konferens och diskuterar,

lyssnar, tänker och funderar

Sedan blir det paus och man kan gå ut på klipporna och beskåda horisonten och känna luften och friheten

Eller så vänder man blicken neråt och begundar klippans skönhet...

vattnets lek...

och ser hur ljuset ger bilden liv.

Eller så ägnar man sig helt krasst åt vattenpölsstudier.

Kanske hemfaller man åt överdrivna färger,

men man kan också skildra samma vatten i en mörkare ton.

Strax är rasten slut och det ar tid att återvända in.

Men lyckligtvis var det fler raster, och en dag till, så det blev flera bilder.

Bilder från Grisslehamn

12 april 2009

Canon S70

(Lillkameran alltså) 

Idag regnade det en skur - och efteråt var det blött

Ja det är ju inget märkligt att det regnar, och än mindre är det märkligt att det blir blött av regnet. Lägger man sig ner på gräset blir man blöt, men man kan också upptäcka blötan.

Kisar man lite kan man ana den, därborta i det det gröna.

Kommer man lite närmare kan man ana ännu mer.

Kyper man ner i den mörka grässtrådjungeln ser man att de gömmer sig därinne.

Vi börjar ana formerna

Ett daggkåpeblad, visst det är...

Men egentligen handlar det bara om vattendroppar

Men allt handlar bara om lite lek i gräset i dag om efetrmiddagen.

En Forsyte-saga?
Eller bara vilse i forsytian

Jag ser den när jag går ut genom ytterdörren. Det kan jag inte undgå att göra, den är stor och lysande gul just nu. Jag gick fram till den idag, studerade den, sögs in i den och försvann in i det gula...

Jag låter bilderna berätta.

Våren är visst här

Iakttog våren idag, på baksidan av huset där jag bor, i vårsolens sken. Sol och vår alltså, nej det var visst något annat...

Återvänder så att säga till vardagens betraktelser efter min bloggutflykt till Tyskland.

Plommonblommor. Kanske blir det plommon också. Men inte än.

Nere på marken anas något i gräset.

Jag smyger mig långsamt närmare genom grässtrådsdjungeln, och där står den...

En ensam liten Scilla.

Jag kryper vidare bland strån och ljusfläckar och jagar.

Inte färdig ännu. Undrar om jag kan hitta en polare som kommit längre i utvecklingen?

 Jo, kanske.

Fångsten blev en blek liten försynt viol.

Övergick sedan till ett ovanifrån-perspektiv

Vårfärger.

Och slutar med en kvarvarande fjolårsskönhet.

Skön Valborg på er alla!

Varning för historia.

Historien finns alltid med oss, kring oss och bakom oss, i tid och rum. Det var särskilt tydligt under den dryga vecka vi var tillsammans i Tyskland, delvis beroende på valet av städer vi bodde i, Dresden och Leipzig har båda en rik historia men också en omtumlande nutidshistoria. Och det är klart, att det blev tydligt berodde också på att vi drogs till detta.

Utformad som varningstexten på cigarettpaketen har man utfärdat en varning om vådan av historia:

Historia kan leda till insikter och förorsaka medvetenhet.

Skylten står utanför Nutidshistoriskt Forum i Leipzig som berättar och påminner om oppostion, motstånd och civilkurrage i forna DDR, mot bakgrunden av Tysklands delning. Det krävdes tre besök (eller blev det fyra?)  innan vi var färdiga med det museet. Vi behövde paus mellan alla intryck. Dels alla fakta, men också alla känslor som förmedlades. Som dottern upprört konstaterade: "Hur kan man bara komma på en sådan idé som att låsa in ett helt folk".

Men det fanns annan historia också. I gatan hittade jag den här anvisningen.

Stå med fötterna här så kan du du ta en bra bild av Bach-museet.

Pyttsan heller!

Byggnadsställningar, plank och skynken. Det var nog inte så dom hade tänkt sig det.

Mer historia. Vi tog spårvagnen ut hit. Fast egentligen fotograferade jag guldfisken.

Völkerschlachtdenkmal - till minnet av den stora folk-slakten. Det tyska uttrycket är mer rakt på sak än det svenska fältslag. Det tyska ordet schlacht kan översättas med både slag och slakt. Och det är väl det krig handlar om, att folk blir slaktade.

Det handlar om det stora slag som på engelska heter Battle of Nations och i svenska historieböcker brukar benämnas  slaget vid Leipzig, 1813.

Det är en imponerande stenkoloss, man byggt.

Men det intressanta fanns i museet.

Forum 1813.

Intrycken var många.

Tidsåldrarna blandades.

Han till höger är Napoleon själv.

Och det här är bara ett hörn av det stora panoramat man byggt upp över ett av slagen (man höll ju på i fyra dagar)

Efter all denna historia behövdes också lite lättsam avkoppling, så vi återvände till marknadstorget.

På scenen var musik- och teaterspektaklet i full gång.

Pipare och trummare.

Och när det skymde kom elden fram.

Sedan sänkte sig mörkret över staden..

...och mörka figurer passerade

Dagen efter var det dags för hemresa. Det får symboliseras av den stora banhallen vid Leipzigs Hauptbahnhof, som lär vara Europas största.

Tåg till Berlin och flyg hem och så var det slut på resan och därmed även denna följetong.