Geometriska former

Ibland förundras jag över mig själv. jag gick hemifrån i morse och stoppade pliktskyldigast kameran i fickan, med tanken och känslan att nu måste motiven vara slut, det kan inte ha hänt något sedan igår, och dessutom är ljuset tråkigt och...

Men jag kom inte många meter, för redan i den första lilla tråkiga gångtunneln, nära där jag bor, lyste ljuset mot mig, så jag tog pliktskyldigast en bild för att åtminstone ha en dagenstunnelbild att lägga upp.

För ovanlighetens skull en lätt manipulerad bild. För att få den rätta ljuskänslan.

Så nu var det gjort. Dagens tunnel. Nu kan det ju inte finnas något mer. Sneddade genom lekparken eftar att först ha sneddat förbi några hyreshus och förbi några förlupna kundvagnar. Och plötsligt när jag går där, huvudet lätt böjt, blicken lite trött på marken och jag i andra tankar så reagerar ögat, fotoögat alltså, på de geometriska formerna.

Jag blir lika förundrad som många gånger förut. Så fanns det motiv i dag också!!  Och som så många gånger förut hade jag plötsligt hittat ett tema, bara sådär, och ögat var inställt på geometriska former.

Här blev det ju inte bara form utan även material; sten, jord, träd och asfalt.

En annan variant på samma former.

Och här blev det formen hörn, hörnini.

Form, struktur, yta eller form? Platt som en pannkaka är det i alla fall, om än vertikalt. Och snudd på tunnel, den är inte långt bort.

Plast, is och månne en superellips?

Jaja, nu ska jag sluta.

Jag SKA

Trevlgi fredagskväll på er!

När Fourier-mannen dök upp igen och vad som hände se'n.

Ja, idag dök han upp igen, Fourier-mannen som kom in i mitt liv för några veckor sedan, och på samma ställe. Idag fångade jag honom på bild också, innan jag gick ifatt och fortsatte samtalet. Och därför blev det inga fler morgonbilder.

Favorit-pölen med Fourier-mannen. Frusen. Pölen alltså, om han var frusen vet jag inte.

Resten av dagens fotande fick därför bli i skymningstimmen, på hemväg.

Silhuetter mot himlen. Ett sedan länge uttjatat motiv men ändå en skön syn, som jag inte kan unvika att tjusas av, med eller utan kamera.

En annan silhuett. Här var han tjurig med skärpan, min lilla kompakt, men den här lyckades.

Dungen nästa!

En liten avstickare in i dungen i dag också.

...och sen in bland husen.

Kvällsstämning i förorten.

En till. Bild alltså. Samma förort. Några minuter senare.

Så dagens tunnel.

Upp för trappen därborta så är jag hemma.

Fåordig idag. Ibland är fantasin trött.

Natten frös till is
men dagen kom med sol och ljus

Efter den mulna blöta gårdagen med sina smältande pölar, kom natten med kyla som mötte morgonens sol i gryningen. Förändrad var världen, de skarpa skuggorna kastade sig över den soldränkta marken och det blöta var torrt och hårt.

Gårdagens skymningsmörka dunkelhet hade dragit bort från dungen och marken glänste nybonad och förrädiskt hal.

Man kan ju inte bara gå förbi när ytorna är så här inbjudande, inte när kameran är med. Tur att jag inte hade stora kameran med. Då hade jag nog dröjt mig kvar för länge.

Om man sänker blicken öppnar sig en annan värld av skönhet som många missar med sina förbiilande steg.

Med en sista blick ut över den nybonade, gräsmönstrade parketten drar jag mig vidare mot arbetet. En ljus och bra start på dagen.

När jag skulle gå hem var det fortfarande ljust och soligt och det firade jag med att gå en annan längre väg hem. Passerade reklamens värld när jag påbörjade vandringen ut i verkligheten.

Passerade en slänt som kan påminna oss om att all snö inte är vit.

En vinterfrusen fotbollsplan blev nästa offer för min kamera, eller ska vi överlåta motivtolkningen till vår underbara fantasi.

Passerade sedan ett brobygge, medan himlen sakta tonar över i kvällsblått.

 Och den sista bilden kom till när jag och en röd bil passerade under E4:an.

Undrar vad som händer i morgon? Ibland undrar jag när motiven tar slut...

Från ljus till mörker...

Från ljus till mörker blev det när jag gick hem fråm jobbet i går. Solen lyste in genom taket och ljuset föll så snyggt så jag kunde inte låta bli att ta en bild.

Ja det blev en bild till.

När jag kom till cykelställen vid skolan hade ljuset ändrat sig sedan morgonen

men cykelställen var fortfarande tomma.

Ljuset hade börjat falla när jag kom till min mest fotograferade vattenpöl.

I bakgrunden till vänster, bortom gräsmattan, kan vi ana en dunge i mörkret.

Vi går närmare...

Och väl inne i dungen riktar vi kameran neråt...

...och tittar ner i mörkret. Vad kan dölja sig närnere...

Och där slutade gårdagen.

Men jag återvände till dungen i morse.

När snön blev till vatten...

Det går fort när värmen kommer, snön blir till vatten och blir till nya motiv, flyktiga sådana.

Och någonstans ska vattnet ta vägen

(Plåta avloppsbrunnar, har han inget vettigare för sig...)

I parken skapas bilder för stunden.

Tar jag ett steg åt sidan blir det en ny bild. Men den här gången blev det just den här.

Här är ett bra pölställe. Här finns en av de två standardpölarna längs min normalväg till jobbet.

Jodå, det blir en tunnelbild i dag också.

Både hund, buss och husse fastnade på bilden.

Tittar man för djupt i pölarna kan man se både det ena...

... och det andra.

Vis skolan var det ingen som nyttjade cykelställen.

Det var alldeles för blött

Bara fotografen vågade sig dit.

Men sen kom han till jobbet och fotandet var slut. Men det var så ljust att han fotade även på hemvägen. Han är inte riktigt klok, den där fotografen. Fast han har så liten kamera.

Dagens (morgon)bilder med Canon S70.