Normalbloggning igen .

När jag gick ut med  kameran  igen häromdagen satt  fortfarande normalen  på, så då fick det väl bli  så då.

Men det gällde att inte halka.

Som så ofta gick min väg genom centrum, som liksom  ligger i vägen om jag vill gå åt  det här hållet och vill undvika en  kringgående  rörelse.

Ute på andra sidan.

 Nattens kyla dröjde kvar och inbjöd  inte till vila.

Men  jag  gick dit ner, där  vattnet är nära och kylan dröjde ännu  längre.

Vad ska  man säga här? Svartvitt  ned färg? Någon som  spillt choklad  på  bilden?

.

.

Årets första kajaktur?

.

Ute med hunden.

.

.

Andra sidan.

Vart tog den gamle bloggaren vägen -- - - Han gick nog ut och tog normala bilder.

Normala bilder? Ja sådana  bilder  som  är  tagna ,med  normalobjektiv. Om det är ett normalt  beteende vet jag  inte, men det  var  ju  så allt började en gång  i  tiden.Begreppet normala  bilder  myntade  jag förra  sommaren någon gång, när jag  köpt ett normalobjektiv till mina m4/3-kameror, något  som saknats  tidigare, men som  jag egentligen inte saknat. Men vad  jag gjorde  igår var  att gå vägar  jag  inte  gått   på länge och  som  jag  blev förvånad över att  jag  kände  igen, när  jag  gick  där.

30, 30, 40

.

Så småningom började  jag  inse att det  nog var  medan  jag  fortfarande jobbade, som jag  gått eller  cyklat här, och då  också  innan jag  blev  sjuk och senare  fick min Alzheimer-diagnos. Den här promenaden blev alltså inte bara ett eftersök för  att hitta snö( Se  förra inlägget) utan  ett återfinnande av   promenadvägar.

Här blev det en 50-bild, men det syns knappast.

.

Ett färgfoto.

Det här blev också det första blogginlägget  på   länge som jag  är nöjd  med textmässigt, som  jag  orkat  fullfölja och  där  jag orkat  rätta  alla skrivfel  och felslag. Har  den gamle bloggaren återvänt?

En sådan där  svartvit bild  där  de  gula  löven ser ut  som snö

Så är det att bo intill järnvägen.

Vita huset.

Sistanovember-bild

snölöshets-studie sista dagen i november

Passade på att  ta min   sista novemberpromenad i dag. I morgon  skulle  det ju  vara för  sent.

I fyra  bilder  redovisar jag snösituationen.

Men all snö verkade  ha stuckit någon annanstans, så istället  blev  det  en  studie  i senhöstfärger, plus att  jag  gick på   gator  och vägar där det var länge sedan  jag gick senast, om  jag ens  har gått  där.  Det  var lite som att lägga  pussel och  känna  glädjen  när  bitarna  passade ihop.

Lite mörkare höst.

Och lite ljusare.

Men här då? snö?

Lurendrejeri!  Om man fotograferar nedfallna  gula  löv och gör  bilden svartvit och  det  gula  ljust , kan  det  se ut   som  et tunt lager snö. I  alla fall lurade  jag  mig   själv så.

Några av de sista novemberbilderna?

Det börjar ju  närma  sig  slutet   av  mörka  november, så  jag passar på att visa några   ljusa (relativt) bilder innan  det  är     för  sent.

Ett befintligt   hus.

.

och ett under tillblivande..

När jag nu förlustigat mig med mörka bilder och svartvitt behövde jag lite färg igår

.Med förmiddagspromenad blir  bilderna ljusare än på eftermiddagen , även om där finns ett  vitt  molntMeddMeddäcke.

Med förmiddagspromenad blir  bilderna ljusare än p

 Med förmiddagspromenad blir  bilderna ljusare än på eftermiddagen , även om där finns ett  molntäcke.

Men i  slutänden blev  det  färgerna   som intresserade  mig.

Eller var det  färgerna  som  blev  motivet

Lekparkens  blöta  höstfärger-

Lite sol sipprar  igenom.

När jag tittade mot  fotbollsmålet.

En sorts silhuett.

.

Längs gatan.