ännu ett höstligt inlägg

Vidvinklig höst blev  det i  den  här promenaden

Efter  att  ha roat  mig med  nya telezoomen ett tag, tog jag  fram det vidvinkligaste  jag  har till min   Olympus ,en  vidvinkelzoom för att se hur  den  kan  se på  hösten. Den  är  på 9-18 mm (18-36FF).

Eftersom jag har  en  fast  14 mm :s pannkaka använder jag  oftast  den,  när  jag vill ha   vidvinkel. Men nu ville jag leka  med  zoomen (eller   heter det utforska?).

Man  får  onekligen  plats  med  mycket höst  i  bilden.

I förra inlägget fanns  en färgstark häck. Här  syns  den  från  andra  hållet en  disigare  dag.

Någonstans  därinne  bor  jag.

.

.

Jag travade  iväg.

Mycket  himmel blir det, så jag  har  beskurit   här  och  där.

.

Men man  ju  få med  mycket på bredden

Innehållsrika  bilder?

Eller mycket vitt en  disig  dag. Ljuset viktigare  än  motivet?

Och visst  bör  bilderna  förstoras.

En trött dag idag

I stort  sett har jag inte gjort något idag,

mer än att  inte göra något.

Men  jag tittade ut

Och såg färger

Men  vilade mest

. En vilodag alltså.

Längs järnvägen . . .

 ...går jag  ibland.

Men oftare går  jag uppe  på   bron

Slut.

Höstfärger i små bitar.

Jag är ofta numera rätt begränsad   i mitt fotograferande, håller  mig  mycket i  närmiljön,gör inga långa  utflykter, men trivs  bra  ändå. Fast ibland  känns  mitt fotande  lite instängt. Men såhär års kan  man  ju rida lite   på höstfärgerna.  Och lite  på den   fortfarande relativt nya telezoomen, som  lurar  mig till nya vinklar  och kompositioner.

.

Platser jag passerat hundratals  gånger, ser  jag nu ur nya  perspektiv.

En del bilder blir " mer packade" på något  vis. Kanske flera  motiv på en  gång.

Det  är  inte planerat   att  det  skall   bli  så, det bara  blir så när  jag går där.

Radhus med skorsten och ett högre  hus  i  fjärran, nästan  upplöst  i  vitt.

Konstgjord höstfärg på skräpcontainrarna.

.

Den skymningstid nu kommer, kan  man kanske  säga.

ljus av olika slag och kvalitet och kanske syfte

Ljus kom in i min  skalle när jag läste den där  artikeln om Agueli, ljuset och  motivet. Tankemässigt alltså. Ljusets betydelse var ju  ingen nyhet  för mig, men en uppfriskning av  minnet är  alltid bra och  kanske inspirerande. Så jag bläddrade  lite (på måfå) i den senaste  tidens  produktion. Mina promenader   ger  ju oftast ett överskott  av  bilder, och det visade sig att det det fanns  flera sorters  ljus  där. Och  opublicerade bilder.

"ljuset är viktigare än  motivet" var det i hans  text som fastnade  i  mitt  huvud, eller ska  jag säga talade till  mig.
Han  var akvarellist och  jag  använder  kamera,men  jag provade ändå hans idé, och  några  alster har synts   i  bloggen.

Kanske  en traditionell bild vid skymningsdags  bland  stenstadens hus. Eller...

En  liten påverkan från Aguelis ljus  syns  här. Husens övre delar försvinner i  det  vita.

Men  här var  påverkan  större. Från min  första"agueli-promenad"

Men  ljuset kan  bjuda  på färg  också. en  bild  från  samma promenad  som ovanstående  bild.

Ett färggrant motiv? Inte så färgrikt som   det verkar Den  mesta färgen kom  från  den  den nedgående  solen. En  färgstark bild, men  inte  så   realistisk. Mer sagobokslik.  Ljuset regerar. Och  det  var  nog  en  bild  som  föddes vid   datorn, inte  vid fotoögonblicket, för  då såg  jag  nog  annat.

Och  lite  längre bort var motivet dubbelt färgstarkt: egenfärg plus  solens färgförstärkning.

.

Ett annat  motiv, en  annan  gång ett annat  ljus

Sensommarens eftermiddagsljus

Den har  fått  ligga till sig ett bra tag, för  jag  tycker den  är  så bra, framförallt  ljuset  i   den. Motivet finns  givetvis   där, men  är  ganska banalt En stor  mörk, ja svart  fläck mitt i bilden. Men den tvingar  ut  min  blick åt  kanterna,till de lockande gröna, där små scener väntar. och så tegelbyggnaden i bakgrunden  som väcker nyfikenhet.

Men  framförallt  gillar  jag  ljuset.

Idag gjorde jag  en ny  version av  bilden.

Gillar den  också, men på ett annat sätt.

Men även  här är  det  ljuset  som  gör  bilden.

tycker jag.