jag var trött igåkväll och tog en liten promenad för att pigga på mig. Hej vad jag bedrog mig

mEgentligen var det väl inte kväll för det var fortfarande ljust och folk hade  bara börjat vara på hemväg från sina arbeten och de långa köerna hade inte börjat växa till sig. Jag tänkte ta en liten rask runda  i nejden.

Hej vad jag bedrog mig, ljuset överföll mig och jag vände tillbaks och hämtade kameran.

Det byggs i trakten. Men varför ta en sådan  bild? Den finns där. Det är  så det ser ut. Den är innehållsrik. Ja det kan finnas många skäl. Kanske en typisk Jan-Olof-bild "en sådan som innehåller så mycket" Men kanske är den här överfull.

Jag visade några snabba bilder från promenaden redan i  går kväll. Här kommer en renskalad variant av  en av dem.

Jag hittade ett hus, dit folk hade bråttom innan det stängdes. Själv hade jag inget behov av att gå dit, jag hade ju en kamera och vädret var skönt. vad  mer behövs?

En bild som är lite  missfärgad av aftonsolen.

Jag vandrade  rätt in ljuset.

Det var då jag började inse att det  skulle bli en lång  promenad, längre än jag tänkt mig,  allt på grund av den där kameran. Den lurar mig, men det har jag ingenting emot.

Det var dags för ett vägval.

F.Ö. är det "normala" bilder igen, normalobjektivet hamnade på kameran igen. Om det innebär att  allt är  normalt kan jag förstås inte garantera.

I kväll gick jag ut och hittade solen (ett preludium)

Den  speglades i fönstren.

På väg till varuutlämningen.

.

Det blev  en lång promenad, så nu  ska jag  sova. Fortsättning följer.  GOD NATT!

Tiden, bilden och rummet

 "Tiden, bilden  och rummet "  Vägen till den rubriken var både  ringlande, lång och  föga utstakad. Kanske  också redan glömd.

Det började  med tankar på de överblivna bilderna, de kanske bortglömda, försvunna eller bara försummade, bilder i vårt inre, på papper eller bara någon  gång projicerade på en  vägg.Och de där bilderna   som kanske inte finns, ,men  ändå finns eller borde finnas.

Oj, jag borde kanske  inte  ha öppnat dörren till ordförrådet, nu bara trillar orden   ut i en  vild,strid  obevakad ström, fria från  krav på nytta, relevans  och sunt förnuft, men  ändå inte.

Kanske behövs tiden som en sorts inkubation.

När  jag började skriva  trodde jag det skulle handla  om  kvarglömda gubbar, men de blir visst bortglömda i mina ord och  får hållas i bilderna. Infångade  på försommaren har de varit fångar i min dator tills nu. I bakgrunden (verklighetens) strömmar "stomps from the swamps" i högtalarna, men  inte sådan där  modern strömmad  musik utan en hederlig gammal CD-skiva.

Men eftersom The swamps  ligger i Louisiana har musiken inte  med bilderna att göra, möjligen sprider den en känsla av nostalgi

Det borde inte ha gått. Och det kanske det inte gjorde heller

Jag  gick ut på min  lilla balkong igen, när det hade mörknat  och  jag  såg  något  på himlen, ungefär  där det  hängde en spanande  helikopter  igår.

Jag  tog  en  bild.

Jag bytte objektiv till en gammal manuell 135:a som blir  som 270 mm på min  Olympus.

Månbelyst persiennsnöre  fick det  bli också. Då såg  månen  riktigt rund  ut.

Stativ? nä det är för tråkigt.

Det var fortfarande sommar vid Riddarfjärden när jag gick förbi, men bilderna har bidat sin tid tills nu

Kanske har de legat  i datorn och  surnat till "varför får inte  jag vara  med". Somt  måste mogna, inte  bara bilderna utan  också  fotografens sinne. Och vid den tiden var det mycket fasader, så det fanns kanske inget mentalt bloggutrymme för pelar-rader. men tydligen tog  han (fotografen) bilder i alla fall fastän han (bloggaren) lät dem  ligga för framtiden. Den som spar, han har. Eller heter det  numer:  hen som spar, hen har?

Uppenbarligen var det något i bilden  jag  inte  var nöjd med då, i somras, så jag kastade  in den i någon Efex-variant och ut  kom den så här.

Det blev en  mer "normal "bild  också. Banal, tråkig och vykortslik?

Men jag kan ju  fräsha  upp den gamla anrättningen med  lite färskt grönt, plockat häromdagen.