Omstart inför 6:e staden känns det som

Omstart  i bloggandet alltså,  det  har  ju hunnit gå en månad sedan resan  slutade och vi  kom hem, dottern och  jag och  under  den  tiden  har   jag  levat med den  här  resan, så att  jag nu måste ta ett djupt andetag inför  finalen. Bloggandet  har  dragit ut över   längre  tid  än resandet  (fast förstås bara  en stund varje dag).

Men var  har  vi  hamnat  nu och vard kan finnas innanför  det där fönstret?

Målat glas (stained glass) visade det som. Inte bara  museum, utan  även hatnverksmässig  tillverkning.

.

Det var dottern  som var  intresserad  av hantverket, men  eftersom  jag  såg så gammal ut var det gratis för  mig, så  jag  hängde  med in. Man kan  ju alltid  fotografera.

.

Visst är detaljrikedomen  imponerande.

Färgrikedomen likaså.

.

Efter  det  här besöket gick  vi  på glasjakt  i staden. Lite omväxling till gnomjakten  i Wroclaw.

Resdags igen, innan luffen är klar måste vi ju till sista staden

Dags  att  lämna trevliga Wroclaw

Bäst att  ladda upp med en näringsriktig(?) frukost.

Och så behövs en järnvägsstation.

Lite art-noveau-stuk där  också

Det var fler som skulle  resa.

.

Någon ska ha böcker  med sig på tåget?

?

Men det var en en del av stadens offentliga  konst.

Vad  man gör på tåg.

Tre timmar  på  tåg, utan kaffe  och  konduktör medan regnet randar fönstren och  de polska höbalarna  är  lika runda  och vita som hemmavid, berättar anteckningsboken.

Tom mugghållare...

Väl framme  krävde  våra magar  påfyllning. redan på stationen.

Vi  var framme i  den sista staden.

Nu gällde det att utforska...

Och vi behövde någonstans att bo.

Ett jugentdus hade dottern fixat.

.

Utsikt  mot  lugn  innergård.

Sista promenaden i den här staden

I alla fall här  i bloggen.

.

Om jag  nu  ens gått  på den gatan

Promenad  längs vattnet, som det finns gott  om.

.

Många  som är  ute  och går även om  de  just nu  mest står.

Här  handlade  det  nog  mest  om hus  i  gult av  olika ålder och design.

Någon  som  promenerar.

Svartvit  och folkfri promenad.

Men här var  det folk!

.

Kanske den sista gnomen.

.

Ett farväl  till Wroclaw?

Eller ett sätt  att göra sig  av  med  överblivna bilder?

Absurd promenad?

Det var en  av våra vanliga  promenader där  i Wroclaw och egentligen var  det märkligt  att vi hann med så många  på våra  två dagar  i staden. Eller så är det så att  jag hackat sönder långa promenader i flera små här i bloggen och  återskapar verkligheten bitvis. Eller så var promenaderna  så långa att de av sig själva faller  sönder  i bitar i min hjärna  och  i bloggen.

På väg

.

Vi hamnade  på ett  museum, vi hade redan  passerat en del  absurda väggmålningar/absurt klotter och så så skapade vi   epitetet absurdism  där vi gick på museet.

Det  kändes bara konstigt  och förvirrande, speciellt när vi inte  kunde språket

.

Men  det var också fascinerande att gå  där

.

Men  jag  är  inte  helt säker på att  jag var verklig där jag gick.

Det var gratis att gå  in,  gratisdag, och det pågick egentligen  ingen utställning, så frågan är, har  jag verkligen varit där?

Det var  lite absurt  utanför  också...

... med  lok  som stod på ända...

...och regnbågsbussar som hoppade fram ur buskarna.

Men vi  fortsatte vår promenad.

Vi var tydligen  inte först  med att komma  på ordet absurdism, det har tydligen funnits en sådan -ism  men i  litteraturen...

När mörktet sakta faller i staden går vi här och där.

En tunnel  som lockar...

Ljusen tändas i parken.

Gnom-jakten fortsätter

Staden  ändrar färg.

Till  slut behövs stöd för att  fotografera

Så här blev  det  när  jag  gjorde  likadant.

Men  jag  gjorde  också såhär.

Till  slut blev  mörkret suddigt.

.