Gavlar och fasader, kan det vara något?Det verkar ju så, eftersom jag kom hem med en massa sådana.

Det finns ju  de som nog  egentligen   inte är tänkta att  de  ska vara synliga, men har blivit det  när något  annat försvunnit.

En brandgavel som jag tyckte  blev intressant med det ensamma fönstret, ledningarna som hänger  ner från taket, en del klotter och  annan "utsmyckning". Blänket  i bilfönstret inte att förglömma.

Färgvarianten.

Här  har vi istället ett exempel  på  auktoriserad utsmyckning, ytor  som upplåtits till konstnärer.Han ligger där  och vaktar sina  pengar.

.

Ett rejält  kliv.

En annan  typ av fantasifull  fasad.

Går  man närmare ser  man vad som händer  inne i huset.

Sedan fanns det  ju helt vanliga fasader, outsmyckade men ändå intressanta.

Där stå visst också en annan  fotograf.

Fasader utan utsmyckning kan ju i stället briljera med sin solbelysta färg.

.

.

Vanligt klotter med välkända  mönster  fans förstås också...

...medan andra gapar  med tomma hål.

Det finns ju också gamla fina fasader.

.

Men  kanske i  olika skick.

Öststatsarkitekur. Sådan som smittades av på det svenska miljonprogrammet.

Om jag tittar ut från min balkong  här hemma kan jag se liknande exempel sticka upp ovanför träden, ett omfattande renoveringsobjekt. Om hyresvärdarna vill.

Men nu var det Wroclaw det  handlade om, och där hittade vi säkert fler gnomer. Men det var dotterns avdelning.

Fula gubbar på stan och andra återfunna Wroclaw-bilder

Jag  har saknat  en hel rad bilder från tågluffen, bilder som jag vet att jag har tagit, men som jag inte  återfunnit i importerna  till datorn.I går  kväll löste sig problemet som  i själva verket handlade om ett olyckligt  kortbyte i kameran, som placerade bilderna mitt i en drös bilder från  den sist staden  i luffen.

När  jag satt  och svettades  med bilderna blev  jag lite  överraskad  över  hur  mycket vi hade hunnit med på två dagar i staden. Kanske hade vi blivit varma  i kläderna med att utnyttja tiden, kanske var Wroclaw en behagligt kompakt stad.

Vatten har  ni sedan sett  en del av,  gnomer likaså, så nu blir det  mest  annat. Tror jag. Fula gubbar  kanske. Det är den till vänster som avses.

Det fanns mycket konstverk utplacerade på  stan i gatumiljön. Här var det  ansikten.

Jag tänker inte rescensera  dem, jag bara tog  mina bilder, men  lite häftigt var det att hitta dem i gatumiljön och  inte på  galleri eller museum. Och jag har  med avsikt inkluderat en del av den omgivande  miljön  i bilderna.

.

Sist  i raden av  konstverk stod det  här, men det hörde  nog inte till utställningen.

Men det fanns också annan konst

Gafitti  fanns förstås, men det fans också fasader och andra  ytor som hade upplåtits för  konst, tydligen som en del av ett konstprojekt i  staden.

En sådan fasad.

Vi letade upp fler sådana fasader, så det blir nog ett fasadinlägg också.

En stad som ligger på öar, med många broar och historia sedan bärnstenstiden, dit måste vi ju bara i vårt lufferi

Ett uttåg från Prag, en tågresa i sakta mak, två gränspassager och en stad  med första intryck och många broar och gnomer har ni fått i bloggen, men var har vi hamnat?

Och varför  hamnade vi här.

Innan vår luffarplanering  började  var den här staden i mitt medvetande  bara på sin höjd en prick på kartan, och då inte ens med sitt nuvarande  namn. Men sedan snubblade  jag  på den någonstans när jag läste något om en stad som låg på en rad öar i  en flod och jag blev nyfiken. Men högintressant  blev den när den visade sig ligga bra i vår  resrutt, trots att det på kartan verkade  som en  omväg. Det var nämligen   där det gick bra tåg! Och det tackar vi för. Annars hade vi  missat en upplevelse.

Fiske "downtown"

Staden och vattnet.

Finns det vatten, finns det broar.

En gren av Elbe. Så då fick vi med en tredje av de stora  europeiska floderna, Donau och Moldau hade vi redan stött på.

.

Och staden  är wroclaw (Breslau). Den började växa upp som handelsstad kring år 1000, tack  vare  handeln  med bärnsten.

Och vi hade  hamnat  i  Polen. Vårt femte  land.

.

Så nu vet ni var gnomerna finns. De var  Eva-Britas fynd.

Och ni vet var de första intrycken fångades.

Det kommer nog fler intryck. om jag hittar dem i datorns katakomber.

På jakt efter gnomer

De  kan vara svåra att fånga, fotovinklarna blir  så  konstiga.

De fanns  överallt tycktes det.

Det gällde bara att vara  uppmärksam och  ha ögonen  på skaft.

.

Besvärligt  när  man är  kort i rocken.

.

.

Och  allt  man hittar  är  inte gnomer.

När e bil plötsligt glider in i bilden blir det som det blir.

Jag  passade på att fota annat medan dottern jagade gnomer.

.

Fast om det var samtidigt  kan jag ju inte garantera...

Det första intrycket av en ny stad kan kanske bli lite slumpmässigt

Det  kan bero  på var  man stiger av  bussen från järnvägsstationen när man  är  på väg till sitt tilltänkta nattlogi.

Eller så kan det bero  på hur ljuset faller, när  man tar den första  lilla promenaden för  att skaka  av  sig resdammet.

Eller kanske när  man ser tecknen  i skyn.

Eller bara  upptäcker  en  liten detalj  längs vägen.

När  man  upptäcker  något  konstigt.

Eller undrar var man hamnat.

Eller kan det första intrycket vara en spårvagn?

Kanske är det  inget av detta som man kommer ihåg efteråt, om man  inte tittar på bilderna.