Allting har en baksida? Men där utanför finns omvärlden och igår var en onödig dag.

Onödig dag? Ja jag vill inte ta bort den ur almanackan eller så, men det var onödigt  kallt och blåsigt efter att det först varit onödigt varmt för min smak, och jag  tog en  onödig promenad  med onödigt  lite  kläder i den onödiga kallblåsten.

Sedan var jag onödigt trött och gjorde onödigt lite, men det var nog nödvändigt.

Så jag återvänder till min baksida, den som  finns på baksidan av  min  boning och  är avgränsad från omvärlden av  en  lite taggig häck.

Bilder (onödiga?) som jag tog för någon vecka sedan och som  det är onödigt  att hålla på längre

Husen på andra sidan gatan (och en fågel!)

Inget onödigt skärpedjup (så fick jag  in  onödig-ordet en gång till).

Slänger med två vårbilder från huvudstaden 

innan  även de blir onödigt gamla.

*****

Kring sergels torg

Passerade där igår

En profil.

Välkänt motiv?

Ett misslyckande på konditoriet fick bli till något  abstrakt.

Och  så fotografen själv, röd  i ansiktet efter några dagars sol.

Men  ingen selfie, profilen höll i kameran.

I skymningen den 11 maj.

Månen tittade ner på mig. Eller var det tvärtom så att jag tittade upp på den.

.

Jag vände mig också nedåt centrum med min lilla kamera.

Inomhus hade ljuset en annan färg.

Men egentligen var det bara en test. Det var första gången jag testade att fota  med lillkameran och inte använde  råformat. Det gick ju  det med.

Tre vägar jag gick igår med lilla kameran i solskenet, gula blommor och en häst på köpet

Slingrande grusvägar, vårfärger och solsken kan jag  inte motstå om jag har  en kamera med på vandringen

.

Häst på grönbete.

Gula blommor som blivit vita.

.

.

Den smala vägen?

The Loneliness of the Long Distance Runner?

varför är Uppsala såfotovänligt? Betraktelse i ord och bild med liten kamera.

Foto- vänligt alltså, inte fot-ovänligt. Men vad är det då som ger Uppsala denna vänlighet?

Det finns en Å. Åar och vatten kan ge städer en vis charm. Där jag bor nu finns ingen å. Ingen vettig sådan i alla fall. Och jag bor inte ens i en stad, bara en alldeles för lång och avlång kommun som är kluven på längden av  en fyrspårig järnväg. Tråkigt, men på sitt sätt utmanande.

I Uppsala finns definitivt en  å: Fyrisån. Med broar. Utan broar skulle  staden vara  mindre vänlig  mot fotografen, och förstås även mot andra. Sedan är det förstås synd att det finns folk som  är dumma mot ån och  slänger i cyklar. För att  inte  tala om hur taskiga de är mot cykelns ägare.

Gamla hus, slingriga  gator, alls icke rätvinkliga kvarter, spännande skuggor bidrar till fotocharmen .

Och så kan man tydligen få en fika också. Inte helt fel, även om jag nog aldrig fikat just där.

Och så kom det en sådan där cyklande stadsbo och fyllde ut bilden.

Sneda vinklar,  solfläckar, gamla hus. Men det går lika bra  att fota här vintertid, med  snö mörker och halka. Jag har prövat.

Det finns en domkyrka  här också. Ibland bara anas den i bakgrunden, som här. Ska man då dra slutsatsen att  en stad  med en gammal domkyrka alltid  är fotogenique? Därom kan jag inte uttala mig, eftersom jag inte har  tillräcklig erfarenhet.

Jag har ju också tonat de svartvita bilderna , för  att eventuellt frammana en vårkänsla. Värmen är ju i alla fall här.

Två kanske lite udda vyer , rent svartvita,  på den gamla domen får bilda en sorts slutvinjett på detta inlägg.

Beskuren domkyrka.

Lutande domkyrka

Någonting säger mig  att ni kommer att få  se fler bilder och bloggar  från Uppsala så småningom. Dottern har återvänt från "förvisningen" till  Sandviken och Bergen och flyttar åter  in i en lägenhet  i  Uppsala. Troligen blir det då Uppsalautflykter även utan f0t0fika.