Ja, nu har jag gjort mig av med bilen och får ta mig fram på andra sätt, men kanske inte såhär.

Ja, igår blev bilen  såld. Visserligen får jag köra till i september, men vill jag sedan fortsätta köra måste jag göra nya tester. Efter  de små snuttar jag kört tidigare i vår har jag bestämt mig för att lägga  av helt. Jag kände mig helt enkelt inte  bekväm med att köra, och vill inte riskera att orsaka något.

Och nu  känns det bara skönt.

en gång till och rök i tunneln.

Ännu än  gång gick jag hemifrån längs denna gång, vägen ut till Stora världen.

Solen skiner  och blommorna hänger ner över betongen.

Än en gång fotograferar jag bron över järnvägen, även om man inte ser så mycket av bron. Jag prövade  panoramafunktionen i  den lilla kameran.

.

Än en gång var jag på hemväg och då anade jag rök i gångtunneln.

Oväsen var  det också!

Kundvagnen parkerad på behörigt avstånd.

De högg inte i sten, de sågade.

Jobbet  snart klart.

Det är egentligen ganska skönt att inte försöka ta "bra" bilder utan bara ägna sig åt promenad- occh blogg-bilder

Det blir liksom en sådandär "win-Win" situation om  jag  har kameran  med när jag promenerar och går där jag går lite  slumpmässigt.  Eller tvärtom , att jag strövar runt när  jag fotograferar, utan idéer om vad jag ska fotografera utan låter slumpen eller  de fotografiska ögonblickens ingivelser styra.

Det här är den naturliga vägen ut i stora världen (även om det finns andra smitvägar också). Därför blir det gärna bilder härifrån. Och ibland även  i motsatt riktning om ljuset faller rätt och andan faller på. För det mesta, eller nästan inte, för att jag behöver  bilderna, utom då som bränsle i bloggen.

I går

.

Ja  fortsättningen  är också från igår.

Den lilla 45:an satt på den lilla kameran. Gatufoto med kort tele. Men jag föredrar att kalla det för  promenadfoto. Det stämmer bättre  med  mitt fotande. Här såg jag  speglingen i bilen, men lyckades också fånga in några små figurer. Tyvärr smet hunden ut till höger i fotoögonblicket.

Den här trappan har  jag tittat  på många gånger när jag gått förbi, men nu fanns ett par skor och då blev det e nbild.

Jag slogs lite av att färgen på himmel och hus gick ihop.

.

Men jag tyckte också att  det kunde  passa i svartvitt.

Skönheten i fotograferandet ligger fotograferingsögonblicket.

Resten är bara arbete.

Sedan kommer nästa skönhetsstund när  jag skriver texten.

Det fungerade ju så bra med blommor och gräs igår, så idag fick det bli större växter

Lillkameran med 45:an fungerade så bra igår så de fick följa med på en liten promenad idag.

Jag  använde mest full öppning idag också, 1.8 och letade mig in i växterna efter möjliga motiv.

...som  det här. In bland bladen.

Eller det här, upp mot skyn.

De stora bladen.

Blommorna.

Prövade även  med ett mer vardagligt träd.

Närgånget på min baksida med Panasonic GM5 och Olympus 45 mm/1.8 och full glugg.

Jag har ju använt det   korta (och behagligt  lilla)  objektivet förut på min   Panasonic, men då som  traditionellt tele i mitt promenadfotograferande.  Men idag fick jag idén att använda det för avstånd  nära närgränsen, och  med full öppning  för att minimera skärpedjupet.

Jag botaniserade lite i gräs och buskar utanför bakdörren. Genomgående  med bländare 1.8.

.

Försökte finna en blandning av skärpa och oskärpa.

Inte det enklaste att komponera på den lilla skärmen  med vrenskande glasögon  och blänkande skärm.

Det är bara att hoppas på lite tur också.

.

Några av bilderna blev hyfsade tycker jag.

Och  det var definitivt bekvämare  än  att gräva fram tungkameran  med tungmakro.