Hur ser våren ut egentligen?

Promenadfotografen har varit ute och spanat.

Vårstädning, vårsol och vårtur på cykel. Kan det vara våren?

Jag vandrade vidare, jag brukar  ju det, utan mål. Så småningom hamnar jag ju vid en  SL-hållplats, så jag  kan ta  mig hem. Ingen aning  på förhand vilken det blir, det skulle  ju vara tråkigt att veta, i alla fall i den sköna vårsolen.

Kanske är det själva vårljuset som är våren. Då bryr jag mig inte över sneda lyktstolpar, bara det röda däruppe  till höger  kommer  med.

En björk mot blå aprilhimmel.

Vår?

Eller kanske ska man spana  nedåt  efter vårfynd.

Ljus på hus.

Ljus på färggrant hus.

Och där någonstans fanns en busshållplats så jag kunde  komma hem.

Om aftonen tog jag en helt  annorlunda bild hemmavid

Björnbär.

Hus som bara gluttar (och lite till)

Så här såg en av gårdagens bilder  ut  när  jag  kommit hem och bilden hade passerat  Lightroom. Ett hus därborta  som gluttar ut ur  mörkret . Det var ju ett annat motiv än det  jag såg när  jag tog bilden! Sådant händer då  och då.

Det blev en bild av ett upplyst hus i mörkret,  som ett hus som gluttar ut  mot  omvärlden. När jag tog  bilden var det en översiktsbild över  området. Så det   kan bli!

Bilden fick mig att  komma ihåg att  dagen före, under en annan promenad hade jag fångat ett annat gluttande hus, fast under en annan promenad, på ett helt annat ställe och  med en annan kamera. När jag tog den bilden hade  jag snarast tankarna på hus  som  "försöker gömma sig i diset bakom buskarna". Den  kanske också blev  något annat än vad den var.

En av bilderna är tagen   med min Olympus OM-D5 + ett 25 mm/1.7. den andra  med min Panasonic GM5, med den lilla kitzoomen.  Båda  kamerorna har  M43-sensorer och kan använda samma objektiv, men är i  övrigt ganska olika, en bära runt  halsen -kamera och en lätt att stoppa i fickan-kamera. Hur de  olika kamerorna påverkar  mitt sätt att fotografera har jag  inte funderat på så mycket, men eftersom Panasonicen så lätt slinker ner i fickan, som en kompakt, får den ofta  följa  med. Det var ju också tanken när  jag köpte den (förutom att det var rea). 

Ett hus som gömmer sig.

När jag gick där bland gårdagshusen såg  jag ett som inte gluttade  utan snarast försökte gömma  sig bakom gardinerna.

****

Huset som gluttade innan det förlorade färgen. När jag fotade var jag  mest intresserad av förgrunden, men huset tog på något sätt över bilden. Det är vanligare att  det blir så med Panasonicen som har en usel sökare (snarast nödsökare och  en skärm som inte alltid är hjälpsam om ljuset är fel. Men jag gillar den ändå. Lite oförutsägbarhet gör ju bara det hela roligare. Och filmen är  ju billig. Vill jag ha  mer precision tar  jag förstås  Olympusen  med mig.

Del  2

Hus som gömmer sig och hus som tittar ut, utan att gömma sig kan väl få samsas i samma hägn.

Tyckte nästan det här huset inte bara gluttade utan tittade ut också

Tyckte det var fint  med gult hus och gula blommor på stolpen.

När jag tog bilden kände jag mig nästan som en husmäklarfotograf.

Sedan kom jag ut till öppnare  marker.

De var svartvita och behövde ramas in.

.

Den gamla brandstationen

Jag såg den redan på långt håll, det typiska  tornet stack upp.

Bilden fick ett litet åldrat uttryck

Kanske med ett lite nostalgiskt skimmer.

Det blev också en saklig nutidsbild utan nostalgisk framtoning.

Färgklickar i gårdagens gråväder

Han som sprang in i bilden med lite färg.

Huset som var lite blekt i färgerna

Men strax kom färgerna incyklande.

Här var det färg redan från början, så någon påfyllnad  behövdes inte.

Är det sådant här som kallas vår, då är det vår hos mig.

Bara några knästående bilder.

.

Det är inte ofta jag tar sådana  här bilder numera.

Det är på något  sätt  inte  lika roligt  längre.

Och så ville jag pröva vad  jag  och nya normalen kunde prestera tillsammans vid bländare 1.7

Några små fläckar  på byxknäna fick jag.