DDimmig morgon och beslöjad söndagssol

Jag lutade  mig  ut från  min lilla  balkong.

Jag tassade ut  i det fuktiga gryningsgräset.

Jag lutade mig ut på andra sidan också.

Jag gick ut och hämtade  morgontidningen, söndagstjock och kall och sval.

Jag tog en sista bild.

Nu ska jag  nog vila en stund till...

En oplanerad tur med 25:an

Oplanerade är  ju de flesta av  mina promenader, jag går  dit  jag går lite på måfå, tar första bussen som kommer utan tanke på vart  den går eller om det finns något att fotografera. Om inte annat slipper jag planer   som inte går i lås (eftersom jag  inte  planerat. Men tankar  har ju. För  många ibland

Den här gången  fanns det en  tanke i alla fall, Jag satte på  den nya 25:an på  Olympusen och gjorde   mig själv lite  mer  bekant  ned nyförvärvet.I förra inlägget fans ju några antydningar till att jag skulle visa lite vad  jag inte kunde göra med lillkameran. Ovanstående bild skulle inte vara något problem, det visste jag redan

Det här skulle  jag definitivt inte klara av med Panasonicen. Bländare 1.7 och lägga skärpan  på  rätt ställe med det snåla skärpedjupet och  manuell fokus. Inte skuggan av en chans.

Det inses då lätt att  den här  skulle vara lika hopplös.

Här skulle ju inte skärpan vara något problem med lillkameran. Bara att blåsa på.

Men, att som här placera den stora vattenreservoaren likt en  liten uppstickare i bilden, skulle jag  inte ha  en chans till med GM5:an. för kunna att placera något, måste  man se det.

Ett exempel till (bör förstoras för att se skärpeplaceringen.)

Olympus OMD5+ Panasonic 25 mm/1.7

Färggstarka bilder i stället.

Det var  svartvitt  i förra inlägget så nu kör jag renodlat färg i ett trebildersinlägg. Tre bilder tagna under  en och samma promenad med den lilla GM5:an och den ynkligt lilla kit-zoomen, som fortsätter  att leverera hyfsade bilder  åt  mig .

Ett parti  vid Stinsens  köpcentrum i Häggvik.

.

När jag ändå var inne på färger kunde jag inte undgå den här färgstarka scenen. Härliga kontraster, snyggt svängande gångväg och  alldeles fullt av dekor  på gångvägen

Nedfall efter regnet

.

Sedan böjde jag  mig ner med kameran för att kolla in vad som fallit.

***

I nästa blogg blir det   bilder från dagens  promenad, med den andra  kameran som fick följa  med på en promenad som jag inte tänkt ta eftersom jag var trött och tänkte vila i dag.Där  kanske det kommer bilder som jag inte tror jag  skulle ha tagit med den lilla GM5:an.

Trevlig helg på er!

De svartvita bilderna blir inte så många

Man kan ju undra  varför, och då tänker jag bara på mitt egna fotograferande, om andra vet jag föga.Kanske finns det en historik i det hela. Det började ju i mörkrummet för femtio år sedan och då var det spännande, och

  ett bra  tag. Stora delar av  min militärtjänstgöring  är  ju dokumenterad i svartvitt (och även bloggad om i svartvitt). Men så småningom var det färgdia som tog över, även om jag en period vandrade  med två kameror i fjällen, en med dia- och en  med svartvit film. Sedan kom småbarnstiden och familjebilder som framkallades på Lofoto och kom  hem till brevlådan ute vid vägen.

****

Så småningom  blev det nytt sekel och några arbetskamrater lurade  in mig på Fotosidan och jag  blev så småningom  med först skanner och sedan digitalkamera. Sedan var det kört. Mest per automatik blev det färg, och så fortsatte det  med färg. Ganska nyligen har jag börjat att  mixtra  med att ta bort färgen från bilderna och givetvis kommer influenserna från andra fotosidemedlemmar.

Tack för det.

Men jag har fortfarande svårt att tänka "svartvitt eller färg" när  jag går där  med  kameran, jag tänker  mest motiv och en del komposition, men mest tänker jag inte alls. Jag är och jag ser och bryr mig inte om det  andra.

Då kan det bli en sådan här bild som jag tror att jag  kan rädda genom att göra den svartvit när jag kommer  hem

.

Det kan också bli en sådan här bild, som jag gör svartvit för att slippa alla konkurrerande färger och sedan tonar  för att få lite stämning.

En gärsgård skulle jag säga som uppvuxen  Mellansverige. Hagan,  med det första  a:et långt och öppet, sa min far ibland, det var hans ungdoms uttal av fastbandhage. Inhägnaden på bilden finns ganska  nära Sollentuna  Centrum  och är riktigt gjord utan metalltråd, bunden på gammalt manér.

Varför gör jag då svartvita bilder idag. Kanske prövar jag  mig fram.

Kanske tycker jag  motivet passar i svartvitt

.

Det är lite svårt att veta, kanske bara något man ser.

Sådant här var längesedan och plötsligt kom tåget, men jag fortsatte gå

Det var längesedan jag snubblade på ett sådant här   motiv, men idag stod  plötsligt en  container i vägen för mig.

Bara  att skära ut en del av verkligheten och stoppa in i kameran.

Ett  utsnitt till.

På andra sidan.Fyra spår bort.

Ja jag var precis intill järnvägen och  med  min lilla kamera var det inget  problem att sticka ut objektivet genom en a rutorna i stängslet.

Plötsligt hörde jag att det kom ett tåg  i full fart på det   närmaste spåret. Jag hann trycka av.

Tåget till  Gävle.

Sedan fortsatte jag  promenaden som jag inte  hade tänkt ta, men som kameran lurade  mig till. Det är farligt  med  en liten  kamera  som man  kan stoppa  i jackfickan.

Bilderna är tagna  med  min lilla  Panasonic GM5 + kitobjektivet  12- 32 mm. Ett  köp jag verkligen  inte ångrar (nej jag är inte sponsrad   av Panasonic).