Tyvärr har jag en störning i hjärnan, som gör att jag inte kan räta upp linjer ens med hjälp av stödraster, eller dyligt

Hemskt ledsen Jan Olof. Jag visste inte det.
Jag ber verkligen om ursäkt. Visste inte ens man kunde få en sådan störning.
Fast ju äldre man blir desto mer lära an sig om alla störningar och sjukdomar man kan lida av.

Inte lätt att veta. Samma störning gör t.e.x. att jag har svårt att bära full kaffekopp, eller fullt glas utan att spilla och att gå i vissa trappor utan att hålla ledstången. m.m
En delmängd under samlingsnamnet alzheimer...

Jag vet inte hur gammal du är Jan-olof.Kasnke ett par år äldre än mig. Fast jag har sett tillräckligt av Alzheimer i mitt liv. Vår släkt verkar lida av det.
Min mormor var nog bara 60 när hon var ganska påverkad. Jag var bar 7 då så jag förstod inte så mycket.
När jag var 20 visste hon inte ens vem som var hennes dotter och än mindre vem jag var.
MIn mamma diagnostiserades tidigt och fick bromsmedicin mot alzheimer. Fast hon dog vid 84 år av sjukdomen.
Min syster trodde hon hade fått sämre minne och att hon var på väg att få alzheimer. Jag bad henne gå till den professor som behandlat vår mamma och testa det. Han är en av världens bästa.
Hon fick en psykos och tog livet av sig själv för hon trodde det skull vara bäst för att rädda familjen. Hon efterlämnade 3 barn och en man.
Detta är tunga grejor man kanske inte skall diskutera på fotosidan. Fast det är också en del av vår verklighet vi kanske skall öppna ögonen för.
Jag har svärföräldrar som nu är 91 år. De bor utanför Wien och om de inte hade personer från Polen som hjälpte dem dygnet runt skulle de nu vara döda. De kan inte ens koka ett ägg.
Här sitter jag 64 år gammal och har det här arvet. Jag ser inte att mitt minne är sämre eller att jag är på väg att få alzheimer. Kanske är jag undantaget som bekräftar regeln.
Fast om jag blir gammal nog så kommer jag nog hamna där.
Så jag jag förstår helt ditt problem och vad du lever med.
Nu är ju alzheimer egentligen ett samlingsbebgrepp för en antal saker.
Som vi vet hjälper det somliga att bromsa det hela genom att lyssna på klassisk musik, spela schack, måla eller fotografera.
Så jag hoppas ditt fotograferande kommer hjälpa dig Jan-Olof och jag lovar att aldrig igen anmärka på lutande bilder.
Låt dem luta som tornet i Pisa om du vill.
Jag önskar dig verkligen lycka till på vägen.

Jag är 67 nu och fick diagnosen vid ett relativt tidigt stadium, vilket är positivt. Både promenaderna, fotgraferandet och bloggandet är ren terapi, och klassisk musik lyssnar jag gärna på. Och mår bra av , alla små skrivfel beror på finmotoriken.

Vinkelfinnandet är ju mycket av nöjet med fotograferandet, det och ljuset.