Snön var kallare än en kram på det lokala fiket, besvikelse när de inte hade några spadar och en björk til en galen mas
En promenad i den nyfallna snön. Hur många sådana har jag gjort nu när det faller snö hela tiden? Och än har det inte slutat, det dalar ännu lite lätt från himlen. Och när tröttnar jag på att fotografera snö?
Jag får väl fortsätta så länge den ligger kvar, för den döljer ju allt annat.
När jag såg den här björken kom jag att tänka på Peter som tjatade om sina björkar och minns att det tjatet fick mig att plåta just den här björken, bilder från den tiden jag passerade här till och från jobbet, onyttiga bilder som nu ligger gömda någonstans i min nu rätt omfattande blogg.
Lite kall och kylig var världen (och jag)också när jag passerade här.
Men då visste jag att värmen var nära.
På det lokala fiket var stämningen som alltid varm
.
Ja så var det spadarna också...
Det var när jag var liten pojk och vi fortfarande bodde på Hornsgatspuckeln och pappa hade pratat om att var ett flottbesök nere i hamnen, ett fartyg med skottar. Döm om min besvikelse när skottarna inte hade några spadar...





