Våra närmaste grannar

En gång i tiden sa jag: Om jag någonsin bygger ett hus så skall det vara så pass långt ifrån några grannar att man utan att fundera kan gå rakt ut på gården och svalka sig från bastun, utan kläder alltså. 

Det här löftet till mig själv höll jag. Vi har grannar åt två håll, de närmare ca 200 m från vårt hus men mellan oss finns vårt garage och grannens höga granhäck. Åt andra hållet är det ca 1 km till granngården. Men nu för tillfället har vi närmare grannar än så. Vi har sedan många år har en uggleholk ca 40 m från huset. Huset ligger på ett litet berg som sluttar brant på norrsidan. Jag satte upp holken i en björk nedanför "stupet" så det lätt går att hålla koll på vad som händer den med tubkikaren.

Det har varit kattugglehäckning i den fem gånger tidigare 2013 (två ungar), 2018 (2), 2019 (3), 2020 (2) och 2021 (1), men nu har den stått tom i tre år. Jag hörde kattugglan ropa på vårvintern och femte april såg jag för första gången för i år honan i holken. Och det blev häckning igen efter tre års paus. 18 maj hade vi åter igen Christer på besök för att ringmärka tre välmående små troll. Det var ungarna 11, 12 och 13 som är kläckta i den här holken och märkta.

Efter märkningen tog det inte länge före livet utanför holken började intressera.

Det tog några en dryg vecka innan det var lugnt i holken. Ungarna lämnar holken innan det kan flyga, men de är duktiga på att klättra. Förra veckan fick vi syn på två ungar vid flera tillfällen, men aldrig alla tre på en gång. Vi hoppas att alla tre finns här nånstans i träden, för ännu är de i knutarna, man hör dem när det börjar skymma då startar de sin tiggerikonsert.

Ugglemor vakar ständigt över sina små. Hon är lite svår att få syn på, men hon finns där nånstans bland grenarna.

Nu är jag tvungen att revidera min åsikt om nära grannar, de här får gärna stanna så länge de vill och de är hjärtligt välkomna tillbaka i nästa år. Sannolikheten att de kommer borde vara rätt så stor, de är trogna varandra och sin häckningsplats livet ut.