Malta (lite mindre turistvarning)

Enligt mig är det överlägset bästa sättet att ta sig runt på nya platser är till fots. På Malta blev det mellan 10 och 15 km varje dag. När man knallar runt utan nåt speciellt mål ser man allt möjligt udda och intressanat mellan himmel och jord. Mycket av det finns också hemma, men av nån anledning blir man blind för det som hittas i hemknutarna.

Här kommer ännu en salig blandning maltabilder på ställen och detaljer som jag ansåg värda att slösa några rutor på.

Vinterförvaring för badstegar?

El- och VVS-lösningar av sydeuropeisk modell.

Man behöver inte bege sig allt för långt från de allra liviligaste kvarteren innan hittar nåt plåtvärt.

Trottoarer av cement som slätas ut med en vanlig murslev. Man har länge roligt på det sättet...

Gamla dörrar kan också vara rätt trevliga.

Här har det knappast sålts så många böcker under de senaste åren...

Butik för forntida fantasylitteratur

Här borde jag kanske ha stuckit in mig och frågat efter en ångbåtsbiljett Valletta - Helsingfors?

Lungt även på tryckerisidan.

Jag känner en viss kärlek till gamla bensinmackar, det är svårt att gå / köra förbi sådana utan att stanna och ta en bild. Ett par sådana råkade jag på också här.

Jag har väldigt svårt att tro att våra katter Selma och Sotis skulle se snällt på om det kom en duva för att stjäla deras mat, men den här väntade artigt på sin tur.

Alla bilderna tagna med en Olympus OM-2 på Fomapan 100 Classic framkallad i XTOL 1:1

Nu skall jag inte pina er med fler bilder från den resan. Trevlig fortsättning på veckoslutet.

Våra närmaste grannar

En gång i tiden sa jag: Om jag någonsin bygger ett hus så skall det vara så pass långt ifrån några grannar att man utan att fundera kan gå rakt ut på gården och svalka sig från bastun, utan kläder alltså. 

Det här löftet till mig själv höll jag. Vi har grannar åt två håll, de närmare ca 200 m från vårt hus men mellan oss finns vårt garage och grannens höga granhäck. Åt andra hållet är det ca 1 km till granngården. Men nu för tillfället har vi närmare grannar än så. Vi har sedan många år har en uggleholk ca 40 m från huset. Huset ligger på ett litet berg som sluttar brant på norrsidan. Jag satte upp holken i en björk nedanför "stupet" så det lätt går att hålla koll på vad som händer den med tubkikaren.

Det har varit kattugglehäckning i den fem gånger tidigare 2013 (två ungar), 2018 (2), 2019 (3), 2020 (2) och 2021 (1), men nu har den stått tom i tre år. Jag hörde kattugglan ropa på vårvintern och femte april såg jag för första gången för i år honan i holken. Och det blev häckning igen efter tre års paus. 18 maj hade vi åter igen Christer på besök för att ringmärka tre välmående små troll. Det var ungarna 11, 12 och 13 som är kläckta i den här holken och märkta.

Efter märkningen tog det inte länge före livet utanför holken började intressera.

Det tog några en dryg vecka innan det var lugnt i holken. Ungarna lämnar holken innan det kan flyga, men de är duktiga på att klättra. Förra veckan fick vi syn på två ungar vid flera tillfällen, men aldrig alla tre på en gång. Vi hoppas att alla tre finns här nånstans i träden, för ännu är de i knutarna, man hör dem när det börjar skymma då startar de sin tiggerikonsert.

Ugglemor vakar ständigt över sina små. Hon är lite svår att få syn på, men hon finns där nånstans bland grenarna.

Nu är jag tvungen att revidera min åsikt om nära grannar, de här får gärna stanna så länge de vill och de är hjärtligt välkomna tillbaka i nästa år. Sannolikheten att de kommer borde vara rätt så stor, de är trogna varandra och sin häckningsplats livet ut.