På Åland med Autocorden

Under sista veckan av vår sommarsemester åkte vi över till Åland för några dagar. Vi tog Finnlines från Nådendal till Långnäs i Lumparland på Åland. Det här var i början av augusti så den "värsta" turistsäsongen var redan över när det började dra ihop sig till skolstart.

Jag vågar påstå att de flesta, både finländare och svenskar, förknippar Åland med Pommern, Kastelholms slott och Bomarsunds ruiner. Ni som väntar er sådana bilder här blir tyvärr besvikna. Här kommer några bilder, utan något som helst sammanhang, från resan.

Finnlines tar alltså i land i Långnäs i Lumparland, en liten kommun med knappa 400 invånare. Vi tittade oss runt där innan vi fortsatte. Lumparlands kyrka är en av de små trvliga kyrkorna på Åland.

Vi hade ett rum i Mariehamn och åkte runt i princip hela fasta Åland under några dagar. Den här gamla macken råkade jag få syn på i Hammarland.

Ett av de få på förhand bestämda målen var Edos mack uppe i Geta. En gammal bensinstation som flyttats från Mariehamn för att undvika rivning. Allt är orört som det en gång varit. Tyvärr underhålls den inte, så få se hur länge den står kvar, men ännu är den värt ett besök.

Och till sist ändå en bild från Bomarsund, lite annorlunda dock. Notikstornet sett uppifrån Djävulsberget. Här börjar vi närma oss Peter H:s tassemarker.

Alla bilder tagna med en Minolta Autocord på Fuji Neopan Acros 100. Framkallde i XTOL 1:1.

I Tallinn med OM-2:an

I somras önskade sonen tomt hus ett veckoslut, han ville ordna grillfest för sina kompisar. Vi tog naturligtvis tillfället i akt och åkte över till Tallinn på ett förlängt veckoslut när vi en gång fick ordnat med kattvakt(er).

Här från Finland är det så bekvämt att åka över. Det tar bara ca två timmar och tre rederier som alla har flera avgångar per dag ger många alternativ.

Jag hade en Olympus OM-2 med mej laddad med Fomapan 100 classic. Med på resan var också en Holga 120N som jag matade med Fomapan 200 och Kodak Gold 200.

Här kommer några blider från Tallins gator.

Som turist betedde jag mej tydligen helt fel. Vad det verkar är det viktigare att synas själv på bilder en att fotografera stan. Men dagens melodi är väl "syns jag så finns jag"...

Alternativt skall man filma precis varje ögonblick.

Det finns hur mycket små intressanta detaljer som helst längs Tallinns gator, det gäller bara att se dem.

Nån hade klistrat upp en dekal med mitt favoritlag i ishockey Helsingfors IFK, (som tyvärr ligger sist i FM ligan för tillfällt trots en hemmaseger ikväl...)

Och så en som gör som jag själv, skiter i Musk och hans Teslor!

Tillsist en bild tagen med iLuren utanför ryska konsulatet.

Svartvita bilderna tagna på Fomapan 100 och framkallade i X-TOL 1:2

Trevlig fortsättning på helgen!

Går det att fotografera med en tändsticksask?

Jag sett en hel del på olika sidor som har med pinholefoto att göra och det har gjort mej sugen att testa. Nån kamera har jag ännu inte skaffat, så jag tänkte att jag börjar med det som finns hemma, så det blev en tändsticksask.

"Objektivet" gjorde ja av plåtbit från en aluminium dricka burk och gjorde ett litet hål med en nål. Insidan på det hela målade jag svart för att minimera reflektioner. Filmen blev Fomapan 100, som inte var det bästa alternativet. Den är ett riktigt "reciprokmonster". Bilden på bilen nedan hade en exponeringstid runt 12 minuter.

Försökte mäta diametern på hålet så gott det gick. Jag stack in nålen och mätter så nära plåtbiten som möjligt med ett skjutmått och kom till ca 0,2 mm. Med askens tjocklek som brännvidd utgick jag från en ljusstyrka på f63. Det verkade vara rätt så ditåt, de flesta bilderna blev ändå nåt. Filmen framkallad i X-TOL 1:1 8 min 20 grader.

Några skannade bilder. Inga större mästerverk, men facinerande att det går att ta bilder med så enkla medel.

Svaret på min fråga i början blir väl: Jo det går bara man inte är så kräsen med resultatet. Jag blev nog positivt överraskad och det blir med säkerhet fler försök. Nästa gång skall jag försöka få till ett mindre hål och slipa plåten lite tunnare, där med hopp om lite mera skärpa.

Här finns lite funderingar om pinholefoto för den som är intresserad: Pinhole Photography Secrets: From Quantum Physics to Composition! Ari Jaaksi är finländsk fotograf som varje lördag publiserar ett inlägg på youtube om analogfoto på sitt lättsamma sätt. Rekommenderar att ta en titt om filmfoto intresserar.

Med Holgan i Estland

Holga 120 GN är en kinesisk plastkamera som tar 120 rullfilm och aldrig slutar överraska. Man får bereda sig på allt från oskärpa och vinjetteringar till ljusläckage. Exponeringsalternativen är två, en "sol" och "en sol bakom moln". En avståndskala finns på plastbjektivet men man får uppskatta avståndet. Nu kan ju dagens digitalfotografer undra varför i all fridens namn man anväder en sådan kamera idag, och det kan kännas som en befogad fråga. Själv tycker jag den är rolig och passar till vissa motiv, som t.ex  "halvdekadenta" sovjetminnen. Jag skrev några inlägg tidigare från vår estlandsresa i somras, men då var ännu inte holgabilderna frakallade.

Här ett sovjetbyggt höghus i byn Kallaste på estiska landsbygden.

En del av muren på en slottsruin som fått förfalla. Tõrva Estland.

Ivangorod på ryska sidan sett från Narva.

Estisk gränsmarkering i Narva-Jõesuu. På andra sidan älven bor den uppretade ryska björnen, som tyvärr inte längre sover...

Här möts Estland, Ryssland och havet, Narva-Jõesuu. Jag vet inte om det har varit nån form av hamnbyggnation, eller enbart en pir / vågbrytare.

Linnahall i Tallinn, ett mastodontbygge som blev klart till OS 1980, men som idag är långt i från sin forna glans.

Bildern tagna på utgången Ilford HP5 och framkallad i D76 1:1 13 min i 20 grader.

p.s ni kan vara lugna, jag hade nog också en Olympus med mej för mera seriösa analoga svartvita bilder.

Hemma igen efter service

Efter en treveckors tur till Kameraseppo i Toijala fick jag idag tillbaka dessa två nyservade.

Den röda, tillsammans med Zuiko 50  mm f 1.4, är en av mina absoluta favoriter som jag "vuxit upp tillsammans med". Det kan man säkert också gissa sig till p.g.a slitaget. Lädret bytte jag för snart tio år sedan, originalet "flaggade" i alla hörn och det hade börjat lossna bitar. Jag tycker det röda passar bra ihop med mässingspatinan som gör vilken leicaägare som helst grön av avund.

Den kromade är ett loppisfynd för € 20,-. Utvändigt är den nästan mint, men såldes som defekt p.g.a slutartiderna. Det konstiga var att de långa tiderna lät ok medan allt från en 60-dels sekund och neråt lät likadant... Det brukar ju vara de långa som släpar. Det visade sig att alla tider var exakata, men spegeln var slö. Nu är det åtgärdat och det är bra att tuta och köra. Skall så småning köra första testfilmen i den, men jag har några andra kameror med filmer på hälft som jag först skall fota klart.