Dagens värv

Eller egentligen gårdagens (filmen skulle ju också framkallas). Sonen är på permission från armén och då passade ja naturligtvis på att utnyttja lite gratis arbetskraft. Platsen är mitt barndomshem som blev tomt för ett drygt halvår sedan då min pappa somnade in efter en kamp mot cancer. Han bodde där enda till slutet bortsett från den sista månaden som han vistades på sjukhus. Nu står som sagt huset tomt och kräver en del underhåll. Vet inte riktigt vad jag skall göra med det, finns en hel del minnen och känslor...

Men igår var en omkullblåst bjök på agendan och den nu har den "värmt första gången", följande blir väl nån gång i vinter.

Kameran var en Olympus XA-3. En liten kompakt kamera som ryms i vilken ficka som helst och aldrig sviker. Jag gillar den skarpt och den följer ofta med om jag inte kan / vill släpa på nåt större. Filmen är Fomapan 100 exponerad enligt ISO 100. Framkallad i HC110 1:63 10 min i 20 grader. Negativet scannat med Epson V700.

Trevlig fortsättning på lördagkvällen.

Porkala

Porkalaudd med omnejd "arrenderades" åt Sovjet Unionen efter kriget. Området innefattade från väster delar av Ingå kommun (min hemkommun) hela Degerby, delar av Sjundeå, största delen av Kyrkslätt ända till delar av Esbo i öster. Befolkningen fick 10 (tio!) dagar tid i september 1944 på sig att packa ihop sina ägodelar och lämna hus och hem åt ryssarna, samt att hitta nån annanstans att bo. Bl.a min mors och min svärfars familjer tvingades iväg. Arrendetiden var på 50 år, men ganska snabbt ansågs Porkala inte så strategiskt viktigt längre, utan lämnades tillbaka 1956. Vid återlämningen var det mesta gamla förstört bl.a gravstenar hade använts vid brobyggen och dylikt. Degerby kyrka hade används som biografsalong!

Trots att det idag är över 60 år sen vi fick området tillbaka finns det ännu mycket som påminner om parentesen, som det kallas i folkmun. Bunkrar och andra byggnader i varierande skick finns ännu kvar är och där. Det mesta är förstås uppstädat och återuppbyggt och längst ut på udden finns idag härliga friluftsområden (som jag säkert kommer till ännu i nån blogg framöver). I dag i snöslasket (rätt stämning för sånt här) gick jag en runda på ett område som det finns en del gamla övergivana ryssbyggen kvar i skogen. De är nu populära objekt för traktens "konstnärsbörjan".

Naturligtvis fotograferade jag min vana trogen det mesta på film. Men några blidenrmed ajfåånen blev det också.

Tervlig fortsättning på lördagkvällen.

Hur allt fick sin början

Året var 1981 och jag gick i Karis i högstadiet på åttonde klass. Som klassföreståndare hade jag vår tecknelärare (som det hette då, inte bildkonst) Rolf Grandell. Rolf hade kommit till skolan året före och var en aktiv hobbyfotograf , vi fick bl.a ett mörkrum till skolan på hans tid. Själv hade jag absolut noll koll på allt vad fotografi hette. Men hösten 1981 ordnade SFSI (Svenska Finlands Skolidrottsförbund) sin första "fjällvandrings och fotokurs" i Hemavan i tärnafjällen. Det visade sig att Rolf skulle vara en av ledarna vilket ledde till att några från klassen anmälde sig och jag en av dem. Som jag sade visste jag inget om foto och följaktligen ägde ingen kamera (förutom en Agfamatic 200 som jag fått i födelsedagspresent). Jag frågade den lokala fotohandlaren och fick låna en Praktica med 50 mm objektiv från deras begagnathylla. Vi, ett femtontal ungdomar och tre ledare, startade från Helsingfors tidigt på onsdagmorgonen för att hinna med dagsbåten från Vasa till Umeå. Framme i Hemavan var vi mitt i natten. Vi bodde på Björnbergsgården som tyvärr brann ner nån gång på 90-talet.

Björnbergsgården Praktica, Agfapan 400, Rodinal. Skannat gammalt negativ.

Jag glömmer aldrig första morgonen när jag tittade ut genom fönstret och björkskogen "brann" under en klarblå himmel och norska snötäckta toppar i bakgrunden. jag var såld med en gång och efter det har det blivit många färder norrut, bl.a ytterligare 2 gånger till Tärna med SFSI. På morgonen fyllde vi termosarna, packade med smörgåsar och fick några Agfapan 400. Efter det bar det av till fjälls och första smakproven på att fota med systemkamera...

Inspiratören Rolf som drar en trudelutt på sitt munspel på väg mot Viterskalsstugan. Praktica, Agfapan 400, Rodinal. Skannat gammalt negativ.

En fors nånstans längs vår rutt. Praktica, Agfapan 400, Rodinal. Skannat gammalt negativ.

Efter första dagen till fjälls inreddes ett rum i Björnberggården till mörkrum, där jag framkallade min första film. Följande dag ut igen och på kvällen första gången egna mörkrumskopior, kändes magiskt. Dygnen gick fort, nog blev det väl någån timmes sömn men rätt så sparsamt av den varan. På söndagmorgon startade vi tillbaka hemåt många upplevelser rikare och flera av oss bitna av fjällflugan.

Agfapan 400, Rodinal. Skannad gammal papperskopia.

Bloggaren som 14-åring första gången på fjälltur utstyrd med Adidas vindjacka, Levis jeans, Nokia gummistövlar och lånad Praktica, men bra gick det! Bilden är tagen av någondera av mina kompisar Thomas eller Mikael. Det var redan gamla i gamet, Thomas hade en Canon Ftb (kvar ännu idag) och Micke en Nikon FE2 som kändes nästan utopistiska för en snorvalp i mopedåldern. Men redan året därpå var jag tillbaka med en Olympus OM-10 som införskaffats med egna pengar! Lite harmar det att jag inte minns modellen på Praktican. Jag skulle ha lust att skaffa en likadan bara för att som minne av den här resan.

Trevlig fortsättning på påsken.

I väntan på sommargästerna

Idag fick jag äntligen den årliga holkstädningen klar. Första våren 1999 efter att vi fått huset klart hängde jag upp åtta holkar. För varje år som gått har antalet sakta ökat och nu finns det 44 fågelholkar på vår tomt. Redan första året började jag föra bok över vad vi haft i holkarna och nu efter dryga tjugo år börjar det bli intressant att titta på "statistiken" och vad som ändrat om nåt har ändrat. I år hade vi 25 häckningar i 44 holkar, men endast fyra arter varav en var kattuggla och resten rätt så jämnt fördelat mellan svartvit flugsnappare, talgoxe och blåmes. Det var första året vi inte hade ett endaste par häckande tornseglare. Ännu för tio år sedan var här fem par, men de har sakta minskat. Går det dåligt för tornseglaren eller är det bara lokalt?

Det vi haft mest av i våra hokar genom åren är svartvit flugsnappare 107 häckningar följt av talgoxe 71 och blåmes 64.

Den här holken på vedliderväggen byggde jag när sonen var liten dels med förhoppningen att väcka ett naturintresse hos honom (lyckades rätt så bra) och dels för att kunna fotografera i fågelboet. Jag lärde mig snabbt att man är tvungen att växla i en ren glasskiva för varje gång man försöker sig på fotografering, de flesta fåglarna smutsar ner den väldigt effektivt...

Och samma från insidan. Det mörka tygstycket fäller jag alltid ner då jag inte tittar in holken, så att fåglarna får vara i fred. Ännu har det inte brytt sig fast det emellanåt är liv och rörelse i vedlidret.

Trevligt veckoslut på er alla.

Tommy S.

Kinofilm i en 6x6 Holga

I förra inlägget skrev jag några rader om plastkameran Holga och dess brister och begränsningar som kan svängas till nya möjligheter.

Om vill ta det här till ytterligare en nivå, så kan man peta in en kinofilm i en 6x6 Holga. Det lyckas t.ex med hjälp av två ca 1,5 cm / sida bitar från en disksvamp som fixerar filmkasetten mitt i på höjden. Och sedan ett par gummisnoddar runt upptagningsspolen så att filmen hålls åtminstone ungefär rakt.

När man fått in filmen i kameran blir man tvungen att tejpa för det röda fönstret på bakstycket annars blir det mer ljusläckage än normalt, kinofilmen saknar ju som alla vet skyddspapper. Det blir alltså att mata fram filmen på känsla. Frammatningsratten knäpper ganska så tätt när man skruvar fram filmen. Jag började med 25 knäppar och minskade så småningom efterhand som upptagningsspolen blev tjockare (mera film). Det här visade sig funka bra för jag hade inga överlappande rutor på filmen.

Varför skall man då hålla på med sånt här...? Som det konstaterades i mitt tidigare inlägg så lämpar sig Holgan till en viss typ av bilder / motiv. På det här sättet får man en sorts "panoramakänsla" i bilderna. Dessutom blir hela filmplanet inklusive ytorna i kanterna runt perforeringen exponerade. Till exempel den här "spökskogen" tycker jag gör sig bra på det här sättet.

Och så en bild på andra ledet (med tanke på Erik i Roskilde om du råkar läsa det här ;)

Båda bilderna:

Holga 120GN, Fomapan 400, HC110 1:63 12 min vid 20°C.