Liv & Leverne på Skeppsbron
En fin molnhimmel gör sig bra i svartvitt, och här är det 1970-tal på Skeppsbron. Man ser ett litet återsken av stenkolstiden i Stockholm. S/S Blidösund eldas faktiskt med stenkol, och S/S Storskär sympatibolmar med en puff oljerök när man tänder pannan.
___________________________________
När jag var grabb på 1950-talet hade staden en enhetsfärg – nämligen smutsbrunt. Det satt samma färg på alla hus. Hela staden var täckt med ett lager smuts från stenkolets tidevarv, ett lager som täckte in alla finare detaljer på fastigheterna. Den vackraste stenornamenteringen runt exempelvis en portuppgång försvann i det smutsbruna. Det var ingen ide att försöka rengöra några fasader förrän man visste att föroreningarna minskade avsevärt. I praktiken var det först på 1980-talet som det började dyka upp nyrenoverade fasader i vackra ljusa nyanser.
Visst var det ett elände hur stadens alla eleganta och påkostade fasader täcktes in av ett skitlager – men en ångbåt som puffar lite rök mot en dramatisk himmel ser onekligen dekorativ ut.
Bilderna här är tagna i mitten av 1970-talet, och då var det ganska mycket liv och rörelse på Skeppsbron. Det var väl inte som Bellman beskriver i ”Stolta stad” precis - men tillräckligt för att stadsflanören alltid hade något att vila blicken på. Det hände saker - Skeppsbron var ett levande stråk.
___________________________________
I gamla tider var det sedvänja och god ton att anhöriga och vänner vinkade av på kajen när någon skulle ut på en lång sjöresa. Det är något som numera inte passar in i den moderna terminalhanteringen.
Ett eko från flydda tider kan vi se i bilderna nedan, när M/S Estonia (den äldre) lägger ut från Skeppsbron i augusti 1976.
Ja, vad kan man säga? Tillvänt och vackert tycker jag. Sedan är det ju även ett vackert fartyg - inte en flytande skokartong.
_____________________________________________
Jo - jag börjar inse det på djupet nu när jag plockar fram material ur arkivet. Det var en helt annan tid.
Fina bilder hur som helst!
/Bengan
Herrejessus! Kamerorna! Kvinnorna!! Man kan ju förtvivla... :-)
Tommy S.
Hammaren och skäran är borta, men inte "det eviga Ryssland" med dess aggressivitet och översittarmentalitet.
Fartyg/båtar - då är jag på :-)
Förutom att det är super svart/vitt arbete så är det också nostalgiska minnen för eftervärlden – jag gillar det här så mycket.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
När det gäller fartyg/båtar är vi nog lika. Jag är uppfödd med dem sedan barn.
Jag kommer trots allt från en "riktig" hamnstad med flera olika företag i hamnen och inte minst med ett varv. Färjeförbindelser till Langeland och Kiel (inte nu mer).
När jag kom till Roskilde 1962 var det förstås hamnen jag kom till mycket. Jag var 18 år och kände inte en levande själ i staden. Det var och är fortfarande ingen hamn som kan mäta sig med Nakskovs, så jag får nöja mig med Vikingamuseets lilla men spännande hamn och fartyg :-)
Vänliga hälsningar. Erik.
När jag såg det här motivet med "Estonia" och dess inneboende potential - folket på kajen i siluettverkan, men ändå inte alls i siluett, mot det av kvällssolen mycket ljusa fartyget, då var jag glad att jag hade sådant i kameran. Det möjliggjorde dom bilderna.
Det dynamiska omfång den här film/framkallar-kombinationen klarar av här är extremt stort.
Bör kollas i +läge, men det har du väl redan gjort.
För den som inte har koll på de lokala förhållandena kan väl dock tilläggas att Blidösund fortfarande eldas med kol. Samma för Mariefred. Storskär och Norrskär har fortfarande ångmaskin, men eldas med olja. Samma gäller väl Drottningholm. Finns det inte en gammal Djurgårds-färja med ångmaskin också?
Jag håller förstås med om att äldre fartyg generellt är betydligt trevligare att titta på. Kanske borde gräva fram bilderna från Furusund i somras med jätteschabraken som klämmer sig igenom där... Stod nere på bryggan nedanför värdshuset ett tag lagom ungefär när många av dem passerar utåt. Idag kan man dessutom "fuska" och titta på AIS-info på nätet så att man har lite koll på när man behöver vara på plats, även om man ser rätt långt söderut därifrån om vädret är bra.
En annan reflektion man kan göra förutom utseendet är storleken... Nu har ju Birger Jarl (m fl namn...) "försvunnit", men det var nästan lite absurt att se skillnaden på en gammal "Finlandsfärja" och de moderna medan fartyget fortfarande gick i reguljär trafik.
Att stå på kajen som i det sista bilderna går ju inte alls numera när det är fartyg i internationell trafik, sedan nya regler sett till att sådana hamnområden ska vara skyddsobjekt, vilket ju medför varierande nivåer av inhägnad.
Din uppräkning är nog riktig. Även djurgårdsfärjan - men den syns numera bara vid högtidliga tillfällen.
Den sista klassiska Finlandsbåten som låg vid Skeppsbron och lät sig jämföras med de flytande skokartongerna borta i Tegelvikshamnen, var vad jag minns Svea Jarl - då i Vikinglinjens regi under namnet Apollo III.
Svea Jarl var på sin tid störst, komfortablast, och flottast, på traden. För absolut vibrationsfri gång hade hon något så ovanligt som en ångmotor. Det sades att man kunde ställa ett femkronorsmynt (det dåvarande) på cylindertoppen, och det förblev stående - ett tag i alla fall.
https://www.sjohistoriska.se/utforska/fartyg-kulturmiljoer/k-markning-av-fartyg/lista-pa-k-markta-fartyg/birger-jarl
Idag är fartyget påbyggt i aktern, så elegansen är väl något lägre än i originalutförande som i länken ovan:
https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85nedin-Linjen#/media/Fil:M_S_Birger_Jarl.JPG
Tyvärr har uppmärksamheten kring fartyget på senare år mest handlat om den nuvarande ägarens något relativa förhållande till lagar och regler bl a på sjöfartsområdet.
Då har väl även du promenerat längs Skeppsbron, som jag gjorde rätt mycket under 1970-talet.
Idag funkar inte det. Vart ska man stå? Ingen som ser. Varken den som vinkar eller den man vinkar till
Som Martin Stenlund här ovan påpekar, är det många gånger nya bestämmelser som tar död på gamla traditioner.
Jag menar att det gick bra att vinka av även Titanic när den lade ut, fastän den var jättestor. Men våra nuvarande Vikingbåtar kan man inte vinka av, för att det är avstängt. Efter ett tag har folk glömt bort den trevliga vanan.