Hitlers gåva?
Ni har nog hört det gamla journalistiska rådet: ”Kolla aldrig en bra story”.
Om man gör det, så kan det hända att allt det roliga bara försvinner. I linje med den saken ligger även det krassa konstaterandet att: "Om något verkar för bra för att vara sant - så är det nog inte sant”.
Ganska länge har mitt namn varit väl etablerat, både här hemma och ute i stora världen då det gäller företaget Zeiss historia - och en gång blev jag uppringd av en fotoagentur som var i kontakt med en person, som hade en Contaxutrustning som var en gåva från Adolf Hitler till Eva Braun på julafton 1943. Kunde jag ta en titt på sakerna, och verifiera deras äkthet? Tidigare experter hade menat att det inte var någon diskussion om äktheten (vilket det uppenbarligen var i alla fall).
Grejorna anlände – och jag måste säga att jag faktiskt drog efter andan när jag öppnade utrustningsväskan. På insidan av väskan satt det en vackert patinerad silverplakett med inskriptionen: ”Für meine einzige vertraute Liebchen Eva. Adolf. Weinachten 1943”. Vilket borde bli ungefär: Till min enda förtrogna käraste Eva. Adolf. Julen 1943:
Förstaintrycket var alltså högst intresseväckande. Utrustningen andades historiens vingslag - men det intrycket visade sig strax vara resultatet av ett målinriktat fifflande i avsikt av att lura ”Hitlerdårar” - det vill säga samlare av Hitleriana. Saken höll inte många minuter inför en Contaxspecialists argusöga.
Det var många saker som inte stämde riktigt, omständigheter och detaljer som jag inte skall trötta läsaren med. Ett par nedslag bara:
Det tydligaste var kanske att kamerahuset var en exportmodell avsedd för anglosaxiska länder, där Zeiss enligt engelsk lag var skyldiga att gravera frasen: ”Made in Germany” på kamerahusen - en gravyr som annars inte förekommer på Contax. Sådana kameror avsedda för export till den engelska världen tillverkades av uppenbara skäl inte efter krigsutbrottet. Jag tror inte heller att vår Adolf behövde gå ut på begagnatmarknaden när han köpte julklappar.
Som om detta inte räckte av monumentalt förbiseenden av förfalskaren, borde en sådan exportkamera ha sin avståndsskala i feet - men här var det meter. Kameran var troligen ett hopplock. Slutligen - man kan ifrågasätta om Hitler skulle ha accepterat engelsk gravyr på sin storståtliga gåva?
En ytterligare mycket märklig sak, var att objektivens yttre linsytor var hårt oxiderade - så hårt att hela kameran borde vara rejält igenoxiderad om den hade vistats i så extrema omständigheter. Så var inte fallet. Kamerahuset var rent och fint inuti, inte ett spår av någon oxidation. Förfalskaren hade brett på alldeles för mycket i sin iver att det skulle se häftigt ut. Det var väl inte precis tänkt att någon samlare av Hitlerprylar skulle kunna öppna kamerahuset för att titta efter hur det egentligen stod till. När det sedan gäller alla dom andra oegentligheterna som jag genast hittade, kalkylerade man lugnt med att målgruppen - Hitlerdårarna alltså, inte skulle ha några som helst kunskaper om.
Så långt var min undersökning fullt tillräcklig för att med absolut säkerhet fastslå falsariet, men de sista spikarna i kistan slogs av hustrun, bibliotekarien. Hon bidrog med de riktigt roande omständigheterna när hon redovisade resultatet av sin litteratursökning.
I Albert Speers memoarer blev man upplyst om att han var överraskad över att Hitler alltid gav rent uppseendeväckande enkla och anspråkslösa presenter vid högtider och bemärkelsedagar. Då blir blir det lite knepigt med en stor Contaxutrustning, som vid tiden ifråga representerade en mindre förmögenhet. Utrusningen vi ser i väskan här borde ligga på runt 170 000:- i dagens penningvärde. Om man sedan väger in den stora skillnaden i inkomstfördelning som gällde, så var det frågan om - just en förmögenhet.
Med stigande munterhet tog vi även del av Hitlers sekreterares redogörelse:
”...Julen 1943 kom, men ingen av oss brydde sig särskilt mycket om den – Hitler ignorerade den totalt. Inte en enda kvist av Järnek eller Murgröna. Inte ett enda ljus erinrade om fridens och kärlekens högtid...”
Som sagt - kolla aldrig en bra story!
Eva fick alltså inte någon Contaxutrustning. Det var illa - hon var en mycket bra fotograf. Det var i sådana sammanhang hon träffade Adolf. Hon jobbade som assistent åt den kände fotografen Heinrich Hoffmann.
Jag har alltid tyckt lite synd om Eva Braun. En enkel, jordnära, och lojal person som hamnade i vidriga omständigheter - omständigheter där hon var chanslös.
________________________
Texten är en bearbetning av en artikel jag publicerade i tidningen FOTOGRAFI, Nr. 9 1994.
Skriver om
Innehållskategorier
Arkiv
- Januari 2026
- December 2025
- November 2025
- Oktober 2025
- September 2025
- Augusti 2025
- Juni 2025
- Maj 2025
- April 2025
- Mars 2025
- Februari 2025
- Januari 2025
- December 2024
- November 2024
- Oktober 2024
- September 2024
- Augusti 2024
- Maj 2024
- April 2024
- Mars 2024
- Februari 2024
- Januari 2024
- December 2023
- November 2023
- Oktober 2023
- September 2023
- Augusti 2023
- Maj 2023
- April 2023
- Mars 2023
- Februari 2023
- Januari 2023
- December 2022
- November 2022
- Oktober 2022
- September 2022
- Augusti 2022
/B
Så är det! Åtminstone gentemot dom här klantiga förfalskarna... :-)
Tack för kommentaren Bengan.
F ö tror jag Adolf bara hade förmåga att hysa varmare känslor för ”Blondie”. Hunden….
/per-erik
Tack Per-Erik. Kul om story roade lite.
Jag har som historiker sysslat en del med Adolf, och jag tror att du har ganska rätt. Undantaget är Albert Speer - dom hade en slags far/son-relation. Lite även Hermann Göring. Tjocke Hermann var oerhört populär i allmänhet. Inte helt ovanligt för den sortens socialt jovialiska psykopater.
Albert Speer i Spandau blev väl till sist lite av en turistattraktion i fängelset. Han var väl också till slut den enda intagna och fotograferades när han gick runt på rastgården. Vad gäller Hermann Göring så är hans kopplingar till Sverige, Karin Göring (född Fock) intressanta. Leif GW gjorde en bra dokumentär om Hermann och Karin härom året, som jag tror fortfarande ligger på SVT/Play.
/per-erik
Jag har sett GW:s dokumentär. Den är så bra den kan vara, med tanke på det lilla formatet. Helt informativ.
Jag skrev själv ett par blogginlägg om Göring, Karin, Råckelsta och greve von Rosen.
Jag tog bort dom bloggposterna efter det att en tant här på FS indirekt, men övertydligt, kallade mig för nazist. Den sortens personangrepp bör och kan man inte tolerera! Jag portade tanten från mitt kommentarfält. Något sådant hade jag aldrig trott att jag skulle behöva göra här på FS.
Hej Per-Erik, en liten rättelse från min sida. Speer fick ett straff på 20 år och släpptes fritt 1966. Däremot fick Hess livstid och var den siste fången i Spandau, när han dog i Spandau fängelse 1987. Mvh Wolfgang
Tack! Lätt att blanda ihop…
Med vänlig hälsning/per-erik
Tack Wolfgang!
Hustrun och jag, och andra berörda, tyckte det var rätt kul. Speciellt Hitlers sekreterares kommentar om julen 1943... :-)
Den brutala oxideringen av objektivens yttre ytor hade du nog inte missat. Där gick förfalskaren alldeles för långt... :-)
Tack för din kommentar Thomas.
Jerry
Tack för det Jerry. Kul att höra från dig. Hur funkar det med din Contax II?
Den funkar fint. Jag ska försöka hitta ett annat objektiv. En ljusstarkare 50mm vore bra.
//Jerry
Tack Margareta! Roligt att bidra med en stunds förströelse.
För mig var saken lätt - det var klantiga förfalskare. Som du konstaterar blev hustruns insats själva knorren. Då skrattade vi högt!
På den andra sidan skrattades det inte. Den förmedlande agenturen reagerade högst surmulet.
Imponerende viden og detektiv arbejde.
Tak for historien.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Tack för det Erik!
Det var ganska lätt den här gången - klantiga men underhållande förfalskare.