Stolt fotograf

Det jag sysslar med som fotograf är avbildning och gestaltning. 

För mig handlar det om att tillämpa fotografins grundläggande natur och styrka - det som skiljer den från andra avbildande tekniker.  FOTOGRAFI - är att gravera med ljus. En fysikalisk process som håller fast verkligheten i form av en optisk projicering. Det är vad man gör när man fotograferar.

Visst kan man utöva andra bildmässiga uttryck inom fotografins ramar, men då finns det alternativa bildtekniker som borde passa bättre i sammanhanget än att fotografera. Skall man göra något som liknar en akvarell - då är de väl bäst att göra en akvarell? Eller vill man tillföra andra  mönster, kan man förstås göra det - men vad har dom i ett fotografi att göra? I min värld får fotografin vara just fotografi. Den skall inte bestå av omfattande tillägg som inte är av fotografiskt ursprung.

Som man förstår så avvisar jag konstnärligt manipulativ fotografi, och jag tycker illa om fotografi som urartar till rena navelskåderiet. Jag fångar verkligheten med hjälp av fotografisk teknik, och gör fotografier inom enkla och lättdefinierade ramar. Jag avbildar och gestaltar mina motiv genom den fotografiska projektionen.

Till min tillfredställelse kan jag konstatera att det är vad de flesta här på Fotosidan gör, speciellt dom som har många läsningar och kommentarer. I samtal och diskussioner märker jag ofta, att det är vad folk tycker att fotografin är till för - avbildning och gestaltning.

Så ser jag saken i alla fall,  från min horisont:

En stolt fotograf i K.W. Gullers anda och efterföljd.

Erik Madsen 2025-10-27 17:12

Hej Peter H.
Intressant läsning och jag kan bara hålla med om dina åsikter.
Det är ett mycket vackert och känsligt porträtt av en vacker flicka - Kodachrome ?
Höstbilden har precis rätt färger och en fin användning av skärpa kontra oskärpa.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Jag måste erkänna (kanske med skam) att jag inte kände till K.W. Guller. Nu har jag googlat honom och kan se att jag borde studera honom lite mer.

Besvara

Svar från syntax 2025-10-27 17:20

Tack för medhållet Erik - det här är väl så brännbara frågor.
Kul att du gillade porträttet. Det är från slutet av 1960-talet på gamla Kodachrome II.
Du är inte ensam om att inte känna till K.W. Gullers. Han var mycket känd i Sverige under sin aktiva tid, ja faktiskt något av en superkändis - men föll snabbt i glömska därför att han tog vanliga, realistiska, och föreställande bilder. Visserligen mycket, mycket bra - men det räckte inte för att ge status i de fotografiska innekretsarna.

Svara

Benganbus 2025-10-27 17:33

Bra men farligt tyckande Peter! :)
För ingen tar sk-t i dagens Sverige! ;) I de lättkränktas land! ;)
Det här e litet hårddraget skrivet av mig men menat med humor! (Bäst att skriva även det) Suck! ;)
/B
Ps. Nu har jag inte hittat på det här alldeles själv för det är rubriker i en bok av David Eberhard!

Besvara

Svar från syntax 2025-10-27 17:43

Tack för det Bengan! Känns tryggt med lite medhåll.
Ack ja - du vet ju att jag lätt hamnar i trubbel. Det beror på att jag saknar konflikträdsla - och nu har jag en längre tid retat mig på hårt manipulerade bilder, manipulationer för att dom skall se "smarta" ut.

Svara

mombasa 2025-10-27 20:02

Jag antar att du menar att bildens uttryck kvarstår så som det gestaltas i själva fotografiet. Att olika nödvändiga reproducerande tekniker behåller det uttrycket så nära som möjligt, oavsett om det är offset som kräver någon form av rastrering eller att papperskvaliteter behöver någon form av bildbearbetning så även digital publicering.
Vissa reproduktionstekniker kan resultera i mer särpräglade uttryck, till exempel fotopolymer, som egentligen är skapat för nära nog exakt återgivning men är en tacksam teknik om man vill tillföra uttrycket och gestaltningen något extra.
I övrigt håller jag med om att en akvarell är bäst om den faktiskt är en akvarell.
/Gunnar S

Besvara

Svar från syntax 2025-10-27 20:43

Jo´rå Gunnar, det är så jag menar. Sedan finns det säkert mycket att avhandla runt detta - men jag tyckte inte att jag borde stapla mer ord än vad jag gjorde.
Man landar nog i det vi båda konstaterar; att en akvarell gör sig bäst om den är en akvarell.
Tack för din kommentar.

Svara

gunte 2025-10-27 23:26

Där är jag faktiskt av en annan åsikt. Eftersom jag är fullständigt handikappad med konstnärsverktyg i handen använder jag understundom kameran som pensel :) Men det hindrar ju inte att det även görs avbildningar också. Läckra höstblad..
HaD/Gunte..

Besvara

Svar från syntax 2025-10-28 07:51

Åsikterna äro många... :-)
Så e´re i ett fritt samhälle...

Svara

N Thomas Meldert 2025-10-28 08:50

Klart och tydligt. Vi går på samma stig.

Besvara

Svar från syntax 2025-10-28 08:58

Tack för det Thomas!
Jag misstänkte nästan det. Jag har ju under åren sett något lite av dina bilder.

Svara

Wolfgang 2025-10-28 11:03

Peter, jag fotograferar allt möjligt, men är en dokumentärfotograf och håller helt med Dig. Mvh Wolfgang

Besvara

Svar från syntax 2025-10-28 13:17

Det gör jag också - plåtar allt möjligt med välbehag. Efter det att jag sålde min fotoateljé och blev glad amatör igen.
Kul att få medhåll i denna sak.

Svara

per-erik åström 2025-10-28 12:50

Intressant att du tar upp KW Gullers, en sorgligt bortglömd fotograf som lämnade en enorm produktion efter sig. Kanske för att hans bilder andas ett avlägset svenskt 50-tal på ett sätt som förbyttes till något annat på 60/70-talet. Gullers bilder är vackra på ett närmast idealiserat sätt. Jag tänker på en av hans bilder - ”ung sotarpojke” - och jämför den med hur Jean Hermansson och Yngve Baum senare på 70-talet fotograferade människor i tung industri. Fotografi, och fotografer, svävar liksom inte i luften. Fotografernas sätt att fotografera och deras bilder speglar också en tidsanda, samhällsdebatten i stort, tänker jag.
/per-erik

Besvara

Svar från syntax 2025-10-28 13:23

Visst ligger det mycket i det. Ingenting är ensamt här i världen - allt interagerar med omgivningen. Samhället ändrade sig med fart efter Gullers tid.
Ändå håller jag lite på den lätt brutala förklaringen som jag ger i mitt svar till Erik.

Svara

Vibybo 2025-10-29 14:07

Skrev något långt och suddade. Detta är svårt, men det heter "ett fotografi" vare sig digitalt eller om man håller det i handen, en tvådimensionell bild som är resultatet av en exponering i kameran och sedan efterbehandlat. Skulle jag sedan klistra det på en duk och måla något mer på det, då är det i mina ögon en målning, eller ett konstverk.

Besvara

Svar från syntax 2025-10-29 23:21

Som jag ser det så bör man inte avlägsna sig för mycket från den ursprungliga projektionen - då är det inte längre foto-grafi, det vill säga att gravera med ljus. Som i alla frågor av det här slaget, finns det ju sedan en gråzon som blir knepig.
Sedan bygger jag mycket min framställning på att jag som fotograf sysslar med avbildning och gestaltning med den fotografiska projektionen som redskap - inte manipulering och införande av element som inte är av fotografisk natur.
Tack för kommentaren Stefan.

Svara

Bjarne 2025-10-29 16:12

Båda bilderna är vackra! Porträttet har en skön mjukhet och löven lyser höst lång väg.
Jag pysslar med icke-manipulativt fotande själv, även om gränsen för vad som är manipulativt inte är skarp. Ska jag hårddra det, så är ju egentligen svartvita bilder 'manipulerade' eftersom världen inte är svartvit. Fast här har vi ju fotohistorien som gör att de är 'rumsrena'.
Hälsningar Bjarne

Besvara

Svar från syntax 2025-10-29 23:26

Tack för bildberömmet Bjarne. Porträttet är på en gammal attraktion från det sena 1960-talet - sålunda mjuka känslor.
I övrigt - kolla gärna in mitt svar till Stefan här ovanför.

Svara

davjons 2025-11-30 18:02

Schysst läsning, Peter! Den tackar jag för.

Jag tänker att det är väl bra (och roligt!) om de får hålla på - akvarellsökarna och mönsterjagarna - men det verkar inte vara sånt som får dig och mig att slå volter när det gäller den egna fotografin. :)

Besvara

Svar från syntax 2025-11-30 21:48

Jomen´visst - leva och leva låta. Var och en kör efter egen styråra i ett fritt land - och säger även fritt sin mening... :-)

Svara