Till uppståndelsens morgon...

Måste den döda kroppen bevaras väl, för att man skall finna sig tillrätta i efterlivet? Ja, så trodde de gamla egyptierna i alla fall. För oss nuförtiden kan det vara en lite udda tanke - men låt oss se vad man kan hitta på Norra Begravningsplatsen här i Stockholm:  Ett jättestort gravkapell i granit, byggt för att just bevara den döda kroppen för evigheten - eller i alla fall som byggherren själv uttrycker saken:

Till uppståndelsens morgon.

Till Norra åker jag ibland för att titta till mina föräldrars grav.

Många har utnämnt Norra Begravningsplatsen till landets vackraste, men den är enorm till sin utbredning. I min ålder är det nog så att om jag inte kunde köra in med egen bil, så skulle föräldrarna inte bara få vila i frid - utan rent av i fred.

Här reser det sig, i hela sin imposanta dominans: 

Gravkapellet;  "Till Uppståndelsens Morgon"  - den sista vilan för John Bernström med familj.  Företagsledare, riksdagsman, stenrik mecenat...

Skall man bygga för evigheten så kommer man nog inte mycket längre än så här.

Enorma granitblock av bästa och hårdaste kvalitet, precisionslipade och inpassade med millimeterprecision. Planparaleliteten i blockens ytor är sådan att det stämmer över hela ytan mot nästa block.

Stora insatser har gjorts när det gäller takets utformning. Taket består av granitplattor i två lager. Över taknocken är plattorna profilhuggna i det övre lagret av taktäckningen. Någon springa vid nocken finns alltså inte. Ytterligare, uppe över själva nocken, har vi överliggare av grova dimensioner. Genom deras tyngd förhindras takblocken i sina dubbla lager över taket att röra sig.

Det är lite av vad man kan se utifrån och bedöma med ett insticksmått i hand. Jag har varit runt och inspekterat med stort intresse  - men innanför de vackert grönärgade massiva bronsdörrarna, har jag aldrig kommit.

Om man jämför med antikens bästa byggnationer, som romerska akvedukter och andra högfunktionsbyggen - så står sig det här kapellet väl. Extra hög kvalité på graniten, och mycket hög precision i sammanfogningen. Speciellt takkonstruktionen som är så viktig på lång sikt imponerar.

Inget talar emot att det här gravkapellet kan stå i flertalet årtusenden - utan tillsyn.

När inträffar då uppståndelsens morgon?

John Bernström var känd för sin religiösa vurm. När han nu till stora kostnader byggde ett skydd för familjens kvarlevor tänkte han väl närmast på berättelsen om domens dag och den individuella uppståndelsen - dagen när Herren skall visa sig i öster för att döma levande och döda, och när gravarna öppnar sig och de döda står upp.

Det som för den ene är ockulta sagor, är för den andre levande verklighet.

Det kan sedan vara rätt olika bud om saken. Vissa religiösa riktningar har aktiverat sina anhängare med att domens dag skall inträffa alldeles i närtid - snart. Men när den tiden strax var kommen, och ingen Herre visade sig i öster - så blev det naturligtvis lite lägre trovärdighet på nästa angivelse, och så knallar det på.

Hur det än är med den saken, så kan man utgå från att det lär dröja till uppståndelsens morgon.

Så trodde väl även Bernström när han för en mindre förmögenhet lät bygga sitt enorma fästningliknande gravkapell åren 1912-1913. Här kunde han sedan gå och avnjuta sin skapelse rätt länge - hans slutliga ankomst till kapellet blev först 1925.

Så lämnar jag Norra i de tillåtna 20 km/t.  Jag glider förbi "Blod och Eld" - det är den stora gemensamhetsgraven för generaler och överstar inom Frälsningsarmén. Dom får sig en extra vänlig tanke för sina betydande filantropiska gärningar. Dom visste att disponera slantarna...

                           _________________________________

                                           _____________________

Annars så går jag i barndomen, som så många äldre män.

I det här fallet i min fotografiska barndom som inföll under det sena 1960-talet.

I den nytagna bilden här ovanför visar jag en kamera från mitt vitrinskåp som jag använde på den tiden - en kamera som har kommit till användning även för den här fotograferingen. Det handlar om en Contax IIa byggd av Zeiss Ikon AG i Stuttgart Västtyskland i mitten av 1950-talet. Objektivet, ett Sonnar 1,5/50 mm, är från det västtyska Carl Zeiss i Oberkochen.

Under våren har jag haft klenoden demonterad och utspridd på arbetsbordet för rengöring, omfettning, och allmän kontroll - nu går den som en klocka, efter 70 års tjänst. Slutarens diskret precisa ljud får mig att mysa av välbehag. Det är en tvärgående gardinslutare byggd i metall, bestående av smala spalter i duraluminium som krokar i varandra. Outslitlig.

Bilderna från Norra Begravningsplatsen är resultatet av min kontrollrunda efter renoveringen, och min tanke är att använda detta nyservade mekaniska precisionsinstrument hela den innevarande sommaren.

                        Filmen var Agfa APX 100, soppad i Rodinal hemma i köket.

per-erik åström 2026-06-26 09:41

”Skrytbygge” är det ord som kommer till mig när jag ser bilderna. Och jag minns min bror - som avled i bukspottskörtelcancer - och hur han var mycket tydlig med att han ville kremeras och att askan skulle gravsättas i en liten minneslund utan namn och andra relidiösa symboler. Helt avgörande för hans beslut var också att kremeringsanläggningen var kopplad till kommunens fjärrvärmenät. ”Nån jävla nytta vill jag göra så länge jag förmår”, sa han…
Uppståndelse var det aldrig tal om.
Men vi som är kvar kommer alltid att minnas honom med saknad.
/per-erik

Svar från syntax 2026-06-26 10:09

Det kan man verkligen säga - men som företeelse inte mindre intressant för det. Du kanske noterar de tre punkterna efter mitt omnämnande av "Blod och Eld" i avslutningen.

Måns H 2026-06-26 10:51

Jag har gått och åkt förbi Norra Begravningsplatsen otaliga gånger men inte varit inne där. Intressant och berörande att se dina bilder.

Mina föräldrars aska ligger i en tämligen anonym minneslund vid Solna kyrka. Ett tämligen medvetet val från deras sida.
---
Jag har kvar min första kamera, en Pentax SLR från 1961. I tämligen gott skick men bakluckan har fått sig en törn och borde bytas. Har införskaffat reservdel, men fastnat i processen att byta. Skruvarna sitter under klädseln som jag inte vill skada.

Svar från syntax 2026-06-26 11:13

Tack Måns! Kul att du fann det intressant - det var avsikten, att visa ett tankeväckande objekt på ett avvägt sätt.
Det där med skruvar under klädseln kan vara reparatörens mardröm. Tänk dig att du på bordet har en högstatuskamera från 1930-talet i Mint Condition. För att öppna kameran måste du komma åt skruvar som sitter under finaste Maraccoläder limmat med benlim som har suttit sedan 1930-talet...
Det har hänt att jag har vägrat reparation, då jag varit osäker om jag kan få på klädseln perfekt igen.

sveka 2026-06-26 11:58

Det är intressant att av antikens sju underverk utgjordes två av gravmonument, de egyptiska pyramiderna och mausoleet i Halikarnassos. Även om John Bernström inte är en direkt efterföljare till kung Mausolos, som kremerades, förenas de av ambitionen att som mäktiga män vilja leva vidare i det allmänna medvetande efter döden. Att Bernström valde att vänta in den yttersta domen och kropparnas fysiska uppståndelse i en minikopia av ett grekiskt tempel i dorisk stil är också intressant, samtidigt som det väl återspeglar tidens stilideal.
Det verkar som om samhällets upphöjda alltid har försökt köpa sig någon form av odödlighet. Nästa steg för de som har tillräckliga resurser verkar vara att inte dö alls utan att med olika kurer och regimer sikta på ett evigt liv här på jorden. Vi andra får försöka leva våra liv så gott det går och ansluta oss till filosofen Martin Hägglunds tes att det faktiskt är döden som gör "Vårt enda liv" värt att leva.
Mina spontana tankar med anledning av ditt tankeväckande och välfotograferade reportage från Norra Begravningsplatsen.
Hälsningar Sven

Svar från syntax 2026-06-26 12:39

Tack Sven för din intressanta noteringar! Kung Mausollos hade jag glömt.
Det jag fann speciellt och anmärkningsvärt med Bernströms bygge är anpassningen till långa tidsrymders verkliga krav. Hårdgranit toppar lätt marmor exempelvis. Att sedan utforma en takkonstruktion som verkligen motstår tusentals år av erodering kräver sin konstruktör.
Verkligheten togs alltså på allvar här, det skulle hålla så länge det bara var möjligt - inte bara te sig tjusigt för samtiden.
Det ställde frågor om Bernströms föreställningsvärld.

pic-tor 2026-06-26 18:03

Aldrig så väl inpassade granitblock lär inte stoppa förgänglighetens obändiga och förgörande kraft. Dåligt investerade pengar, eller en chansning som inte gick hem.
/Torbjörn

Svar från syntax 2026-06-26 18:45

Det har du alldeles rätt i Torbjörn. Inget stoppar förgänglighetens obändiga och förgörande kraft. Men det är ett trivialt konstaterande - och dessutom ett förhållande som min text just inte handlar om.

Erik Madsen 2026-06-26 18:42

Hej Peter H.
Trevlig rapport och en mycket välskriven text, som vanligt.
Respekt för din förmåga att serva den gamla kameran.
Jag har också gåt – om inte precis i barndomen – men tillbaka lite till 1987 och 2008. Med min D700 från 2008 och min AF-Nikkor 35-70 mm från 1989.
Av dina bilder gillar jag särskilt nummer 1 och 4.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Svar från syntax 2026-06-26 18:53

Tack skall du ha Erik - kul att du uppskattade mina mödor.
Under uppåt 20 år var jag i stort sett en professionell kamerareparatör, så jag har skruvat i åtskilliga kameror.
Jo - jag har noterat att du har uppmärksammat din äldre digitalkamera. Jag tycker att det är en bra trend. Man behöver inte ha det senaste. Jag är alldeles säker på att en Nikon D 700 än i dag ger ett framstående resultat.

Bjarne 2026-06-27 13:17

Ett fantastiskt gravkapell. Den kyrkogården borde nog upp på listan över besöksmål. Jag gillar också första bilden, men jag har svårt att förklara varför. Hela serien är snygg i svartvitt.
Mmm, domedagen - kommer den? Ja, någon gång tar vår civilisation slut. Blir det på grund av yttre faktorer eller fixar mänskligheten det själv? Det återstår att se - för den som är med då.
Hälsningar Bjarne

Svar från syntax 2026-06-27 14:05

Tack Bjarne! Har man inte varit på Norra, så skall det nog upp på listan.
Det du uttrycker om första bilden är intressant. Det är nämligen Gyllene snittet i sin prydno, i flera lager skulle man kunna säga. Det handlar om proportionsförhållanden som sägs sitta i våra gener, eftersom det förekommer mycket i naturen.

Svartvitt är ofta grejen - för den som muntert visslande soppar sina svartvita filmer hemma i köket... :-)

Margareta Cortés 2026-06-27 13:35

Har aldrig varit in på den kyrkogården, har ofta tänkt att jag borde besöka André‑expeditionens gravar, som ett sätt att sluta kretsen efter alla resor i deras fotspår och allt jag burit med mig av deras historia, men ännu har det inte blivit av.
Ser att det finns mer att upptäcka där.

Svar från syntax 2026-06-27 14:11

Rekommenderas! Där finns mycket att titta på en vacker sommardag.
Tack för kommentaren Margareta.

Iwa 2026-06-27 18:41

Jag har aldrig varit på Norra kyrkogården. John Bergström tycker jag krälar på lite grann som är ovanligt för oss uppe i Nord. I katolska och ortodoxa länder är man mer vana att slå på stort.

Svar från syntax 2026-06-27 19:50

Så är det nog. Det var väl det ovanliga i saken som fick mig intresserad. Som jag skriver; "Det som för den ene är ockulta sagor, är för den andre levande verklighet".
Visserligen var Bernström mycket förmögen men han måste ha haft en djup övertygelse för att handla som han gjorde. Jag finner saken fascinerande.
Tack för kommentaren Per!