Farsan & Stalin
Det här är min far Lothar Hennig som ung mariningenjör året 1935. I bilden nedanför ser vi honom under den varma sommaren 1939, fredens sista sommar. På hösten i september brakade det loss - och världen skulle aldrig bli densamma igen.
Själv är jag en ganska ordinär person, men jag har häftigt folk i släkten. Jag har tidigare berättat om mormor och Greve Hamilton, och om den barske Anders Johan Andersson - nu har turen kommit till pappa Lothar och Josef Stalin.
______________
Lothar var en duktig och kompetent marintekniker. När kriget gick in hade han avancerat rejält. Kommendör var så småningom hans militära grad. Exempel på hans verksamhetsområde inbegrep sådana tekniska utmaningar som gasturbinerna i de stora slagskeppen Bismark och Tirpitz - gasturbiner som drev upp dessa stora och mycket tunga fartyg i uppåt 33 knop. Om man så önskade, kunde man köra ifrån sina motståndare.
Bismark byggdes i Hamburg vid Blohm & Voss, med sjösättning tidigt 1939. Här ser man slagskeppet under en provtur före överlämnandet till marinen. Lothar är med på bryggan som representant för varvet. Vid någon av provturerna klockade man 33 knop i svag bris norr om Rügen. Man låg då på ca. 90% effekt på turbinerna.
___________________________
När pappa avancerade i graderna kom han att lära känna både marinchefen amiral Erich Raeder och hans efterträdare amiral Karl Dönitz. Skiftet på posten berodde på att det hade skurit sig rejält mellan Raeder och Hiltler - Raeder blev sparkad snett åt sidan. Raeder var nämligen en både bildad och rolig karl enligt Lothar, en man som förstod sig på livets goda. Dönitz å andra sidan var en humorbefriad tråkmåns. Dönitz skulle man akta sig för att komma i argumentation med. Han kunde på ögonblicket spoliera en karriär.
Nu var läget sådant att ett krig i väst ryckte närmare. På den östra sidan var Stalin och Hitler på det klara med att Sovjetunionen och Tyskland måste hamna i konfrontation med varandra förr eller senare, men ingen var redo för krig i brådrasket. För att kunna fortsätta rusta i lugn och ro slöt man en "icke aggressionspakt" (med ett hemligt tilläggsprotokoll) i augusti 1939 - den så kallade Molotov-Ribbentrop pakten.
Det här var nog den mest oheliga allians man kan tänka sig, något av ett samarbetsavtal mellan det kommunistiska Sovjetunionen och det nazistiska Tyskland. Europa stod handfallet och chockerat, medan herrarna i lugn och ro delade Polen - till bådas belåtenhet (det hemliga tilläggsprotokollet). På annat håll var dock belåtenheten mindre, England och Frankrike förklarade Tyskland krig i september 1939.
I det här storpolitiska getingboet utnämndes Lothar till marinattaché i Moskva.
Så här kunde det se ut i sovjetisk press under paktens dagar - men man kan ju undra vem som egentligen hade råd att köpa en Contax i Sovjetunionen vid den tiden? Troligen var det mera ett sätt att visa flagg.
__________________________
Förvisso häftiga omständigheter - umgänget med en maktfullkomlig och paranoid diktator som Stalin kan vara både spännande och kittlande för den med kalla nerver. Pappa har inte bara skakat hand med Josef Stalin, han har även supit med honom under en vodkaindränkt nattlig fest på Stalins datja utanför Moskva. Stalin spottade inte i glaset, och han förväntade sig att andra både kunde och ville följa exemplet. Inte så lätt att manövrera alla gånger.
Ryssarna var extremt intresserade av tysk marinteknologi. Mutförsöken var många och mycket oblyga."... Herr amiral, bara lite obetydliga tekniska upplysningar (när man skulle smöra använde man gärna snäppet högre grad) - vad vill ni ha? Kontanter på bank i Berlin? En datja i det vackra Ryssland"? Kanske inte ordagrant just så - men budskapet var just så.
Vodkan var alltid nära till hands, och det kunde vara svårt att förhålla sig alla gånger. En tågresa mellan Moskva och Berlin kan vara upplysande om hur det kunde gå till:
Lothar "råkade" hamna i en kupé med höga och mycket jovialiska ryska officerare. Man lirkade på ett smidigt sätt snabbt fram att det var Lothars födelsedag: "...Herr amiral, Herr amiral - detta måste vi fira!!" Fram kom vodka i jätteflaskor, bröd och saltgurka. Vodkan hällde man i sig i med hjälp av kupéns tandborstmuggar.
Lothar berättade skrattande att han nog aldrig har haft så roligt som under den resan. Självklart förstod han att han var utsatt för en pumpningsoperation - men alla gillade läget, och alla hade hjärtligt roligt. När den tyska gränsen passerades, hade Lothar dålig reda på var han egentligen befann sig, och väl i Berlin kunde han knappast stå på benen. Det var mycket tursamt att adjutanten punktligt var där med tjänste-Mercedesen, att vara asberusad och i full uniform var ingen bra kombination i det tredje riket.
Trots att Lothar så småningom fick bistra erfarenheter av Sovjetunionen, talade han alltid varmt om det ryska folket.
Den tysk/ryska pakten hamnade snabbt i papperskorgen i och med Tysklands överfall på Sovjetunionen i juni 1941. De baltiska staterna ockuperades - eller befriades från Sovjetunionen, som många balter såg saken. Lothar blev chef för det stora militärvarvet i Libau i Lettland, och erhöll titeln; Marinbyggnadsråd (Tysklands yngsta genom tiderna). I bilden ovanför ses han tillsammans med sin närmaste man och deras sekreterare Elsi. Ett triumvirat som styrde militärvarvet.
Den här närmaste mannen, som jag har glömt namnet på, var för övrigt en ivrig Contax-fotograf. Det "knipsades" mest hela tiden, menade Lothar. Bilden här ovan är en tagning med självutlösare (på något vis syns det). Av en annan mycket suddig bild i familjearkivet framgår det att denna höga officer fotograferade med en Contax II med Sonnar 1,5/5 cm. Det var väl ungefär i den lönenivån man skulle ligga för att kunna äga någonting sådant.
Lothar kvarstod som chef för varvet i Libau under resten av kriget. När krigsslutet närmade sig, och sovjetiska styrkor ockuperade staden, kapitulerade han som varvschef enligt order under formella former iförd strikt uniform till den anryckande sovjetiska armégeneralen - likaledes iförd strikt uniform.
När formalia var undanstökade, sträckte den sovjetiske generalen fram sin kupade uppvända handflata - klockan!
Om den duktiga sekreteraren Elsi skall jag berätta i nästa blogg. Det är en historia så ruskig att det drar kalla kårar längs ryggen så fort jag tänker på den saken.
______________________
Om någon undrar över det där med Mormor och Greve Hamilton, så finns den historien här:
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/piptobak-societetsdamer.htm
Skriver om
Innehållskategorier
Arkiv
- December 2025
- November 2025
- Oktober 2025
- September 2025
- Augusti 2025
- Juni 2025
- Maj 2025
- April 2025
- Mars 2025
- Februari 2025
- Januari 2025
- December 2024
- November 2024
- Oktober 2024
- September 2024
- Augusti 2024
- Maj 2024
- April 2024
- Mars 2024
- Februari 2024
- Januari 2024
- December 2023
- November 2023
- Oktober 2023
- September 2023
- Augusti 2023
- Maj 2023
- April 2023
- Mars 2023
- Februari 2023
- Januari 2023
- December 2022
- November 2022
- Oktober 2022
- September 2022
- Augusti 2022
Tack för din fina kommentar!
Jo, spännande är det - fortsättning följer...
Det är kul att kunna återberätta dessa spännande tider.
Den är nog inte många som kan slå.
Jag väntar också med spänning på nästa avsnitt.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Det här är ju häftiga omständigheter och spännande omständigheter - men det som kommer är definitivt inte trevliga omständigheter. Se mitt svar till Christer här ovan!
Spännande med mormor och greven, min far rökte pipa och använde just grevens märke. Kommer ihåg det efter alla gånger jag blev skickad att handla det åt honom. På den tiden fick även 10-åringar köpa tobak.
Fint att ha dessa minnen även din Fars berättelser är spännande och mycket intressanta att läsa.
Min mor var lotta under kriget lång uppe i norr. Hittade en bild bland hennes foton där två soldater hälsar på varandra vid en flaggstång. Liten bild, men när jag skannar in den och förstorar ser jag att flaggan är norsk med hakkorset i. Tyvärr var inte mor kvar så jag kunde fråga om historien runt bilden.
Ja, döden är något fruktansvärt definitivt. Nog pratade jag mycket med både mormor och pappa - men nu när jag sitter och skriver, så inser jag vad mycket det är som jag borde ha frågat...
Hälsningar Lena
Du/din sambo skall absolut skriva ner saken! Bloggarna här på FS till exempel, kan ju lätt sparas ner. Dom är lätöverskådliga i text och bild. Sådant som jag bedömer som familjeintressant, bränner jag ner på CD.
De två slagskeppen Bismark och Tirpitz anses av många marinhistoriker vara spetsen av slagskeppens utvecklingshistoria. Tirpitz hann ju, som du vet, inte göra stor nytta - medan Bismark rodde hem tyska flottans kanske största och mest spektakulära seger. Royal Navy satte sedan hela Home Fleet på henne - och beordrade upp en del av medelhavsflottan. Ett sådant hot var hon som enskilt slagskepp.
HaD/Gunte..
Det har ju sina risker. Man kan inte göra alla till lags... :-)