Piptobak & Societetsdamer
Om historiskt källmaterial - när det riktigt happar sig.
Mormor berättade när jag var ganska ung en historia från inbördeskrigets dagar i Finland året 1918. Den tilldrar sig i den lilla staden Lovisa (min födelsestad) som hölls av den röda sidan:
“... De röda förde ett fruktansvärt terrorvälde. Morfar och jag var en gång vittne till hur den röde befälhavaren drev sin häst uppför den långa och rätt branta stentrappan till Lovisa kyrka, för att sedan med sin ridpiska driva ut kyrkobesökarna. Folk försvann spårlöst varje dag..."
"...När vi fick höra att tyska trupper närmade sig Lovisa och vi insåg att vi skulle bli befriade, och då de röda började fly ur staden - tog vi på oss våra vackraste ljusa sommarklänningar och mötte dem i Valkom. Det här var i maj månad. Dröm om min förvåning när det visade sig att befälhavaren, en överste, var en svensk greve. Vi hade barskrapat våra hemliga tillgångar, och inbjöd befälet till fest på kvällen...”
Mormor var min enda källa till den här fascinerande historien, och jag kom mig aldrig för att fråga vad denna greve hette. Tiden gick, och många år senare när mormor sedan länge var borta kom jag att läsa Greve Gilbert Hamiltons memoarer - han med piptobaken ni vet. Han hade engagerat sig på tysk sida inför de turbulenta tiderna i Europa - som många ur den svenska överklassen och medelklassen. Händelserna i Ryssland och kommunisternas statskupp där, eldade på brasan. På så vis hade han med den tyska östersjödivisionen hamnat i Finland. Han förde befäl över en styrka av ett par bataljoners storlek med benämningen "Stridsgrupp Hamilton".
Jag var en bra bit in i memoarerna när Greve Hamilton plötsligt skriver så här (fritt ur minnet): “... Under vikande motstånd från de röda närmade vi oss den lilla staden Lovisa. Där möttes vi i Valkom på det mest förtjusande sätt av stadens societetsdamer klädda i ljusa klänningar. Det var som en dröm, en uppenbarelse efter krigets brutaliteter. Jag och min stab blev inbjudna till soaré på kvällen...”
Det hisnade när jag läste Gilbert Hamiltons ord - jag satt stilla och tittade tomt ut i luften en lång stund. Det var verkligen historiens vingslag!
I mormors berättelse blev det sedan en fantastisk majkväll, ett av de få riktigt ljusa minnena från denna blodiga tid i Finlands historia. Tack vare min dubbla källuppsättning från skilda håll, kan jag numera veta att det gick till precis som mormor berättade.
Mormor på äldre dagar på Hasselvik året 1971
__________________________________
Här kan det vara på sin plats med en kommentar till en känd stridsfråga från tiden; nämligen den om den tyska interventionen i det finska inbördeskriget.
Den vite överbefälhavaren generalen Gustaf Mannerheim motsatte sig kategoriskt att man skulle kalla in tyskarna. Mannerheims bestämda uppfattning var att den vita sidan redan hade vunnit i och med slaget om Tammerfors - resten var upprensningsoperationer. "Om vi kallar in tyskarna, kommer vi alltid att få höra att det var därför vi vann! jag kommer att avgå som överbefälhavare om tyskarna kallas in".
Naturligtvis hade Mannerheim rätt, både rent militärt och i övrigt - den tolkningen av följdverkningarna är vad man får höra än i dag.
Den vita interimsregeringens ordförande Pher Evind Svinhufvud såg emellertid saken annorlunda. Han kände sitt ansvar för hela folket, och förstod att det som Mannerheim kallade för "upprensningsoperationer" kunde bli en både långvarig och blodig historia. Han begärde hjälp från Tyskland, där man tidigare hade haft militärförband på utbildning. När man begrundar mormors berättelse, förstår man att det låg en poäng i Svinhufvuds inställning.
Mannerheim avgick omedelbart - men en massiv övertalningskampanj i det vita Finland fick honom tillbaka.
När jag såg tobaken så kom jag att tänka på det gamla skämtet (som dagens ungdomar inte skulle förstå).
- Har ni Greve Hamilton på burk?
- Ja
- Släpp ut honom då!
Min pappa rökte pipa under en period och då var det Greve Hamilton i pipan
Tioåringen står vid kiosken där den undre plattan till luckan ligger i näshöjd ungefär. Med pipig röst frågar han: "Har ni Greve Hamilton på burk...?" Kiosktanten ser extremt uttråkad ut - kanske hon har hört om detta förut?
Därför var det lite kul att jag hittade en bild på burken ifråga.
Tack för uppskattningen Anders!
På Hasselvik byggde vi Stockstugan 1970 - och mormor hade inflyttningsfest 1971. Hon har följaktligen gjort sig extra fin. Det var en mycket svårfotograferad person, men här ser hon riktigt rar ut.
/Bengan
Det var förresten Rolle som lånade mig memoarerna.
Kul att du tyckte att det var spännande - tack Stefan
Jag tror att grevens uniform är paraduniformen för en hussar. Gradbeteckningen säger mig att han är överstelöjtnant.
Kom din mormor hit som krigsbarn?
Ja det stämmer, hon hamnade i Göteborg där hon senare i livet träffade min morfar.
Men tack skall du ha Björn.
Hälsningar Lena
Mormor tålde att visas både som ung och som gammal.
//GöranR
Uppskattas tillbaka... :-)