Kanon!

Det det där med bra bilder och dåliga bilder har kommit på tapeten (här):

Till följd av teknikutvecklingen så ökar bildproduktionen exponentiellt - allra helst sedan mobilkameran kom in i på banan. Det kanske ligger i farans riktning att det är dom mediokra och dåliga bilderna som står för större delen av ökningen? I så fall:  Ut med dom på nätet bara. Syns du inte - så finns du inte!

Jag  har lite svårt med det där. Jag strävar faktiskt efter att ta bra bilder, och då vill jag såklart visa bra bilder.

Därför har jag valt en kanonbild i dag.

Livets återstart

Några exponeringar från tidigvår på 1970-talet.

Lönnens frön i sina skidor gror med obändig och i det närmaste oförskämd kraft, och man får återuppleva livets cykliska återstart - då som nu.

Underverket börjar på nytt.

Vindstilla fjärd

När ångbåtarna började konkurrera med segelsjöfarten i Mälaren och skärgården under den senare delen av 1800-talet, var det en sak som inte föll alla på läppen: 

"...Dessa stånkande, stinkande, skramlande, och illaluktande monster. Neptunus är död, och najaderna har flytt. Vågornas stilla sång har tystnat...".   Detta enligt en ytterst upprörd skribent i det då relativt nystartade Aftonbladet.

I dag ser vi våra vita ångbåtar som åldrande skönheter som glider fram genom skärgården. Ett omistligt kulturinslag.

Här kommer S/S Storskär till Fåglarö i juli 1995.  Svensk skärgårdssommar när den är som bäst.

                                                              ___________

Egentligen är kommentarer överflödiga till den här sortens bilder, men jag kör med mäster Taube:

"... då vilar min blommande ö vid din barm, du dunkelblå vindstilla fjärd.

Och julinattskymningen smyger sig varm till sovande buskar och träd..."

Kökar - en uppföljning

I förra bloggen där Sippa och jag åkte över spegelblanka fjärdar upp mot Kökar den varma augusti 1976, nämnde jag att jag hade med mellanformatsutrustningen laddad med färgfilm. Avsikten var att fylla på mitt naturbildarkiv för verksamheten i min fotoateljé. Naturbilder är kul att fotografera - och dom sålde mycket bra i många kommersiella sammanhang.

Jag passar på att visa några rutor av det här materialet. För mig framstår det som något av naturens under, hur växterna blixtsnabbt blommar och frösätter sig i varje liten skreva i den mycket karga utskärsnaturen. Det gör dom så fort det har kommit en hyfsad mängd regn under högsommaren. Då gäller det att passa på - och det handlar om själva överlevnaden.

Kökars kyrka ligger fantastiskt - och mycket oväntat i den karga utskärmiljön. Bakom kyrktaket breder Ålands hav ut sig. En av de maffigaste platser jag har besökt - men man måste stå där i verkligheten en stilla sommardag för att rätt förstå den saken

I förra bloggen berättade jag om den rikliga förekomsten av "små vita stenar" - som visade sig vara något helt annat. Här ser man dem i stor mängd på gravkullen i förgrunden, men den skarpögde kan nog se dem lite överallt

Rosor trivs bra på kalkhaltig jord...

I gamla tider låg man länge ute på vårarna - det gällde fiske och jakt på säl och fågel. Då var det praktiskt att ha en gemensam stuga ute på skären.

Notera stigen upp till det lilla avträdet i bilden nedanför. Det är först när man har sett stigen, som man även ser vart den leder 

När solnedgången närmar sig blir den åländska rödgraniten riktigt röd

Kameran var Pentacon Six TL med dom östtyska Zeissobjektiven.  Filmen var Ektachrome 64

Med risk för att verka tjatig - men vill man se det bildmässiga i kvadratiska bilder, måste man här på FS använda plus-läge

Spegelblanka fjärdar

Snabba båtar, vackra flickor, spegelblankt hav - och ovanför välver sig sommarens rymd. Det är något att plocka fram ur minnets arkiv...

Kökar är en kommun på Åland som skiljer ut sig från alla andra. Den ligger längs ut i havsbandet mot Ålands hav, vindpinad och karg. När höststormarna går på skall man kanske inte vara där - men en varm sommardag när det ligger bleke över fjärdarna, då är det svårslaget. 

Det var just en sådan dag som Sippa och jag åkte från Vårdö till Kökar i augusti 1976. Vi hade lånat pappa Lothars kabinbåt.

Jag hade färg i mina mellanformatare för att fylla på mitt naturarkiv i ateljén - men tog för säkerhets skull med en Leica laddad med svartvitt, och den klassiska kombinationen 35/90mm.

    Det vankas stekt falukorv till lunch - och sedan, iväg över spegelblanka fjärdar i 25 knop. Sippa njuter av fartvinden och sceneriet

Snapshot i farten - ena handen för båten, andra för motivet. Snabb invinkling i den kristallklara genomsiktssökaren. Vilken kamera kunde det vara året 1976?  Jo - en Leica M4.

Här på Kökar i den vindpinade utskärsnaturen ligger det plötsligt en ståtlig och massiv gammal stenkyrka med en muromgärdad liten kyrkogård. I fonden ser man rakt ut över Ålands hav. Så här en solig och stilla sommardag får man nästan lite evighetkänsla - man kan ana allt möjligt i den svaga brisen.

Vi promenerade runt, men tyckte att det var konstigt att det var så mycket små vita stenar.  Det var inte stenar - det var benfragment.  Här, i den lilla bergsskrevan, har man gävt ner och grävt ner under århundradena. När vi hittade en stor bit av ett pannben, gick vi därifrån. Det blev kusligt

När man går runt på öarna medan kvällsljuset släpar över klipporna, får man intrycket av att landskapet har legat så här sedan tidernas gryning

                   Kvällsfika ombord. Sippa kollar nästa etapp på sjökortet

Sippa var erfaren till rors. Stora delar av våra Ålandsvistelser tillbringades ute på sjön. Här kisar hon ner på sjökort och kompass, och skrynklar ansiktet av det bländande motljuset

En krossbrant.   Inlandsisen har under ökande tryck pressat sig upp över berget. När den på krönet har nått tillräckligt tryck - har berget kollapsat

Berget ser mjukt och skönt ut. Det är det också - på sätt och vis. Söker man rätt på en plats som passar kroppen bra,  ja - då är det mjukt

___________________________________________

Det var då en skamlös gubbe som visar hustrun med tuttar och allt, kanske någon tänker?

För sena tiders barn vill jag då påminna:  Bilderna speglar en helt annan värld, en tid med andra normer och andra värderingar. Det är våra värderingar; Sippas värderingar och mina värderingar - och normerna vi delar med våra generationskamrater.

I bilden nedanför kan man se hur det kunde se ut på Ålandsbåten. Studera gärna den bilden och ta en liten funderare på vad som skulle hända i dag, om ett gäng tjejer fick för sig att göra något sådant - och varför det skulle bli så?

Det är när man funderar kring sådana saker man kommer raka vägen in på de gamla värderingarnas grund - och nyckeln till varför jag gillar dem.

Filmen var:  Ilford FP 4 exponerad efter ISO 64