Relativt sett...

Snövinter - en utmaning för den gamle mannen när bilen skall skottas fram.

Snövinter för 50 år sedan. Den unge mannen tyckte inte att det var det minsta jobbigt - bara ett utmärkt vinterväder.

                        Mycket har ändrat sig på 50 år, men inte vinterlandskapet.

Vintersolståndet

Vintersolståndet är speciellt. Jag började min promenad i den trollska stämningen strax före solens uppgång  (här) - men bestämde mig snabbt för att fortsätta lite längre. Det var nämligen ett fantastiskt vinterväder med knarr under fötterna och snöklädda grenar. Vi skriver år 1989 - och redan vid den här tiden var det ytterst ovanligt att vi hade gnistrande kall högvinter i Stockholmstrakten så tidigt som i december månad.

Jag är på väg ner mot Mälarstranden förbi radhusen i funkisstil där Per Albin Hansson bodde. Gryningen är på gång.

              Ner åt stranden kikar solen över horisonten, och släpar längs marken.

                                        Risigt och rörigt - och alldeles underbart...

Det är årets kortaste dag - men det behöver inte alls vara den mörkaste.    

                                _________________________

Contax RTS II hängde på axeln, och den var laddad med Kodachrome 25. Alla bilderna är tagna med normalobjektivets lugna avspända perspektiv.

Juletid & Julefrid

En bild i repris från förra året. Levande ljus i granen och knökfullt med julklappar under den.

Sippa och jag var egentligen inte så mycket för skog inomhus, och som konsumenter var vi den kommersiella handelns skräckfigurer. Vi avskydde genuint att springa i affärer, vi undandrog oss så länge det bara var möjligt - men när grabben var liten, så skulle han inte känna sig utpekad. Det blev alltså till att leverera hela julköret.

Lite kul var det ju ändå...   tyckte jag nog där jag satt vid julskinkan och snapsarnas mångfald - liksom så småningom, till ett rikligt intag av Sippas finska julstjärnor med passande mängder av god cognac därtill.

Jag får önska alla på Fotosidan en God Jul, och ett Gott Nytt fotoår.

                                   Hemma hos oss julafton 1998 - visdomsord förmedlas.

Och månen sken...

Mormor läste ur den gamla boken med ödesmättad stämma. Den lille pojken hörde på med stora runda ögon.

Han glömde sedan inte - när månen lyser...

                   ______________

Bilderna är från vintersolståndet strax före solens uppgång året 1989                                              - Kodachrome 25 förstås.

Entusiaster i farten...

Bengt Björkbom är sedan länge en inspirerande person här på Fotosidan - outtröttlig genom åren... :-)

Nu har Bengan lyckas få händerna på ett mycket speciellt objektiv, ett Zeiss C Sonnar 1,5/50 T * ZM - något som vi har blivit nogsamt informerade om i bloggen. Det handlar om fotohistoria, men nytillverkad sådan av Zeiss - och det är inget mindre än Ludwig Berteles berömda ljusstarka Sonnar från 1930-talet, men i modern nyberäkning med moderna glassorter och mångskiktig antireflexbehandling.

Det skall bli kul att se vad herr Björkbom får ut av den här saken - och för att stödja sådana Gudi behagliga gärningar, infogar jag här nedanför en artikel i ämnet som jag publicerade i Zeiss Historica Journalen vid tiden för det här spektakulära objektivets marknadsintroduktion år 2006:

          ________________________________________________

Det finns en alldeles speciell klo i den här saken - ja, en ganska fantastisk omständighet:

Ludwig Bertele genomförde alltså år 1939 en optimering av Sonnarobjektivet i samband med att antireflexbehandlingen hade blivit tillgänglig. Prototypobjektivet försvann till USA efter kriget under Operation Paper-clip, och i Tyskland föll informationen bort i de turbulenta omständigheterna efter kriget - förstatligandet av Zeiss i öst och byggandet av det nya Zeiss i Västtyskland.

Omständigheterna var alltså inte kända hos Zeiss i Oberkochen när man startade arbetet med C Sonnar 1,5/50 T* ZM i början av 2000-talet. Saken förlöpte nu som en sedvanlig projektering av ett nytt objektiv - och det var ett arbete som utfördes av den bästa expertisen hos Zeiss, och med hjälp av stor datorkraft.

Vad hände?

Jo, när man fick fakta på bordet om 1939 års prototypobjektiv visade det sig att man hade landat i en nära nog identiskt uppbyggnad, jämfört med det som Bertele hade presenterat på 1930-talet med hjälp av papper och penna!

Den bomben släpptes hos Zeiss av den här återpublicerade artikeln. Snacka om en stor fet fjäder i hatten för Ludwig Bertele.