Normalobjektivet & det normala
Normalobjektivet gör skäl för namnet. Om jag ger mig ut med bara ett objektiv utan speciella fotografiska planer, då är 50 mm ett ganska självklart val för mig som 24x36 fotograf. Det handlar om en mycket lyckad kompromiss mellan allehanda faktorer.
Eftersom man får ljusstyrkan i mest kompakt form, lägsta vikt, och mest ekonomiskt fördelaktigt, på just 50 mm brännvidd, så är det en 1,4/50 mm som sitter på min kamera. Den klarar mycket. Från dunkla prång på krogen, till blixtrande solbelyst snö. Behöver jag variera perspektiv? Ja, då använder jag fötterna. Bara om jag vet att det inte kommer att funka, tar jag med mig extra objektiv.
Zeiss Planar 1,4/50 mm T* vid bländare 1:1,4
Det mest framgångsrika ljusstarka normalobjektivet i mera modern tid, är 1,4-normalen för 24x36 från Zeiss. Det handlar om ett sjulinsigt dubbel-Gaussobjektiv med den främre akromaten upplöst. Det här objektivet kom på marknaden i början av 1970-talet, och beräkningen gjordes av chefen för linsdesignen vid Carl Zeiss i Oberkochen i dåvarande Västtyskland, Dr Erhard Glatzel.
Objektivet som håller en hög optisk standard, är något av det perfekta all-around-objektivet för 24x36. Den saken blev grundligt bekräftad, då alla de stora tillverkarna följde efter - och kom att använda det här optiska konceptet i många årtionden framåt. Det spelar alltså ingen roll om det handlar om en 1,4/50 från Nikon, Canon, Minolta, Olympus, eller Pentax - det är ändå frågan om Erhard Glatzels Planar 1,4/50. Det gällde under 1900-talets sista tre decennier och en bit in på 2000-talet, med ytterst få undantag.
Zeiss tillverkar fortfarande den här 1,4-normalen eftersom den är svåröverträffad, och därför att den till ett rimligt pris hävdar sig bra mot de mycket dyra högavancerade alternativ som finns i dag.
__________________________
Företaget Zeiss är ju berömt för sin bildåtergivning alltsedan man började att tillverka fotografiska objektiv i slutet av 1800-talet. Ryktbarheten bygger på en långt driven korrektion, men även på en fin avvägning av ingående faktorer - en bra avstämning av aberrationer och restfel helt enkelt.
Det som man här kan titta lite extra på i de tre inledande bilderna, är de mjuka och fina övergångarna mellan skärpa och oskärpa på bländare 1:1,4. När man har en sådan återgivning i botten, får man ett bra helhetsintryck - trots det mycket begränsade skärpedjupet på den stora bländaröppningen. Den tredje bildens kompositionsidé bygger i stort sett helt på den saken.
____________________________________
De inledande bilderna visar hustrun och grabben när vi smörjer kråset med våfflor vid Kina Slott i maj 1995. Kamera var Contax RTS II och filmen Kodachrome 64.







Jättefint ljus i bilderna.
/per-erik
Kul att du uppskattade ljuset. När jag testar, så tycker jag att det är en artighet mot läsaren, att inte visa tegelväggar och gallergrindar... :-)
35:an är också den mycket användbar - om man brukar den med förstånd.
Hälsningar Lena
Som jag var inne på i mitt svar till Per -Erik, så är det ju fullt möjligt att göra snygga bilder fastän det är testbilder - roligare att titta på då.
Det finns ju även många digitala amatörer som kör 24x36 (kanske du?). På filmtiden kallades det för småbild - numera heter det fullformat... :-)
Mvh Lena
Ha det gott/Stig
Under den Japanska SLR-vågens storhetsdagar var det nästan alltid ett normalobjektiv med ljusstyrka 1:1,8 som följde med kameraköpet. Det är ju i sig en hög ljusstyrka, som kom med till ett mycket lågt pris.
Jag har märkt att du är en återkommande läsare av mina texter.
Jag kan känna igen att du och jag köpte 24x36-kameror, som kom med ett 50 mm-objektiv, och att man inte kunde köpa kamerahuset ensamt. Man kunde dock köpa objektiv til med andra brännvidder. Det konstigaste kameraköpet jag någonsin gjort var en begagnad Nikon F-301, som kom med ett 100 mm- och ett 28 mm-objektiv!!!
Jag gillar atmosfären i dina Kodachrome 64-bilder.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Just nu har dansk TV nyheter om en allvarlig bussolycka i Stockholm.
Alldeles riktigt - man fick alltid en normal med kamerahuset när man köpte nytt. Det objektivet hade i regel ljusstyrka 1:1,8 - vilket innebar att man fick ett kompakt ljusstarkt objektiv väldigt billigt.
Tommy S.
Jag köpte min första OM-1 1975. På den satt det ett F.Zuiko 1,8/50 - ett objektiv som jag kom att ta oerhört mycket bilder med.
/Gunnar S
Här har vi samsyn - det märks...
/Torbjörn
Zeiss är ju gamla i gården - och kan det här.
35mm (småbild) har jag lite svårt för, hellre 28mm om man behöver något vidare. /Anders
Man kommer långt med normalbrännvidden.
Mvh Wolfgang
Grattis till din Zeiss Planar 2,8/80 mm. Kanske marknadens bästa normal för mellanformat.
För mig är 35:an en lite farlig brännvidd. Det finns en tendens att motivet ser förföriskt bra ut i sökaren, och att det därför blir platta (svagt komponerade) bilder.
Den här mjuka övergången är mycket viktig. Om den egenskapen inte finns, så kan det bli som med vissa moderna objektiv, som en skärpespalt som delar bilden. Katastrof för helhetsintrycket alltså.
Hälsningar Bjarne
Jag såg din kommentar först nu.