Till uppståndelsens morgon...

Måste den döda kroppen bevaras väl, för att man skall finna sig tillrätta i efterlivet? Ja, så trodde de gamla egyptierna i alla fall. För oss nuförtiden kan det vara en lite udda tanke - men låt oss se vad man kan hitta på Norra Begravningsplatsen här i Stockholm:  Ett jättestort gravkapell i granit, byggt för att just bevara den döda kroppen för evigheten - eller i alla fall som byggherren själv uttrycker saken:

Till uppståndelsens morgon.

Till Norra åker jag ibland för att titta till mina föräldrars grav.

Många har utnämnt Norra Begravningsplatsen till landets vackraste, men den är enorm till sin utbredning. I min ålder är det nog så att om jag inte kunde köra in med egen bil, så skulle föräldrarna inte bara få vila i frid - utan rent av i fred.

Här reser det sig, i hela sin imposanta dominans: 

Gravkapellet;  "Till Uppståndelsens Morgon"  - den sista vilan för John Bernström med familj.  Företagsledare, riksdagsman, stenrik mecenat...

Skall man bygga för evigheten så kommer man nog inte mycket längre än så här.

Enorma granitblock av bästa och hårdaste kvalitet, precisionslipade och inpassade med millimeterprecision. Planparaleliteten i blockens ytor är sådan att det stämmer över hela ytan mot nästa block.

Stora insatser har gjorts när det gäller takets utformning. Taket består av granitplattor i två lager. Över taknocken är plattorna profilhuggna i det övre lagret av taktäckningen. Någon springa vid nocken finns alltså inte. Ytterligare, uppe över själva nocken, har vi överliggare av grova dimensioner. Genom deras tyngd förhindras takblocken i sina dubbla lager över taket att röra sig.

Det är lite av vad man kan se utifrån och bedöma med ett insticksmått i hand. Jag har varit runt och inspekterat med stort intresse  - men innanför de vackert grönärgade massiva bronsdörrarna, har jag aldrig kommit.

Om man jämför med antikens bästa byggnationer, som romerska akvedukter och andra högfunktionsbyggen - så står sig det här kapellet väl. Extra hög kvalité på graniten, och mycket hög precision i sammanfogningen. Speciellt takkonstruktionen som är så viktig på lång sikt imponerar.

Inget talar emot att det här gravkapellet kan stå i flertalet årtusenden - utan tillsyn.

När inträffar då uppståndelsens morgon?

John Bernström var känd för sin religiösa vurm. När han nu till stora kostnader byggde ett skydd för familjens kvarlevor tänkte han väl närmast på berättelsen om domens dag och den individuella uppståndelsen - dagen när Herren skall visa sig i öster för att döma levande och döda, och när gravarna öppnar sig och de döda står upp.

Det som för den ene är ockulta sagor, är för den andre levande verklighet.

Det kan sedan vara rätt olika bud om saken. Vissa religiösa riktningar har aktiverat sina anhängare med att domens dag skall inträffa alldeles i närtid - snart. Men när den tiden strax var kommen, och ingen Herre visade sig i öster - så blev det naturligtvis lite lägre trovärdighet på nästa angivelse, och så knallar det på.

Hur det än är med den saken, så kan man utgå från att det lär dröja till uppståndelsens morgon.

Så trodde väl även Bernström när han för en mindre förmögenhet lät bygga sitt enorma fästningliknande gravkapell åren 1912-1913. Här kunde han sedan gå och avnjuta sin skapelse rätt länge - hans slutliga ankomst till kapellet blev först 1925.

Så lämnar jag Norra i de tillåtna 20 km/t.  Jag glider förbi "Blod och Eld" - det är den stora gemensamhetsgraven för generaler och överstar inom Frälsningsarmén. Dom får sig en extra vänlig tanke för sina betydande filantropiska gärningar. Dom visste att disponera slantarna...

                           _________________________________

                                           _____________________

Annars så går jag i barndomen, som så många äldre män.

I det här fallet i min fotografiska barndom som inföll under det sena 1960-talet.

I den nytagna bilden här ovanför visar jag en kamera från mitt vitrinskåp som jag använde på den tiden - en kamera som har kommit till användning även för den här fotograferingen. Det handlar om en Contax IIa byggd av Zeiss Ikon AG i Stuttgart Västtyskland i mitten av 1950-talet. Objektivet, ett Sonnar 1,5/50 mm, är från det västtyska Carl Zeiss i Oberkochen.

Under våren har jag haft klenoden demonterad och utspridd på arbetsbordet för rengöring, omfettning, och allmän kontroll - nu går den som en klocka, efter 70 års tjänst. Slutarens diskret precisa ljud får mig att mysa av välbehag. Det är en tvärgående gardinslutare byggd i metall, bestående av smala spalter i duraluminium som krokar i varandra. Outslitlig.

Bilderna från Norra Begravningsplatsen är resultatet av min kontrollrunda efter renoveringen, och min tanke är att använda detta nyservade mekaniska precisionsinstrument hela den innevarande sommaren.

                        Filmen var Agfa APX 100, soppad i Rodinal hemma i köket.

per-erik åström 2026-06-26 09:41

”Skrytbygge” är det ord som kommer till mig när jag ser bilderna. Och jag minns min bror - som avled i bukspottskörtelcancer - och hur han var mycket tydlig med att han ville kremeras och att askan skulle gravsättas i en liten minneslund. Helt avgörande för hans beslut var att kremeringsanläggningen var kopplad till kommunens fjärrvärmenät ”Nån jävla nytta vill jag göra så länge jag förmår”, sa han…
/per-erik