Vackra fartyg - fartyg med flyt...
Att konstruera bra fartyg som tar sig fram efter havets egna villkor, är kontentan av en mångtusenårig skeppsbyggnadstradition.
Många menar att den saken nådde sin högsta utveckling i och med med de seglande klipperskeppen som var verksamma i slutat av 1800-talet på te-traden - fartyg som Cutty Sark och Flying Cloud. Det handlade om en en undervattenskropp och en skrovform som har bevisat sin optimala effektivitet.
Det två fartyg jag skall presentera här är fartyg av ett annorlunda slag, men med en liknande skrovform.
I bilden ovan ser man hur fartyget prydlig klyver vattnet under minimal energiåtgång, inte pressar vattnet framför sig så att en buktande dyningsliknande våg drar ut snett från fartygssidan.
På Ålandstraden fanns det under 1970-talet två favoriter; nämligen M/S Prinsessan och M/S Baronessan. Det var systerfartyg, i stort sätt identiska. Två havsgående fartyg byggda i Danmark åren 1957 respektive 1961. Det var fartyg byggda för att klara storm på Nordsjön - liksom för lugn seglats under bästa komfort när det så passade.
Följ med på resa med M/S Baronessan i mitten av 1970-talet - för femtio år sedan.
Resan börjar i strålande morgonsol vid Stadsgårdskajen i Stockholm
... och avslutas i Västerhamnen i Mariehamn på Åland
Ser ni terminalen? Inte? Jo - all klarering och all formalia klarades av i det lilla skjulet till höger. Fartyget embarkeras från kaj.
Här går man på ett nåtat teakdäck. Det ger svikt i stegen och mindre risk för halka i blöt väderlek. Vill man hålla sig i relingen, så gör man det på en vackert lackerad träprofil.
När man byggde det här fartyget, så slängde man inte bara fram det billigaste alternativet. Det skulle inte bara vara sjövärdigt och stabilt - det skulle även vara angenämt och snyggt.
Måsarna var vid denna tid ännu förhoppningsfulla, och följde troget efter fartyget i väntan på att kocken skulle slänga ut det obligatoriska godiset.
I gamla tider var de vita fåglarnas närvaro i passagerartrafiken till sjöss en sådan självklarhet, att man inte tänkte på saken - men nu är alla måsarna borta.
Kocken får inte slänga ut något godis mera.
Resan tog många timmar genom skärgården och över Ålands hav.
Innan vi nådde Mariehamn på Åland hade Sippa och jag hunnit lägga både ett och annat innanför västen där vi satt i den vackert träboaserade baren.
Finska flickor vet hur man höjer glaset! Sippa drack whisky med lite isvatten i, och jag drack whisky med isvatten bredvid. En gång råkade jag höra när den serverande kyparen lade sin order;
"...en Svensson och en kvistfri". ... :-)
Diskret Leica-fotografi - det var min specialitet. Likväl blev jag upptäckt ibland.
"... en Svensson" ...
Sober gammaldags trivsel i matsalen. Hovmästaren i vit jacka med axeltrens och guldknappar. Med en sådan ouvertyr så smakade snapsen och smörgåsbordet!
Västerhamnen i Mariehamn - nästan en lantlig idyll i mitten av 1970-talet.
Vid den här tiden var det ett folknöje i Mariehamn att vackra dager sätta sig i slänten för att begapa turisterna. Det kunde många gånger vara ett riktigt roligt studium.
En av publiken uppskattad profil som ofta sågs komma pustande ner för landgången var "köttanten". Hon förekom i många humoristiska fysionomier - målinriktad och med filé i blick. Kött var mycket billigare på Åland vid den här tiden.
Annat som ådrog sig stor munterhet, var naturligtvis överförfriskade personer i största allmänhet, och deras bristande orientering i tillvaron.
Oskyldiga nöjen - i en annan tid...
________________________________
Filmen var Ilford FP 4, laddad i min Leica M3


























/B
Tack för fin kommentar Bengan!
Tack för vänliga ord Johan!
Kul att du gillade Wolfgang!
Under stora delar av 1970-talet var Leica M den stora favoriten (och fortfarande klappar hjärtat för Leica) - men 1976 kom den nya ganska banbrytande Contax RTS till Sverige, och jag kunde inte motstå dom fina nyräknade Zeissobjektiven.
Jag var ju yrkesverksam, och förväntades använda den senaste spetsteknologin
Vi bodde så centralt i Stockholm att Finlandsbåtarna fanns inom gångavstånd. Nåtade trädäck javisst. Kliniskt rent? Nåja.
Att terminalen rymdes i ett skjul säger också nåt om hur det byråkratiska sköttes. Jag tror att man faktiskt fick gå ombord utan biljett t ex för att hjälpa till att bära en väska och själv fick se till att komma i land igen innan båten gick. Biljetterna kollades vid landgången då man kom fram och att då vara utan skulle ju vara katastrof. Eller gällde detta bara inrikes trafik?
Man tackar för bildberömmet! Halvsekelgamla bilder där man ser vad det föreställer har ju en tendens att trigga minnet. Jag hade mycket roligt med denna blogg... :-)
Den sista bilden med fyren i motljus och solglittret i vattnet är magnifik och en perfekt sammanfattning av sommaren.
Hälsningar Sven
Tack skall du ha Sven - det var fina omdömen!
Mycket nostalgi med en sådan sommar för 50 år sedan.
Fremragende fotoreportage - med super svartvita bilder och text.
Vet du vilket eller vilka varv de byggdes på?
Kanske på varvet i min barndomsstad - Nakskov Skibsværft — Ett av landets största stålvarv, aktivt under hela den perioden.
Hans Niels Andersen (1852–1937).
Han föddes i Nakskov och är grundaren av ØK, ett av Danmarks största och mest globala handelsföretag under 1900-talet.
Han började som skeppspojke och senare kapten
Grundade Østasiatisk Kompagni (ØK) 1897
Skapade Danmarks första stora globala handels- och sjöfartskoncern
Hade stort politiskt inflytande, bland annat i relation till dansk utrikespolitik
Var en av de mäktigaste affärsmännen i Danmark på sin tid.
H.N. Andersen var en av huvudkrafterna bakom grundandet av Nakskov Skibsværft 1916, men han grundade det inte ensam. Det grundades officiellt av Østasiatisk Kompani (ØK), som han själv hade grundat, och han spelade en central roll i beslutet att förlägga varvet till sin hemstad Nakskov.
Med vänliga hälsningar från Erik/DK.
PS: Min far och hans två bröder arbetade där på 50-talet.
Varvet slutade bygga fartyg 1986. Orderboken var tom, och de sista stora projekten – inklusive element till Färöarnas broar och en färja – slutfördes.
Ja, i Danmark har det byggts många fina fartyg!
Dom här aktuella byggdes vid Aalborg Skiftpsvaerft A/S.
Tack för kommentar och redogörelse.
Tack skall du ha Olle!
Och det var en saatans fin kamera du visade genom Bengan.
Såg du den här bloggposten som handlar om nakna tjejer och Nikon S2:
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/haeftiga-grejer-haeftiga-tjejer.htm
Nej, den hade jag missat. 😀
/per-erik
Tack Per-Erik!
Den som en gång har varit till sjöss, glömmer inte den upplevelsen.
Jag var tidigare två gånger ute på de stora haven. 1958 med M/S Falstaff, Waleniusrederierna, och 1962 S/S Ring Sveabolaget.
En gång i tiden kunde jag alla namn på seglen på en tremastad fullriggare - tror det var 28 stycken eller däromkring. En fullmastad fullriggare (eller en fyrmastad bark är ganska lika) tycker jag fortfarande är bland de vackraste fartyg som setts på de sju haven..
/Tomas
Ja, där är vi helt överens! Jag har mer eller mindre "växt upp" med dom stora åländska barkskeppen. Många släktingar arbetade ombord på dem - några till och med som befälhavare.
Du som är en stor vän av dessa fartyg - jag undrar om du såg denna blogg:
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/djuphavssegling.htm
Jag ser nu att du finns i kommentarfältet, alltså har du läst - men det kanske ändå är kul att titta en gång till.
Jag har läst och det var mycket intressant. Var inne i Mariehamn och kollade det segelfartyg som ligger där (glömt namnet). Slogs av hur grov segelväven var, som pressenning och hur slitsamt det måste varit att klättra upp i riggen och handha de där seglen, särskilt när det stormade. Råseglen var ju effektiva, men krävde mycket manskap. Kanske det var därför man så småningom övergick till annan segelbestyckning - och sedan kom ju ångbåtarna.
/Tomas
Du tänker på fyrmastade barken Pommern som Gustaf Eriksson donerade till Mariehamns stad när det var slut med den sortens seglation.
När det gäller det något mindre tonnaget, var det vanligt på Åland att man riggade ner tremastade barkar till tremastade råsegelskonare - på så vis sparade man ett antal man.
Ja hugaligen - tiderna förändras!
När jag gjorde den här bloggen tyckte jag att bilderna var som i går, tills jag lite började tänka på detaljera och deras innebörd - herrejessus, det är ju ett halvt sekel sedan!
Tack för kommentaren Tommy.
Tack ska´ru ha, det var ett fint omdöme.
Tänk att jag är så gammal att jag har använt FP 3.
Det var ingen dålig film det heller. Mina tidigare visade nakna sommartjejer, är plåtade på Ilford FP 3:
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/haeftiga-grejer-haeftiga-tjejer.htm
HaD/Gunte..
Tack för det Gunte!
Kul att du gillade storyn.
Tack för det Sten!
Man skulle ju önska att modet vill svänga tillbaka till vackrare fartyg... :-)