Jaha...så har det hänt till slut då :(

....programvredet på min älskade Eos 5 har tappat lägena. Länge har jag gått runt och varit mallig för att just MITT exemplar av denna fantastiska kamera inte drabbats av detta bekymmer. Men idag var det alltså slut på gottandet :(

 Kameran fungerar förstås lika fint som innan, men det är retsamt och besvärligt med ett programvred som liksom lever sitt eget liv.  Men....prisa gudarna för internet, för jag har hittat en "know how" som detaljerat till och med med bilder, beskriver hur jag skall bära mig åt när jag lägger min älskade "under kniven"...nu skall hon bli som ny, gamla Bettan :)

Imorgon sätter "operation programvred" igång, håll tummarna för oss! 

Länk till sidan som beskriver "operationsförfarandet" :

http://eosdoc.com/manuals/?q=5DialFix

Solsken, mockning & macrofallos

Idag påbörjades årets stora vårmockning. Inte en aktivitet som drar mängder med deltagare tyvärr, utan ngt som det slutar med att maken och jag blir sysslandes med själva. Konstigt det...alla i familjen vill ha hundar, men intresset för att ansvara för att ta hand om det de efterlämnar är lika med noll..samma visa varje vår.

Iaf så sken solen idag och trots att resten av familjen på ett magiskt vis upphörde att existera när krattor och skovlar kom fram så var det ändå riktigt trevligt. Det var varmt och skönt (men inte så varmt att man riskerade att känna dofterna av skördandet) och faktiskt riktigt trevligt att vara utomhus och göra lite "vårbruk".

Under tiden som jag gick där med min kratta & skovel så upptäckte jag små vårtecken lite här och där. Macrotarmen gjorde sig påmind och jag längtade efter att få krypa omkring på alla fyra och jaga yttepytte-världen med min kamera. Jag skyndade mig att göra klar dagens utstakade område och rusade in efter min kamera. Men som om det bara inte var meningen att jag skulle få lite belöning för att jag varit så duktig med mina sysslor, så drog det igång och blåste som aldrig förr. Det var ta mig tusan helt omöjligt att få en skarp bild...och dessutom började jag frysa :(           

Sur och grinig förflyttade jag mig in till köksbordet och en varm kopp grönt (rena hälsofreaken, jag vet..men det är faktiskt gott) thé.

Så sitter jag där vid köksbordet och morrar över blåsten ute, vad får jag se då? Jo...en av mina blommor i köksfönstret har fått vårkänslor. En pytteliten minifallos har växt ut mellan två bladveck och liksom skriker efter mig och mitt macroobjektiv :)

Så blev det ändå lite macrofoto idag då :)

(en färggladare variant för dem som likt min man tycker sepiabrunt är "rökrumsgult" finns här:  http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=964287&target=_blank )

Upp å nedvända världen

Sonens flickvän mår psykiskt dåligt och han får agera livboj. Och som om det inte var illa nog som det var så tar flickvännens bror livet av sig...så nu är det kaos.

Min son är 15½ år och flickan 15...hur hanterar man sådant? Min son slits mellan sina lojalitetskänslor för flickan och sina egna behov...det är kaos fullständigt.

 Som förälder vill man rycka in och agera bräckjärn mellan de unga tu, allt för att rädda sin son från att dras ned av flickans misär, men samtidigt så har man dåligt samvete för att man inte har ork och energi att hjälpa tösabiten. Flickan kommer dessutom från en familj som är i metalt katastrofläge och hon har inget stöd där.

Ibland är det inte lätt att vara förälder :( 

Människor med karaktär & diciplin...

Jag är sååååå imponerad av människor med karaktär & diciplin. Modellen som var hon mig var intebara frisk och hälsosam så att jag själv framstod som med en fot på kykogår´n. Men hon var inte bara vacker och vältränad utan hon var verkligen mkt klok och jordnära.

 Hon är tio år yngre än mig, men jag kände att jag hade massor att lära av henne, Sunda åsikter och inte ett spår av fördomar eller inskränkthet . Hon kommer från en missbrukssituation som hon alldeles på egen hand med hjälp av en benhård karaktär tagits sig från den och till det liv hon lever idag men hälsan på topp. Dessutom har hon ambitioner att föreläsa och undervisa andra männsikor i samma sits som hon satt i för att visa att det aldrig är för sent att ta itu med sitt liv...det tycker jag är otroligt ädelt. Hon är verkligen en genomgod person i mina ögon och jag skämms lite för att jag inte har den glöden och energin att vilja förändra sånt som inte är bra i samhället....det är svårt att INTE tycke om en sådan person.....

Jag bjuder idag på en till av bilderna på Sarah eftersom jag nu lovordat henne så mkt :)

 

Vad säger ni om den balansen då, den går inte av för hackor ;D

 

 

 

 

Yoga-session...

Igår hade jag en plåtning med Yoga-tema. Inte i min vildaste fantasi hade jag trott att den mänskliga kroppen gick att böja å stretcha i den grad som min modell utsatte sin kropp för igår.Jag var grymme imponerad av henne måste jag säga.

Trots att jag numer är 25kg lättare och känner mig smidigare än jag  någonsin gjort så lyckades denna modell få mig att framstå lika smidig som ett side-by-side kylskåp bara genom att uppenbara sig i studion..hon ser verkligen ut som hälsan själv :)

Vi plåtade lite olika Yoga-positioner med en ljussättning och efter dem så testade vi lite annat ljus,  rastrerat ljus enkomt uppifrån (ni anar inte vilket "snickrande" som förekom innan jag fick upp blixten i taket och kunde känna mig trygg för att den inte skulle ramla ned i skallen på modellen hihi). Modellen är byggd som en kopia av Lara Croft och jag ville framhäva hennes armar på detta vis....personligen är jag mkt nöjd, eller vad säger ni?

Igår kom även kopian på bilden som min gode vän Hans har tagit...Ohhhhh så fin den är! Jag skall ta med den ned till ramverkstaden här på byn och få den inramad, det kommer bli såååå snyggt när den kommer upp på väggen :)
Vill ni beundra bilden utan att åka till Gnarp så finns den i Hans album här på FS: 

http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=933158&target=_blank 

Hos Chillorna händer det saker. Bebis växer å står i. Numer hoppar han obekymrat runt på pinnar och hyllor i buren. Han har börjar anamma lite av mammas  misstänksamhet mot mig, men det måste vi träna på så att han inte blir otam...mamma måste man tvinga till kontakt och det är så jobbigt för alla parter.

Pappa har flyttat ihop med Bebis & mamma nu också, det blev ett mkt kärt återseende och pappa sköter sin föräldraroll med bravur :)

Jag ska försöka få till en vettig bild på hela familjen så att ni får se vad goa de är med varann.