Ett vägval
Det verkar som om att man söker efter hur man skall gå vidare, tankar och bilder kommer upp. Kanske är det julens budskap att reflektera över den, egna situationen. 'Kanske är det också början till något nytt, ett annat sätt att fotografera, bjuda lite mer på sig själv, till och med bli mer personlig, visa sig mer privat i sitt fotograferande.
Kanske blir 2014 ett annat år för fotografin, det går ju så rysligt fort och frågorna blir, med vad fotograferar vi i framtiden. Vilken utrustning måste man ha, för att bli godkänd. Måste man platsa i gallerier här på FS eller räcker det med att fortsätta ta halvtaskiga bilder och lägga upp här på sidan, utan att någon tycker det är dåligt eller mår dåligt av att se dem. Mitt förhållande till bilder har blivit avtrubbat. Vad är kvalité och vad är en bra bild respektive dålig. Jag överlåter till betraktaren att avgöra. Jag fångar motivet som jag ser det, lägger upp den på en försäljnings sida och varje gång blir jag överraskad. Det är faktiskt med förvåning jag konstaterar, att jag som fotografen och köparen, har mycket skilda uppfattningar. Jag vet inte vad som är en bra bild och varför den är det. Jag hoppas kunna lära mig det. Det var mitt Ledmotiv idag



Gott Nytt År!
- hawk
I Vårgårda såg jag min stora " Bild " idol. Jorma Luhta. Skrattsalvorna och applåderna studsade mellan väggarna och ville aldrig ta slut när han visade sitt bildspel om tjädern. Vid halvlek förkunnade han att nu är det bara de tråkiga bilderna kvar. Den första, en bild från en myr i morgonljus. En bild jag betraktat många gånger i en av hans böcker. Kan sitta långa stunder och titta och leta detaljer i bilden som om att det kanske finns något jag missat. Känna stämningen och lukten av myr. Ett landskap jag känner igen. En bild där Luhta lyckats fånga alla mina sinnen. Då har han lyckats med sitt uppsåt. Men bara för mig. De flesta andra har nog glömt bilden.
Sten