Hundliv

Hundar har också ett liv för det mesta är det husse eller mattes liv dom tvingas leva. Jag försökte idag fota ett i mitt tycke djurplågeri värre än( travsport som inom parantes aldrig skulle förekomma om det inte var så mycket pengar i sammanhanget.) I ett av Spaniens största varuhus Carefor mitt ibland alla jäktade människor finns en 3 meter hög plastmonter med hundvalpar. Valparna gör allt för att komma undan alla som står och glor med näsan tryckt emot glaset det är 27 grader vamt i lokalen och troligen 35 -40 grader i burarna. Jag blir så illa berörd och på blandat språk förklarade jag min ståndpunkt. Samtidigt tog jag fram kameran, den ser ju stor ut, så plötsligt var jag omringad av vakter i gröna uniformer som mer eller mindre föste mig ut under mina vilda protester. Jag hann ta två bilder men fick välja mellan att radera eller bli hämtad av polis. Jag valde att radera. Jag använde fel metod och fel kamera. För medan jag släpades ut togs flera bilder med kompkterna på både hundburarna och mig. Imorgon skall jag använda en annan metod/vilken tänker jag inte avslöja för tänk om någon av vakterna är läskunnig och hatar hundar.Om man har lite att göra så ställer man till det för sig. Vi satte rekordet på leverans av artikel idag. En tidning mailade klockan 1700 om vi hade något från medelhavet till kommande nummer. Klockan 1900 låg det i lådan på tidningen 6 bilder och 3700 tecken snabbt va? Ja vi hade artikeln färdig den har varit införd tidigare. Så dagen känns bra ändå men jag skall jaga djurplågare imorgon Jag ÄR djurvän/ Bert

Jag torkade kiss, bajs, spyor från sängar, möbler, golv, mattor.
Hon kostade 10.000 skr men ägaren som jag inte ens kände ville bara bli av med henne och vi råkade bara befinna oss just där med öppna bildörrar och ägaren passade på tillfället att dumpa den stackars hunden i bilbaksätet, vi åkte iväg med henne utan att ha en aning om hur det stod till, hunden bara satt där på bakbänken och glodde ut genom fönstret och hem till mig följde hon och på den vägen är det.
Det visade sig ganska omgående att Wenla hade noll självförtroende och vi förstod också ganska omgående att hon blivit svårt misshandlad av den tidigare ägaren. Då var hon 2,5 år. Nu flera år senare är hennes självförtroende 100 %, hon älskar människor och människorna älskar henne.
Det enda riktigt svåra men som dock kvarstått är att hon överreragerar på män med ett visst utseende och gångstil, som en fantombild av den tidigare ägaren antagligen...
Titta på henne på
http://www.fotosidan.se/blogs/silja/11835.htm
P.S Wenla är min första hund. Har bara haft katter och fåglar innan.