Dagens Fågel

Vaksam men ändå lite medgörlig Tjäderhöna i väntan på Våren och Tuppen

Kontraster; det är väl dem vi söker?

Hela vårt liv söker vi antagligen efter en kontrastrik tillvaro. vad skulle annars livet vara bra för? På någon av resorna i Andalusien längtade vi efter värme och sol. Till skillnad av det som var gällande hemma is och snö. jag kände genast att det blev fel. För om vi i norden på något sätt vuxit ihop med snö och plogbilar eller skottande. då förväntar man sig inte att finna det problemet i Spanien och inte ibland olivlundarna som i vanliga fall beskriver helt andra och skönare toner.

Snökedjor och täckjacka vantar och neddragen mössa blev belöningen efter 350 mil till Andalusien som i övrigt gav fantastiska insikter om tider som varit. Men nu har man ingen uppövad tradition av snö och is som vi har i Sverige. kaos var det första dagen och den vecka vi vistades i landet talades det om år hundradets oväder. Men det brukar uttryckas så av myndigheter när man misslyckats med sin uppgift för att lugna folket och få medlidande istället för blockerade telefon växlar. Vår resa gav kontraster av annat slag och ur fotografisk synpunkt välgörande och omväxlande.

Fritt Exponerad skogen.

Skog rasar runt om oss det ena kalhygget efter det andra tillkommer. Världen förändras inte bara för fåglar och djur. Vi människor är inte riktigt med på förändringen. Tänk er att plötsligt skulle hela ert kvarter försvinna. Tankarna går till den oerhörda jordbävningen i Katmando. Så ödelagt tillvaron blir så annorlunda från dag till nästa. Här i skogen dör inte människor av att man avverkar, men det blir en förändring som jag i mina tankar lät gå till det jordbävningsdrabbade området. Vi är inte beredda på så stora omställningar ,vi önskar oss en långsammare takt på skogsavverkningen. Olyckor som stormar som river ner skogar blir för många en olycklig omställning i tillvaron.

Överexponerat.

Måste det alltid vara rätt exponerat? Eller får man leka lite med bilden. Själva tanken med denna bild när jag stod på bron över Malå ån hur kan man komma på den vansinniga iden att flyga hit när det är is och kallt. Hon måste vara dåligt informerad. Har man inga kontakter eller kommer fåglarna på samma tid oavsett väder? Jag tänkte så där jag stod på bron och huttrade så, här måste det se ut innan hon landade, vilket borde fått henne att vända Bara en fotografisk reflektion i all enkelhet. Det går att förstora men det blir inte bättre av det //bert

Havet lämnar ingen oberörd.

Vind, vågor och kraften sammantaget skapar samma känsla som om du befinner dig på fjället under en storm. Att söka skydd är den enda tanken, tyvärr kan det inte alltid vara möjligt, det kan komma plötsligt och  våldsamt. Några gånger har det blivit fråga om överlevnad, 100 sjömil ifrån land drivande med ett brustet rodder 18-20 meter vågor på Biscaya. Rädsla? det är klart att vi alla var rädda, vi hade ju ingen synbar framtid bara hoppet. I dessa farvatten gäller andra lagar, att göra saker rätt i svår situation att försöka hålla huvudet kallt. När vi såsmåningom kom iland på Franska kusten skriver tidningarna att man försökte gå ut för att rädda oss, men vädret var för svårt. 23 - 27 meter / sekund. En trålare som hört vårt anrop bogserade oss in till kusten. Jag vaknar ibland av händelsen ännu trots att det var flera år sedan. Minnen kan sitta djupt och komma tillbaka när man minst anar det. Bilden har inget med den händelsen att göra, men den väcker minnen om kraften i havet.