Min vikt i guld.

Om det funnits någon genväg så skulle alla vara smala som streck men tyvärr finns det inte det. Att äta mindre än vad man förbrukar är nyckeln. Äter man mer än man behöver för sin dagliga gärning så finns det två vägar att gå: förbruka genom att svettas så fettet förbränns eller äta mindre. Olika metoder att förändra sin kropp tror jag är att lura sig själv och andra somliga förespråkare tjänar dessutom ganska mycket pengar på metoderna.

Att hitta en motivering för att förändra och att lyckas kanske är det svåraste.Dom första två veckorna går det bra att hålla ångan uppe, det är efter dessa första hårda tråkiga veckorna som det gäller och det är då man behöver en morot bokstavligen för att fortsätta. Hur hittar man den då? Det är nu jag börjar jämföra med fotografin. Konsten att motivera sig att hitta nya vägar och inspireras av det som finns runt oss. När det gäller vikten kanske det är familjen. Som fotograf är jag förmodligen en kreativ nyskapande figur som gärna lagar nya maträtter och senare fotar dem. Jag känner att ETT motiv skulle vara att laga en ny rätt i veckan och dokumentera och göra en självbigrafisk bok över vad kag lyckades med medan jag ändrade min kropp som jag själv vill ha den. Kanske målet kunde vara att med bilder visa hur det gick.T.ex den stora portionen jag åt för en månad sedan är så här liten nu och jag är lika mätt. Dessutom har innehållet förändrats men smakerna är desamma ( en utmaning) Sedan är det detta med godis det är ju så gott och sockersuget framför TV är nästan outhärdligt. Här kan jag rekommendera ,som naturigtvis alla vet, frukt förstås. ( Kunde han inte komma på något bättre? Självklart man är väl kreativ eller hur. ÄT godis. men kolla sockerhalten och bestäm vilka dagar detta få förekomma. Sluta inte direkt då tuppar man av. Sakta men säkert minskar man på allt. Ja nu spånar jag men lite erfarenhet har jag också. Det var lättare med motivationen förr. Jag åkte tåg ofta och vikten fick man betala för/Bert

Äntligen min nya kamera

Nu har den kommit Canon EOS 1 D Mark 111 Den första titten i instruktionen gav besked o att det finns massor av möjligheter. men det kanske ändå är mig själv det beror på. Skulle det ändå finnas en möjlighet att utveckla något bra med så fina hjälpmedel? Ja det åtestår att se.

Uppsala har prunkat i växter i sommar Linnes 300 års firande har satt sina spår vi som bor i stan har kunnat följa den enorma blomsterprakten på nära håll. Nu kommer hösten och kanske är det ända den vackraste tiden. För att fota finns det många möjligheter. Idag tog jag en runda för att fånga några bilder. Bakom en grön växt kikade en liten orm fram ur paradiset. Så ibland är natur och vilda djur närmare än man anar.

Försökte vara kreativ

Idag besöktes huvudstaden för att göra den årliga sjöturen ut i skärgården. Vi njöt av mat soligt väder och en lugn och behaglig sjötur. Men mina tankar var att göra något kreativt. Orsaken var att de senaste bilder till bildbyrån kommit tillbaka. Var inte tillräckligt bra och det är troligen något fel på min plåtning, fast själv tror jag ju att det är kameran eller något objektiv. Men det ÄR mig det är fel på,fokuseringen skakningar skärpan exponeringen ja allt har plötsligt blivit fel. Så idag skulle det bli något annat. Men inte,dagen var mycket bra ändå lägger upp lite bilder för att jag försökte iallafall./Bert

Avslutade dagen i Kungsan med festligheter mest för ungdommarna som snart börjar skolan Mycket trevligt och härlig stämmning.

Ordningen återställd

Reggiefestivalen är över här i Uppsala. En fest för musikälskare och campare högt ljud och en trevlig stämmning andra anser säkert att det var stökigt och för skräpigt. Musiken för hög. Vi behöver en uppryckande tillställning här i stan. Om priset 600 kronor i inträde var för högt för mig kunde jag ändå lyssna på Musiken utanför.Det blev inga bilder från festivalen med dock den unge mannen som med sin lilla båt rodde passagerare över ån och tjänade en slant Fri företagsamhet börjar i unga år/ Bert

Att synas

Ibland känner jag mig så här som bilden,det är ingen som ser mig Det händerattll jag inte synas. men för det mesta vill jag att folk ser mig. Det är som att leva sitt liv i en skoaffär där de mest efterfågade och provade skor är 37-42 Det är sällan någon frågar efter ett par i storlek  47. Man sitter där ibland de andra kartongerna och ingen lyfter på locket ingen tittar alla går förbi.

 Jag läser i dagens tidning om Kerstin (34) hon blev mördad. Eller Karl (52) omhändertagen osv vi behöver inte veta mer om våra medmänniskor tycks det. Vi här i landet är fixerade av ålder vilket för mig fram till det jag ville säga fast det blev en del omskrivningar. Över en viss ålder upplever man ibland att man inte syns  eller kanske är det som stora skor dom är inte så Gångbara? Hursomhelst var det en tidningsartikel som fick mig att undra varför det är så. En cirkusclown är en känslosam människa , kanske med svårigheter att bli sedd  han använder sig av sitt speciella utryckssätt. Ibland upplever i varje fall jag att människor uppträder som Clowner för att bli sedd att någon lyssnar./ Bert