Resa är konst och kultur.

Vill hävda att ju konstigare bilder desto bättre. Ju större motagande Jag vill inte säga ju sämre ju bättre för det hör till en annan avdelning som inte behandlas här på denna sida.Men jag ha erfarenhet av båda, dåliga bilder har jag massor. Kasta dem det gör jag inte när jag nu ser att man kan få användning av dem på denna sida.Min övertygelse om att BRA bilder är rätt exponerade skarpa vackra osv Det trodde jag var alla fotografers strävan men ju oskarpae  illa exponerade dom är ju bättre tycks dom vara. Jag förstår inte detta vad är till exempel konst i det här sammanhanget? Hur och vem bestämmer det? Är det rent av jag som betraktare som bestämmer eller är det något som några har förutbestämmt? Kanske är det en självklarhet för alla här men för mig är det fullständigt grumligt.

Kanske jag överdriver det med kvallité men den förändring som har skett är jag inte säker på att jag förstår därför lägger jag nu ut ett par bilder som jag inte har en aning om var dom hör hemma. FÖR mig var det en mycket klar och intressant resa där jag just där bilderna exponerades upplevde Kulturen med järnvägen och hur den har betydelse ÖVER gränsena Tyskland Serbien fattigdom och "överflöd. Kvalliten ligger inte i Exponeringen den ligger i upplevelsen Men kan jag förmedla den med bilden Annars har jag misslyckats/ Bert 

Bloggen har karaktär.

Denna vecka vecka har de flesta återvänt från eventuella semestrar vilket har satt prägel på bloggen. Kanske

har händelser som Ingemar Bergmans död påverkat valet av diskusitioner även på fotobloggen mycket intressant läsning tycker jag. Det är nästan så att man har svårt att hänga med ibland och som sk "repotagefotograf" med tidningars lite enklare krav, så har ivarjefall jag mycket att lära av experterna på denna sida. Direkta råd och synpunkter sugs in och jag känner självförtroendet växa. Dom jobb jag får leva med är inte så välbetalda men Just nu tycker jag att Fota för nöjes skull är viktigare. Men det tog lång tid att komma till insikt om att jag inte skulle bli någon stjärnfotograf. Man vill liksom inte släppa tanken,Jag har ju kamera(en dyr sådan) jag har ju lärt mig att sköta den tror jag. Jag har ju jobbat länge med att plåta. Men det blir inte bättre än så här jag får vara nöjd med det. Plötsligt dyker det upp Unga människor nästan direkt från skolan blir berömda. Dom gör allt rätt inte minst att marknadsföra sig. Men vad gjorde jag för fel tro? Där har jag kunnat skaffa mig en hel det svar genom Fotosidan. För min del är väl inte sista bilden tagen Och vem vet en vacker dag kanske jag gör något stort bildmässigt.Idag blev jag invald i en redaktionskommité  sitta och tycka det är jag bra på och har dessutom fått lite träning här på bloggen även det får jag tacka FS för / Bert

Cirkus Viktoria

Jag är lite galen i cirkus och i kväll gick vi på Cirkus Viktoria som gästade Uppsala. Det är svårt att plåta med alla ljus och blixtar som stör. 1600 iso och Canon 20 D 24-105 resultatet överaskade mig trodde inte att det skulle gå men jag är ganska nöjd med resultatet/ bert

Nostalgiresa Bergslagen

Jag sitter på dass. Man sitter på utedass och läser gamla gulnande tidningar,varför undrar någon som inte kommit ut i spenaten i sommar. Jo alla vänner har projekt i form av att bygga om ett torp eller någon hydda långt ifrån allmän väg. Långsiktigt projekt som tar resten av det liv man har kvar, Man sitter ute under parasoll med text från något dryckesbolag kurar, det är ju 14 grader och duggregn och inne är det så många påbörjade saker som händer att man får inte plats. Men dasset där kan man sitta i lugn och ro läsa tidningar. Från 1984 läste jag följande :Fotografiets Grand Old Lady Gisèle Freund legendarisk fotoreporter med många kända porträtt och utställningar i Stockholm och Paris bla.Hon började med en studentprecent från sin far en Leica den skulle bli hennes redskap till berömmelse. Hon påstod att en Fotograf bör utbilda sig i psykologi ,sociologi och språk. Hon menade också att fotoskolor var onödiga nu när det var så enkelt att fotografera att minsta barn kunde hantera en kamera. Detta var 1984. Jag undrar vad hon skulle sagt idag?

Nostalgi står i resplanen man åker runt och tittar på gammalt skrot eller rivna kåkar som en gång varit bostad för arbetare vid det nu nedlagda bruken i Bergslagen. Visst känner man en viss saknad att det är borta och att människor tränger ihop sig i städer och betalar dyra slantar bara för att bo. Men det är inte kört en ny våg av Bergslagsmän är på gång. Holländare och Tyskar köper som alldrig förr i vissa områden i Värmland och Dalarna Länen håller på att bli tvåspråkigt. Jag har under veckan inte bara suttit på Dass. Vi har sett en hel del av vad som en gång har varit blomstrande./

 Bert

Segling och vatten

Att segla har blivit ett behov en vana som är svår att avstå ifrån. Kanske är det friheten som havet ger som är svaret. Fjällen har samma dragningskraft. Men att komma från skogen i Ångermanland och hamna i den feta myllan bland dryga bönder i Östergötland skulle visa sig vara för mycket. Troligen är det orsaken till jag som Landkrabba mönstrade ombord. Eller var det kvinnan hon som alltid lockar en till dårskaper. Den första trevande seglingen i Västindien i lånad båt för 20 år sedan lättade min vikt med 5 kg på 14 dagar. Jag gav ett löfte att aldrig mer sätta min fot på en segelbåt och uppleva denna frustration och rädsla . Det skulle senare visa sig att detta löfte till mig själv givetvis inte kunde hållas. Återigen var det kärleken till kvinnan till havet till friheten som tog överhand. Nu är det fortfarande en pirrande känsla som infinner sig när våren kommer och vi kan ut och gästsegla hos kompisar. Nu åker vi till Värmlandsskogarna  på en vecka/ Bert