Julklappstips i sista minuten

Rännde runt på stan och handlade julklappar i helgen. Som traditionen bjuder inhandlades ett flertal av dessa på Drottninggatans Bok och Bild, min favoritbokhandel sedan många år. Nere i källaren har de en avdelning med vad jag tror är restupplagor och där hittade jag Gunnar Ekelunds utmärkta fotobok "Stockholm i svartvitt, 100 fotografier från vårt 50-tal". Han arbetade som spårvägens fotograf och boken gavs tydligen ut i samband med en utställning på Spårvägsmuseet 2005, men innehåller dubbelt så många foton som fanns med på utställningen. Den innehåller många underbara bilder som kan njutas även av den som i likhet med mig vare sig var med på 50-talet eller är från Stockholm. Min favorit är utställningsmontern innehållande "tjänsteman i skala 1:1" . Bygget av Rådmansgatans T-banestation känns ju också aktuellt nu när Odenplan snart skall grävas upp. Dessutom många andra vackra och inspirerande foton från olika platser i Stockholm. Ett fynd för 50:- !  

Det enda som var tråkigt var att julklappspåsen blev så tung att jag inte kunde ta några bilder på vägen hem... och att nästan alla paketen blev till mig själv ;-)

Huvet ner och fötterna upp!

Den franske pilotens röst i högtalaren: thirrrthy ... forrrthy ... injection ... och plötsligt släpper golvet taget och jag flyter iväg. Försöker grabba tag i en strap på golvet och blir varse lagen om krafter och motkrafter - mina fötter far okontrollerat iväg åt motsatt håll. Gott folk, vi befinner oss i tyngdlöst tillstånd! En euforisk känsla genomströmmar mig. Detta är vad människan är gjord för.

... fårrty ... pyll out! och min kropp trycks ned mot golvet, luften trycks ut ur lungorna och jag fixerar stint en lampa i taket för att undvika flygsjuka. Flygplanet har nosen i 40 graders vinkel nedåt och motorerna drar på för fullt för att få upp oss i normalt läge igen. Strax lättar trycket igen och det är tre och en halv minut till nästa "parabel".

Kvickt upp och vara beredd att starta vårt experiment på sekunden. Vi räknar ned: three-two-one-start. Jag rapporterar: sequence started! forskaren bredvid rapporterar: x-ray started, image started! Kollegan prickar av i checklistan. Kollar noga att kurvorna ser OK ut. Nu kommer nästa utrop ... pyll öp ... och jag blir tung igen.

 Följer experimentet på skärmen och kan inte lägga mig ned. Kroppen trycks ihop. Allt löper som det skall. På röntgenbilden syns en bild liknande raklödder, men det är i verkligheten av aluminium. ...injection... golvet släpper taget igen.  Forskaren jublar yes-yes-yes this is goood! Och jag tackar min lyckliga stjärna för att gymnasieguiden inte fanns 1977, då hade jag väl aldrig svävat här.

Ingenjörer är ju osociala varelser som helst sitter ensamna på sin kammare och klurar på sina ekvationer, eller hur? Har visserligen inte träffat många såna, men man rör sig ju i en begränsad krets. Vi avslutar experimentet och laddar om inför nästa. Än är det 25 parabler kvar innan vi vänder hemåt fär dagen. Och har vi tur och allt går bra hinner vi prova att friflyga i det nätavgränsade området en liten stund.

Med nosen i förti graders vinkel.

Tack till mina snälla kollegor som tog bilderna!

Å så skall det ju vara soundtrack:

Den enda låt jag vet som inehåller en referens till tyngdkraften är denna gamla "goding". Och ser man på, är det inte en lådkamera som skymtar fram där? Mycket lik min Box Tengor... som för övrigt tar utmärkta bilder förutom en viss distorsion mitt i bildfältet.

Höstens sista suck

Väderlekstjänsten utlovade vackert väder till lördagen. De fyra timmar sol som Stockholmsområdet hade fått hittils under november skulle minst fördubblas utlovade metrologen. En chans som inte fick missas! Inhandlade en burk gulaschsoppa, packade kamerorna i ryggsäcken och begav mig ut mot skärgården. Det egentliga ärendet var förstås att stänga av det som skulle stängas av och tappa ur det som kunde frysa sönder. Vi har lite grundvärme på året runt, men vid plötsliga temperaturfall kan det ändå hända tråkigheter, och man kan inte lita helt på Vattenfalls leveransförmåga heller.

Ormbunkarna ser ut som urtidsdjur när de torkar.

Nypon som inte blev soppa i år.

Skogen stod kvar.

Oväntade fynd! Omvandlades till en god sås till söndagsmiddagen efter fotograferingen.

Mer torra växter.

Ser ut att bli en kall vinter i år!

Mer färglatt och ätbart.

Sista båten tuffar hemåt. Det är dags för spindelnäten att hopas.

En härlig höstdag! Det enda man kan klaga på är att ljuset varar så kort nu. Man får passa på att njuta av den våta asfalten och ljusen i stan i stället.

Tysklands tråkigaste stad

... lär ju Bonn kallas. Fick hoppa in för en kollega som skulle hållit ett föredrag på en konferens där. Hann gå en kort sväng i stan och det första jag stötte på var två tappade huvuden.

Lite oklart vad de syftade på. Kanske en varning innan man ger sig in i shoppingdistriktet?

På stora torget hade Beethoven konferens med sina färglada kusiner, på väg till en temavecka.

Så Bonn kanske inte är så tråkigt i alla fall?

På klassisk mark

Fick resa till Dresden i jobbet förra veckan. Som ni säkert vet tillverkades många klassiska kameror i Dresden fram till andra världskriget. Ernemann och ICA är några fabrikat, som så småningom blev Zeiss Icon.

Jag hade hoppats att det skulle finnas ett fint kamera-museeum i stan, men det verkar bara finnas ett allmän-tekniskt museum. Detta är inhyst i gamla Erneman-fabriken, så kanske är det väl värt att besöka i alla fall. Trots flera besök har jag varken hunnit dit eller till Tyska Hygienmuseet, stadens andra stora sevärdhet på museifronten.

Månuppgång utanför Hygienmuseet

Man hinner ju inte se så mycket av stan när man är där å tjänstens vägnar, men en lite sväng brukar man hinna gå i alla fall. Det är fantastiskt hur mycket av stan som har blivit återuppbyggd efter kriget, de allierade bombade ju staden så hårt att ett lokalt mikro-klimat uppstod där värmen från bränderna fick luften att stiga och syrerik luft sögs in från sidorna vilket förstås eldade på brasorna ytterligare. "Eldstormen i Dresden" som det kom att kallas.

Med tanke på detta blev jag ganska förvånad över att se att det fortfarande finns stadsdelar med välbevarade jugendvillor uppe vid universitetet.

Centrum var totalt borta, och även om många av de historiska byggnaderna är återställda finns det ännu en del tomma tomter mitt i stadskärnan. Även den östtyska tiden har lämnat sina spår, främst i form av det enorma kulturpalatset med en härligt arbetarromantisk mosaik på sidan.

Märkligast av allt är Frauenkirche som var en inhängnad ruinhög fram till återföreningen då den återuppbyggdes helt med donerade medel. Detta är nog enda stället i världen där man kan se en barockkyrka så som den såg ut när den var ny, med fräsch ren sten och klara färger.

Ny gammal kyrka

Eftersom alla tycks gilla bilder från vardagen så avslutar jag med en arbetsbild: Testning av ett vetenskapligt experiment (materialanalys med röntgen). De är duktiga på röntgen i Dresden!