Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Sanningen bakom Paul Hansens vinnarbild

Produkter
(logga in för att koppla)
OCH..? - Hur j-a mycket kan vi "själva som bor där" göra med den medvetenheten..? Ska vi samlas på en plats för att dämpa jordbävningar...?
Om du tror att det hjälper så varsågod. Vad vi gör är upp till var och en.

Fotoreportage av "fattigdom, elände och krig" har blivit så populära på topp-10-skalan, att dom numera är standardnormen.
Så har det alltid varit. Inget nytt under solen.
 
Jag ändrar mig. Efter att ha läst och kollat bilderna flera gånger ser jag att ordningen är omvänd och därmed skulle ett tillrättaläggande mellan bilderna vara negativt för bilden.

Pauls bild är först. Full credit för Paul!

Vad skönt att du klurade ut svaret på din fråga på egen hand.

Varför skulle ett döende barn krypa efter en tavla, krypa tillbaka för att sen hålla om tavlan?
 
Först, vad som är moral och tillåtet är variereande se t.ex wikipedia om post mortem fotografering:
http://en.wikipedia.org/wiki/Post-mortem_photography

sen vad och hur profesionella fotografer arbetar måste ju handla om vad en redaktion betalar för, jag tror inte att fotograferna bakom den här typen av bilder vill vara de som tar de egentligen men det betalar troligast räkningarna (varför annars ta fotot)

Om den här typen av foton är fel, var går gränsen och vart handlar då bildbyrårer som säljer den här typen av repotage och katastrofbilder.
 
...Om den här typen av foton är fel, var går gränsen och vart handlar då bildbyrårer som säljer den här typen av repotage och katastrofbilder.
"Fel" och "gränsen" definieras väl, på gott och ont, i praktiken av vad slutkunden efterfrågar. Det innebär rimligen att man som bildkonsument måste fråga sig om man skall köpa/efterfråga vissa typer av bilder/tidningar/whatever - och sedan välja bort sådant som man tycker/tror är moraliskt tveksamt eller fel.

Man får alltså gå till sig själv och helt enkelt välja bort det utbud som tillhandahåller material som man inte gillar. Det är den lilla påverkan man själv alltid kan använda sig av. Om tillräckligt många gör likadant så uppnår man önskad effekt.

Sedan kan ju en mer omfattande debatt också ge en indirekt effekt som gör att många fler väljer bort enligt ovan.
 
"Fel" och "gränsen" definieras väl, på gott och ont, i praktiken av vad slutkunden efterfrågar. Det innebär rimligen att man som bildkonsument måste fråga sig om man skall köpa/efterfråga vissa typer av bilder/tidningar/whatever - och sedan välja bort sådant som man tycker/tror är moraliskt tveksamt eller fel.

Man får alltså gå till sig själv och helt enkelt välja bort det utbud som tillhandahåller material som man inte gillar. Det är den lilla påverkan man själv alltid kan använda sig av. Om tillräckligt många gör likadant så uppnår man önskad effekt.

Sedan kan ju en mer omfattande debatt också ge en indirekt effekt som gör att många fler väljer bort enligt ovan.


Det var vad jag försökte säga, men ska man då attackera de som skapar produkten.
Det går att förlänga till alla typer av produkter man finner moraliskt oförsvarbart eftersom det är vad etiken här hamnar på moralfrågor.

dvs är produkten x oförsvarbar är det då rätt att attackera producenten.

(Om jag tycker alkohol-produktion är oförsvarbart moraliskt ska jag då attackera producenten, eller konsumenten eller ska jag istället ta personlig ställning igenom att inte konsumera etc.
Men det är ju egentligen en vid-sidan om fråga som jag kanske inte änns borde säga här
)
 
Man får tydligen inte ens erkänna att man haft fel utan at få kritik nuförtiden.

Jag ber om ursäkt, både till dig och resten av tråden, det var lågt av mig. Jag var osakligt irriterad över att du ställde frågan som om jag hade påstått att så var fallet.
 
Jag är mer nyfiken på vad som hände med de andra fotografernas bilder, Pål har ju fått massor med uppmärksamhet för denna. Konsigt är också att det har ju tidigare funnits en diskussion varför flickan ligger olika på olika bilden och förklaringar har varit att någon har varit framme och tagit saker av henne, då är det konstigt att det inte verkar finnas bilder på det eftersom alla fotografer verkar ha varit där samtidigt.

Själv anser jag att om man tycker detta är konstigt har man en någon sned bild av hur fotograferar jobbar i farliga situationer. Man går nog inte runt och strosar på egen hand.
 
Med tanke på allt som sagts i denna tråd låt mig tipsa om en filmsnutt som jag först såg en länk till på min favoritblog TheOnlinePhotographer

Det är en del av CBS programmet "60 minutes" och handlar om ett par tvillingbröder.
Tycker det ger en bra insikt om arbetsförhållanden för den här typen av fotografer.
http://www.youtube.com/watch?v=BLB9bU6f8YM

/Johan
 
Nej - inte alls - men VILKEN fattigdom har avhjälpts, VILKA våldtäkter har hindrats och VILKA krig har undvikits på grund av - eller hellre: tack vare? - svartvita helsides fotografiska bilder i en blaska eller en "stylad" bilderbok på 200 sidor..? ELLER SKULLE HA GJORT DET...???

Bakgrunden till Live Aid-galan 1984 var svältkatastrofen i Etiopien. Katastrofen blev så omfattande därför att det inte fanns några bilder därifrån som kunde berätta för befolkningen i rikare och resursstarkare länder hur det låg till.
 
Rickard Dowden som skrev den utmärkta "Afrika - framtidens kontinent" skrev om sina erfarenheter från Rwanda att han avstod från att ta en del bilder för han kunde då inte förstå vem som överhuvudtaget skulle kunna publicera dem och i förlängningen vem som skulle vilja se dem. Det var bara alltför gräsligt.

Det kan ju vara en viss skillnad att dokumentera med en framtida krigsförbrytarrättegång i tankarna och att "underhålla" en mer eller mindre gamig allmänhet av rent kommersiella skäl. I det förra fallet finns inga begränsningar för mitt vidkommande. Där tar man de bilder man tycker sig behöva för dokumentationen men att ha samma ansats för att skaka om en alltmer blase och underhållningsvåldsskadad allmänhet tycker i alla fall jag känns väldigt solkigt.
 
Jag är mer nyfiken på vad som hände med de andra fotografernas bilder, Pål har ju fått massor med uppmärksamhet för denna. Konsigt är också att det har ju tidigare funnits en diskussion varför flickan ligger olika på olika bilden och förklaringar har varit att någon har varit framme och tagit saker av henne, då är det konstigt att det inte verkar finnas bilder på det eftersom alla fotografer verkar ha varit där samtidigt.

Själv anser jag att om man tycker detta är konstigt har man en någon sned bild av hur fotograferar jobbar i farliga situationer. Man går nog inte runt och strosar på egen hand.

Googla fotografernas namn (jag har nämnt dessa i ett tidigare inlägg i tråden) så får du resultat.

Exempel: http://www.nbwphoto.com/#/haiti/Haiti020
 
Bakgrunden till Live Aid-galan 1984 var svältkatastrofen i Etiopien. Katastrofen blev så omfattande därför att det inte fanns några bilder därifrån som kunde berätta för befolkningen i rikare och resursstarkare länder hur det låg till.

Var verkligen orsaken till att katastrofen blev omfattande att det inte fanns några bilder från den? Vi har sett väldigt mycket bilder från Etiopien genom åren och det är väl snarare alla dessa krig mot Eritrea och Somalien genom åren i förening med torka och en hopplös statsledning som lade ner mer energi på att få Addis Abeba att se mer ut som Moskva än Addis Abeba som de minst sagt flyttat fokus från att utveckla landet och minska sin befolknings lidande. Jag var där 86 och det kändes som en ordentlig fläkt av fullständigt malplacerat sovjetiskt 70-tal. Många och stora röda tygsjok var det. Som kronan på verket så hade staden begåvats med en hiskelig staty till arbetets ära skänkt av Nord Korea. Man kan ju bara undra vad folk i gemen verkligen tyckte om denna "hjälp" och dessa uttryck för internationell solidaritet. Det var fortfarande väldigt mycket kalla krigsinslag i konflikterna vid denna tid och det påverkade säkert också vilka länder det var OK att ta till sitt hjärta. Etiopien var Sovjetunionens allierade vid denna tid och det hjälpte ju inte direkt om man ville attrahera bidrag utifrån från västsamfundet.

Långt tidigare i Nigeria/Biafra-kriget matades vi med bilder på svältande barn och hjältereportage om greve Carl Gustaf von Rosens modiga krig med pyttesmå svenska MFI-sportplan med påmonterade raketkapslar i ett fruktlöst krig mot Nigerias MIG-plan. Nigeria erbjöd en korridor in till Biafra för humanitära hjälpsändningar men Biafra (som sponsrades av oljeintressena i hopp om oljekoncessioner om utbrytningen lyckats) och dess övriga tillskyndare ville helst flyga in förnödenheter från ön Fernando Po. Fördelen med det var att man kunde föra in vapen okontrollerat den vägen. Vem brydde sig då om en massa döende svältande barn?

Det krävs mer än bilder på svältande barn för att motverka en taskig utveckling i världen. Ibland är det nog avsevärt bättre med en lite högre ambition att beskriva vad som händer hyfsat objektivt istället.
 
Det krävs mer än bilder på svältande barn för att motverka en taskig utveckling i världen. Ibland är det nog avsevärt bättre med en lite högre ambition att beskriva vad som händer hyfsat objektivt istället.

Visst är det så. Tyvärr håller sig folk i allmänhet till svenska mainstream-medier när de skapar sig en bild av verkligheten. Och dessa är väldigt partiska och finner sällan några problem i länder som har regeringar eller diktatorer som står på USA:s sida. Om man däremot läser lite US-amerikansk mainstream-media får man en mycket mer kritisk bild av den enda kvarvarande supermaktens agerande runt om i världen.

Förresten!
Är det någon som, av svenska medier, fått veta att USA hotade Norge 2006 med "serious political consequences" om Norge införde en bojkott av Israel? Nä, knäpp tyst i Svedala. Ändå rörde händelsen ett grannland som hotades av den enda kvarvarande supermakten. Läs mer i Norska Aftenposten http://www.aftenposten.no/english/local/article1196096.ece

"Ibland är det nog avsevärt bättre med en lite högre ambition att beskriva vad som händer hyfsat objektivt istället."
 
Nej - inte alls - men VILKEN fattigdom har avhjälpts, VILKA våldtäkter har hindrats och VILKA krig har undvikits på grund av - eller hellre: tack vare? - svartvita helsides fotografiska bilder i en blaska eller en "stylad" bilderbok på 200 sidor..? ELLER SKULLE HA GJORT DET...???

Det finns väl en hel del exempel på bilder som förändrat ett händelseförlopp rätt ordentligt.
Publicering har väckt opinion och tvingat fram förändringar.

Bilden som diskuteras här är väl kanske inte ett lysande exempel men nog påverkar den allt.
 
Hellre än att fråga vilken nytta publiceringen av en bild gör så tycker jag att man ska fråga vilken skada den gör. Så länge inte publiceringen gör (stor) skada så har jag ingen anledning att klaga på publiceringen.

Själva fotograferingen är en annan sak. Den skadar sällan, och om den skadar så är det oftast pga att fotografen gör något dumt i samband med fotograferingen och sällan själva fotograferingen.
 
ANNONS
Götaplatsens Foto