Annons

Ögats brännvidd

Produkter
(logga in för att koppla)

Clouseau

Aktiv medlem
(Ögat är väl analog kringutrustning va?)

Kan någon svara på om det går att sätta ett bränviddsvärde för ögat? Eller måste man ha en referens för att sätta en brännvidd? T ex 50mm motsvarande småbildsformat?

Jag hade en lärare i perspektivlära en gång som sa att 70-80mm motsvarar ögats brännvidd...
 
Om du menar brännvidd så är den väl sisådär 20mm, ungefär. Parallella strålar in som bryts i linsen fokuseras ju på näthinnan och den är ca 20mm från linsen.

"T ex 50mm motsvarande småbildsformat?" antyder å andra sidan att du menar bildvinkeln, och då blir det lite knepigare. Det är svårt att hålla ögongloben stilla, och bl.a. just därför verkar synfältet ha lite diffusa gränser. Min egen bedömning blir att bildvinkeln/synfältet är ca 90 grader, och det motsvarar väl en brännvidd strax under 50mm för en 24x36-sensor, tror jag.
 
Ja då är det nog bildvinkeln jag menar :)
Men om man tittar med ett öga i en sökare på en småbildssystemare och samtidigt zoomar hamnar man väl högre än 50mm när bilderna sammanfaller?
 
Då skall jag vara trist och märka ord igen: "Sammanfaller"? Ifall det betyder "ser lika stora ut" så är väl bilden i sökaren kraftigt beskuren jämfört med den bild som det fria ögat ser? ...och i så fall är ju bildutsnittet, bildvinkeln, olika...
 
Hmmmm... f-n också du har ju rätt igen. :)

Vad mitt problem egentligen består i är att jag letar efter den brännvidd vid vilken fotograferade objekt på en bild ger intryck av att ha liknande inbördes avstånd som de har i verkliga livet (när man fotar med vidvinkel t ex ser saker gärna ut att vara mycket längre bort än de egentligen är). Men då är det kanske just 50mm, normalen, som är det som gäller för just småbild. Just för att det då motsvarar en 90 graders bildvinkel?
 
BengtJohnsson skrev:
Då tror jag att din metod med ett öga i sökaren och ett "fritt" öga är bäst. Gissningsvis hamnar du då på en brännvidd någonstans mellan 49 och 51 mm. :)

Linsen i sökaren påverkar också, den förminskar.
 
Beror ju också på sökaren ja..

Det är helt fantastiskt att hantera en Leica M6 med 1:1sökare och normalobjektiv... ojojoj!

Nästan som en slags direkt inpass till situationer där fotografen måste uppträda med människor i deras liv...

MVH Niclas,
 
Jämförelsen kompliceras ytterligare lite av att sensorn i ögat inte är rektangulär, utan snarare cirkulär, samt att den har högre upplösning i mitten. Dessutom är processorn (hjärnan) inställd på att främst bearbeta information från sensorns mitt. Något som skulle varit ganska udda i digitalkamerasammanhang ;-)

Själv tror jag ganska mycket på den där bildlärarens uppskattning. Bildvinkeln för aktivt seende ligger nog närmare 70-80mm brännvidd för småbild (FF). Däremot tycker jag att jag själv ofta uppfattar omgivningen som med 28mm. Det vill säga att man kan ta in ett bredare synfält för intryck, komposition mm men inte urskilja detaljer i utkanterna.

Dessutom har ögat/hjärnan, en förmåga att hela tiden söka av en "scen" så att slutresultatet blir ungefär som ett collage, eller en stitchad panoramabild med kanske 3-10 exponeringar med delbilder i brännvidd mellan 50-135mm. slutresultatet av ett sådant collage kan bli en bild med 21mm brännvidd eller mindre.

Hur stor brännvidd som i slutändan används beror nog, i väldigt stor utsträckning, på hur stort utsnitt från "sensorn" i ögat som hjärnan väljer att processa information ifrån.

I stressade situationer, t ex vid snabb bilkörning kan den aktivt använda ytan minska så mycket att brännvidden (bildvinkeln) motsvarar 200-300mm småbild. (kanske samma för krigsfotografer i strid).

Detta är dock bara mina egna uppskattningar, och ackumulerade hörsägner. MVH, Niclas :)
 
Senast ändrad:
Då undrar jag: blir vår syn skarpare när pupillen drar sig samman pga av skarpt ljus? Om inte - varför?
 
Något litet kanske... tricket med att göra ett litet hål i ett papper och kolla genom det funkar ju till och med för mig med mina -7.0 i synfel. :D
 
jkene skrev:
Då undrar jag: blir vår syn skarpare när pupillen drar sig samman pga av skarpt ljus? Om inte - varför?

För att svara på den frågan måste man ha koll på en del optiska data för ögat.

Det ligger nära till hands att göra en analogi rakt av mellan objektiv/film och lins/glaskropp/retina, men det finns nog några fallgropar att ramla i...

"Minskad bländare ger skarpare bild, tills diffraktionen motverkar detta."

Stämmer för objektiv. Men vilken form har ögats lins? Hur tätt sitter tappar och stavar på näthinnan, jämfört med oskärpecirkeln (Airy-disken?)

"Högre känslighet ger mer brus."

En digital sensor är linjär. Svärtningskurvan för en film är lite S-formad både för lågdagrar och högdagrar. Ögat klarar ju av att justera pupillen för att kompensera för olika belysning. Uppenbart finns det ändå någon olinjäritet kvar i vår signalbehandling, eftersom vi har någon sorts känsla för den allmänna belysningsstyrkan. (Det har vi väl?) Hur den olinjäriteten ser ut har jag ingen aning om.

Erfarenhetsmässigt vet vi nog alla att vi ser bättre i stark belysning, så svaret på din fråga måste bli ja. Men för att förstå varför det är så, behöver vi nog åtminstone veta svaren på mina frågor ovan.
 
jkene skrev:
Då undrar jag: blir vår syn skarpare när pupillen drar sig samman pga av skarpt ljus? Om inte - varför?
Jag tror att den blir skarpare/får längre skärpedjup, en gissning är att det är därför äldre behöver mer ljus för att se lika bra.

Sedan är väl ögats bildvinkel närmare 180 grader?
 
Clouseau skrev:
Vad mitt problem egentligen består i är att jag letar efter den brännvidd vid vilken fotograferade objekt på en bild ger intryck av att ha liknande inbördes avstånd som de har i verkliga livet (när man fotar med vidvinkel t ex ser saker gärna ut att vara mycket längre bort än de egentligen är).
För att en bild ska uppfattas som perspektiviskt "riktigt" så ska kvoten mellan den färdiga bildens diagonal och betraktningsavståndet vara samma som kvoten mellan motivets diagonal och avståndet mellan motiv och objektivets ingångspupill. På långa fotograferingsavstånd innebär detta att brännvidden ska vara lika med betraktningsavståndet dividerat med kopians förstoringsgrad.

Exempel: Om du betraktar en bild som är förstorad 10 ggr på 1/2 meters avstånd så ska brännvidden vara 50 mm. Förstorar du den 20 ggr med samma betraktningsavstånd så är 25 mm "rätt" brännvidd och om vi nöjer oss med 5 ggr blir brännvidden 100 mm.

Anledningen till att vidvinkelbilder även med raktecknande objektiv kan se förvrängda ut (smala personer i bildens kanter ser tjocka ut, en liten garderob ser ut som en stor sal o d) beror alltså inte på att objektivet är vidvinkligt utan på att bilden betraktas från för långt håll. På samma sätt ser telebilder hoptryckta ut p g a att de betraktas från för kort
 
När man diskuterar ögats funktion så tycker jag det är rätt intressant och skoj att se de illusioner som kan uppkomma pga det sätt informationen processas i retina och hjärna. (Tror de förekommit i någon tråd tidigare)

http://www.echalk.co.uk/amusements/OpticalIllusions/colourPerception/colourPerception.html
http://www.patmedia.net/marklevinson/cool/cool_illusion.html

En enklare illusion åskådliggörs av bilden nedan där det mellersta fältet har samma nyans men uppfattas olika beroende på omgivningen. Det har sin grund i receptiva fält och sk on-center och off-center-celler i retina. Men då börjar det bli överkurs. ;) Pga detta är iaf ögat väldigt bra på att upptäcka kontrastskillnader och medför att vi t ex alltid uppfattar svart text på vit bakgrund på likartat sätt oberoende av det omgivande ljuset. Till skillnad från kamerasensorer sker alltså en modifiering redan på sensornivå (retina) hos oss där viss input förstärks och annan hämmas.
 

Bilagor

  • kontrast.jpg
    kontrast.jpg
    14 KB · Visningar: 347
ögats bildvinkel

Lite intressant diskussion.

Jag har för mig att jag "hört" (obesvarade rykten) att 50mm (småbild) är att betrakta som nomalobjektiv och mest likt vårt seende. Men som någon skerv här tidigare så uppfattar man nog sitt seende mer med samma perspektiv som något mer vidvinkligt objektiv.

Sammtidigt har ju vårt öga ett bredare seende än vad vi aktivt registrerar, det är användbart inte minst för att undvika att bli påkörd i sidan.

Men när jag sitter här och skriver och är koncentrerad på skärmen så har jag nog i allafall en ca 140 graders aktivt seende, vilket borde motsvara något mer vidvinkligt än 18 mm. Samtidigt har vi en begrännsning i lodled av våra ögonhålor som gör prestandan sämre.

Eller tänker jag fel. Om man bara tittar på ett öga får man i och för sig lite snävare vinklar men nog mer mot 90 grader än 70. Och med bara ett öga kollar väll inte som flesta normalt?

Är det någon mer än mig som hört detta om 50 mm som mest likt vårt seende?


Edit:
Jo en annan sak vår bildsensor/filmyta är ju välvd och har i princip samma avstånd till linsen i kanterna som i mitten.
 
jkene skrev:
Då undrar jag: blir vår syn skarpare när pupillen drar sig samman pga av skarpt ljus? Om inte - varför?
Javisst, gissa varför det blir skarpare när man kisar:)
Prova även att hålla upp fingret framför dig i ett ganska mörkt rum och fokusera på det. Lägg märke till hur oskarp bakgrunden är. Tänd sedan en lampa, så kommer du se att skärpedjupet ökar när pupillen drar ihop sig! :-D
 
Makten skrev:
Javisst, gissa varför det blir skarpare när man kisar:)
Prova även att hålla upp fingret framför dig i ett ganska mörkt rum och fokusera på det. Lägg märke till hur oskarp bakgrunden är. Tänd sedan en lampa, så kommer du se att skärpedjupet ökar när pupillen drar ihop sig! :-D
Riktigt extremt blir det om man varit hos ögonläkaren och fått pupillvidgande droppar, då märker man hur kort "skärpedjup" man har och att man måste fokusera om för att se skarpt på ett annat avstånd.

Även ögats förmåga att anpassa sig efter ljusförhållanden blir väldigt påtagligt när inte pupillsammandragning kan hjälpa till.

(Gör bara inte som jag, gå runt på stan och shoppa direkt efter undersökningen, expediterna blir hypernervösa inför den uppenbart stenhöga kunden! :-D)
 
ANNONS
Götaplatsens Foto