Berättelser från mina fotoutflykter och ibland lite inspirationstips.

Prärieuggla i villakvarter

Jag har sett många fina bilder på prärieugglor och nu när jag ändå var på plats i USA så varför inte försöka fota dom också. Jag hade sökt lite på nätet innan resan och hittat några diffust angivna platser. Prärieugglor bor i hålor i marken och för att skydda dessa bohålor så märker man ut hålorna med käppar och snören. Ofta sätter man s.k. T-pinnar i anslutning till boingången så att de kan sitta där och hålla vakt.

Boet nedan fanns i en rekreationspark men var till synes övergiven. Det var iof mitt på eftermiddagen och det var inte säkert att de skulle visa sig förrän senare.

Tyvärr hade jag inte tid att stanna kvar se om det dök upp någon, utan det var först flera dagar senare som jag sökte på nätet igen. Denna gång fick jag flera konkreta tips som jag beslöt mig för att kolla upp.

Efter en dryg halvtimmes färd hamnade jag mitt i ett bostadsområde och mycket riktigt så fanns det gott om bomarkeringar. Efter en snabb rek så verkade alla hålor vara övergivna. Eftersom det var mitt på dagen och jag inte direkt befann mig mitt i naturen så väntade jag tills det kom någon som bodde där och frågade om de sett några ugglor. Visst hade dom det och dom kunde dessutom peka ut vilka bon som var tomma och vilka som var bebodda. Men dom sa också att ugglorna var ute tidigt på morgonen och under sen eftermiddag men sällan mitt på dagen. Så det var bara att packa ihop och planera för en tidig start nästa dag.

Fylld av förväntan klev jag upp tidigt och for till det aktuella området. Eftersom de boende hade sagt att det ofta var fotografer som parkerade utanför boplatserna med långa teleobjektiv så borde jag slippa få polisen i nacken. Okända bilar som parkerar mitt i bostadsområdet i skydd av mörkret kunde ju lätt få någon att slå 911.

I det svaga bakgrundsljuset vid det första boet kunde jag skymta en uggla sittande på en T-pinne. Tog några bilder på riktigt höga iso men utan någon kvalitet. Jag kunde iaf se att det skulle bli en bra bild med suddig bakgrund. Ljuset dröjde ordentligt den här dagen och ugglan flyttade till slut ner på marken. Ytterligare några dokumentationsbilder på höga iso togs.

Det verkade bli den molnigaste dagen på hela resan och det blev aldrig riktigt ljust. Så försvann ugglan och fototillfället ner i hålet. Beslöt mig för att vänta en stund, men den dök inte upp igen. Besviken beslöt jag mig för att kika runt på de andra platserna för att se om jag hade större tur där.

Nästa plats verkade tom den också. Men när jag passerar ser jag en liten rörelse i backspegeln och där kikade fram något ur marken!

Nu började en lång väntan medan det blev ljusare och minneskortet sakta fylldes med gubben-i-lådan-bilder. Den satt där och spanade höger och vänster, höger och vänster.

Till slut tröttnade jag eftersom det var samma uttryck och komposition hela tiden och ljuset blev inte bättre. Så jag började bege mig hemåt. När jag kör förbi den sista boplatsen så ser jag återigen en rörelse i backspegeln och gör en usväng och parkerar vid sidan av vägen. Boet låg lite mera dolt i gräset och vinkeln var lite annorlunda. Några bilder senare så var det fler än jag som började tröttna på att uggla och jag tog det som ett tecken på att det var dags att fara iväg.

I samma veva ser jag en polisbil som dyker upp och jag börjar fundera på vad jag ska säga och trycker ut objektivet extra tydligt genom den öppna sidorutan och simulerar intensivt fotande och det verkar funka, för han bara kikar lite på mig och kör sedan vidare och jag kan pusta ut och ta mig till hotellet för att äntligen äta frukost i lugn och ro.