Varför gå i lera och sörja...

när man kan gå på is och ha det glatt?

Jo, därför att allt det roliga har ett slut.

Förra torsdagen (5/12) var jag på väg ut på lunch när lite is, försåtligt gömd i botten av en oskyldig liten vattenpöl plötsligt hindrade min väg. Jag hade nog bara hunnit 40 m från jobbet, men fick hjälp av några kollegors axlar att hoppa tillbaka, in till receptionen. Den rekvirerade ambulansen tog mig till Karolinska, där jag placerades på en säng och kördes in i ett rum. Efter grov-reponering fick jag en gipsskena, och kördes vidare till röntgenavdelningen.

Ditåt skall den visst peka...

Luxationen orsakade en trimalleolär fraktur i fotleden. Viss lateralisering av Talus förelåg visst också...

Kort sagt, här behövde det skruvas, vilket borde passa en mekanist som jag ganska bra. Fråga mig inte om åtdragningsmomentet, bara...

Det pratades om operation samma kväll, eller möjligen nästa dag. Om man inte tar det snart blir det för svullet, och svårt att få ihop operations-såret. Då får man vänta ytterligare några dagar på att svullnaden går ned. Det var bara det, att eftersom jag tillhör Uppsala läns landsting, informerade de mig om att jag kanske skulle flyttas till Akademiska sjukhuset i Uppsala först. Detta för att Weiman skall slippa betala Filippa...
Jag kände hur chansen till en snar operation minskade.

Klockan var nu omkring fyra. Jag hann ju aldrig få någon lunch så nu började jag bli bra hungrig. Servicen på KS var dock ganska god.

Röntgenplåtarna visade att bitarna inte låg så bra, så ny reponering, med efterföljande gipsning och ny röntgen gjordes.

Därefter blev det mycket riktigt förflyttning till Uppsala.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Omkring 19:00 ankom jag UAS ortopedakut per taxi. Där hade det varit lugnt ett tag, men ungefär när jag kom började visst telefonerna ringa... Jag blev sittande på ett rum, väntande.

Jag började nu få ont i skallen, och frågade en passerande läkare om det var ok att ta ett äpple jag hade kvar i väskan.

Efter några timmar fick jag en säng, och fortsatte vänta.

Fick yoghurt och macka. Satt fint. :-)

Efter midnatt kom en läkare in och berättade att operation skulle ske först nästa vecka. Det hade jag redan räknat ut. Man kan säga att tåget gått medan jag satt i väntsalen. Fick lite smärtstillande tabletter med mig hem. Kom hem 02:00.

Fredag morgon 09:00 blev jag väckt av telefonen och inringd för ett nytt besök. Man hade tittat en gång till på plåtarna, och ville göra en ny reponering för att svullnaden skulle få en bättre chans att gå ned. Fick en ny gipsskena som omslöt benet mer, för att bitarna skulle hållas på plats bättre. Mycket trevlig personal. Läkaren noterade digitalkompakten jag hade runt halsen när jag kom in. Själv hade han visst en NEX-7. Vi småpratade kameror under tiden han jobbade med foten.

Trevlig typ. :-)

Efter gipsning fick jag själv hoppa bort och ta hissen en trappa upp, och vidare till röntgen. Receptionen där hade ännu inte fått remissen, så jag fick vänta en liten stund innan jag kunde hoppa vidare till röntgen-väntrummet.

Efter ännu en tids väntan kom läkaren, och kunde meddela att plåtarna tyvärr inte visade så stor förbättring som man hoppats, men att ytterligare försök inte säkert skulle göra det bättre. Jag var på listan, för operation någon gång under kommande vecka (v 50), sannolikt tisdag eller onsdag. Foten i högläge, var ordinationen.

Måndagen kom, men inte någon kallelse till tisdagen.
Tisdagen kom, men ingen kallelse till onsdag.

Onsdagen kom. Nu hade jag fått mer ont. Det hade jag egentligen haft hela tiden med nya gipset. Förutom mer värk började jag nu också känna ett jobbigt tryck mot insidan av foten. Ungefär som om man skulle ha fått en sten innanför gipset.

Eftersom en sten var utesluten, misstänkte jag att det avbrutna "mediala malleolfragmentet" hade flyttat sig, och orsakade trycket jag kände. Det gjorde allt mellan ganska ont till riktigt ont. Eftersom det blivit onsdag och ännu ingen kallelse, började jag också bli orolig att ännu en helg skulle passera.

Provade ringa Akademiska fram på förmiddagen. För de som ännu inte gjort det kan jag nämna att där finns gott om telefonsvarare... På ortopeden tog de för övrigt inte emot fler samtal den dagen.

På torsdag (12/12) morgon ringde jag igen så snart klockan slagit 08:00. Skulle bli kontaktad efter 13:00. Jag ville prata med en människa, och jag började känna mig ganska uppgiven. Jag blev uppringd, och jodå, jag hade fått en tid. Tisdagen den 17:e...

Visserligen skönt att få ett datum, men varför ytterligare en vecka? Det var visst många "akuta fall" som fått gå före. Om man räknar med fyra operationer om dagen hade jag alltså helt plötsligt blivit omkörd av tjugo stycken i kön. Tjugo stycken, mer akuta än tre frakturer och en rejält förskjuten talus. Hur som helst, om jag hade stora problem kunde jag ju alltid prova att åka till akuten för en ev omgipsning.

Sagt och gjort. Fredag morgon tog jag mig till akuten, och fick faktiskt komma in lite snabbare den här gången. Behövde inte ens ta nummerlapp före registrering. Gipset och kryckorna öppnade dörren. :-)

Kunde efter en stunds väntan få hoppa in på ortopedakuten, och blev direkt visad in på ett rum. Läkaren skulle komma strax.
Det här artade sig ju.

På KS hade jag körts runt i en säng, med högerbenet/foten på en specialkudde. På UAS får man en stol att sitta på, och i bästa fall en extra att sätta foten på. Med sprängande fot och ordinationen högläge ringande i öronen såg jag mig om. Hittade sopsäcks-ställningen bakom ryggen. Den fick duga, och var ganska bekväm faktiskt.

Kostnadsbesparande tips!

Nåväl. Det blev ingen omgipsning. Läkaren var mycket trevlig, och förstod min frustration. Framförallt kändes det bra att få prata med någon, och att få lugnande besked. Han visste inte varför min operation flyttats fram så mycket. När jag nämnde min räkneövning med att tjugo operationer plötsligt blivit mer akuta fick jag höra att man kan göra åtta operationer per dag, och mina uppskattade tjugo blev plötsligt fyrtio!

"Stenen" kunde mycket väl vara malleolfragmentet, som jag misstänkt, men en omgipsning skulle inte säkert göra läget bättre.

Jag bad om, och fick recept på mer tabletter för att klara mig ytterligare en helg.

Jag vill poängtera att personalen på UAS är hur trevlig som helst och hjälpsam, med de förutsättningar de har. Problemet är bara att det är så förtvivlat, och omvittnat svårt att få tala med dem. Deras resurser verkar också vara rätt begränsade. Jämför t ex säng med specialkudde mot stol, eller att köras runt i sängen jfr med att själv få hoppa runt på kryckor.

Sådana här operationer skall tydligen göras inom två veckor. Får jag min operation nu på tisdag har jag två dagar till godo.

Nu gäller det bara att inte bli förkyld, eller nåt...

Det oranga är "talus". De ungefärliga frakturerna på malleolerna (fotknölarna) är rödmarkerade

^
Luxerad = Ur led. Som tiden.
Grov-reponering = Vrida rätt foten. Jo, det känns...
Mediala = Inre
Laterala = Yttre
Malleoler = Nedre ändarna av skenben (tibia) resp vadben (fibula). De mediala och laterala utgör inre resp yttre fotknölarna.
Trimalleolär = Laterala, bakre och mediala malleolerna.

Mer info.