I huvudet

Hög Standard, med ögat i centrum

Förra veckan tog jag en promenad i Västerås, med en Rolleiflex Standard från 1936.

Först gick jag över Svartån, och svängde vänster upp mot Kyrkbacken.

Sedan vände jag söderut, passerade torget och gick över ån igen.

Hoppsan. Sökaren är väldigt mörk ut mot hörnen...

VLT-huset speglar sig mot husen intill, eller om det var tvärtom...

Vidare söderut, förbi det turbinhus som en gång för över hundra år sedan fick ASEA att flytta tillverkningen ifrån Arboga.

Inte så talträngda.

Så småningom hamnade jag i Östra hamnen. Den har genomgått en ordentlig förvandling på senare år, men är fortfarande delvis märkt som hamn enl sjökortet.

Jag tycker den orkade med promenaden bra trots åldern, och trots att objektivet, en Zeiss Tessar 3.5/75, saknar all form av antireflex-behandling.

Rolleiflex Standard (även kallad "Old Standard") tillverkdes mellan 1932 - 38, och var den modell som tog över efter "Original". Det var nu den typiska frammatningsveven kom, som redan året innan hade prytt Baby-versionen (4x4). Slutaren, på den här en Compur Rapid (1 - 1/500 s), fick man dock fortfarande spänna själv.

När den först kom var den försedd med två filmfönster, för att kunna ställa räkneverket antingen med 117-film (B I 6), för 6 rutor 6x6, eller 6x9-film 120 (B II 8), som här gav 12. Den här har dock bara fönster för den senare.

Den har en kul sportsökare. Den har bara en främre ram, men för att man skall titta rakt, och även få rätt bildvinkel, sitter det en liten konkav spegel mitt i korset. Spegeln har en genomskinlig öppning mitt i, och när man placerar ögat så man precis ser sin pupill omsluta öppningen visar ramen korrekt utsnitt.

Bortsett från parallax, förstås...

Kuriosa: Robert Capa använde just Rolleiflex Standard, som komplement till Contax II. Inga andra jämförelser dock...

Dela:

Зоркий

Den här ryska Leica-kopian, en Zorki-1(C) från 1951-53, visade sig redan innehålla en rulle. Praktiskt kanske, men jag hade ju inte en aning om vad det var för typ. Jag tänkte att jag provar väl några rutor i alla fall, för räkneverket visade inte fullt. Utan att veta filmkänsligheten gjorde jag några alternativa exponeringar, motsvarande både 100 och 400 ISO. Kameran verkade fungera.

Jag kollade inte varje gång, men vid något tillfälle märkte jag när jag drog fram att returspolningsratten inte roterade med. Jag blev misstänksam, men eftersom jag inte hade haft koll på varje framdragning så chansade jag i alla fall. Det kunde ju tänkas att filmen inte var riktigt sträckt i kassetten.

Efter några rutor tog jag så ut filmen. Det visade sig vara en Agfacolor XRG 100. Jag vet inte när den slutade tillverkas, men färgsticket skvallrar om att den suttit i ett bra tag. Jag skickade in, och väntade några dagar. Den kom för någon vecka sedan. Jag kunde se redan när jag tittade på arket att några av mina bilder fanns inte att se... Däremot var filmen repig, och perforeringen trasig, efter 34 rutor.

På den 35:e låg sedan alla mina exponeringar. På ett och samma ställe... ;-)

Nåväl, jag skannade av ren nyfikenhet.

Tidigare ägares fru och son?

Det visade sig att alla bilder var oskarpa. Konsekvent.

90-tal? Svårt att säga med de oskarpa bilderna, men jag får en sådan känsla.

Ingen jag känner, men ett intressant färgstick... ;-)

Kanske hade inte det inskjutbara objektivet (Industar-22) dragits ut och låsts i sitt rätta läge. Vi lär inte få veta.

De två sista bilderna blev i alla fall skarpa. Kanske för att de var tagna på nära håll. Kanske har objektivet råkat skruvats ut något på alla de tidigare bilderna, eller så ligger tryckplattan fel så filmen hamnar ur läge.

Strandhugg? Vådaskott?

Här kom visst fotografen med lite, tror jag...

Jag skall nog ta isär den lite, och försöka putsa bort en liten, liten repa i tryckplattan. Då kan jag passa på att kolla fokuseringen samtidigt.

FED, som hade producerat Leica-kopior redan på 30-talet, evakuerades under kriget när den österrikiske korpralens mannar ryckte fram i Ukraina. Efter kriget gick det trögt att få igång produktionen igen, och KMZ, som låg strax utanför Moskva, tog tillfälligt över produktionen av kameran, då under namnet Zorki. När FED sedan kom igång igen fortsatte KMZ, men då med mer inriktning på export-marknaden.

Dela:

Super Nettel, del två

Nu är det flera veckor jag skrev sist om "lilla Super Ikontan", Super Nettel. ;-)

Dags för lite bilder.

Den har samma typ av objektiv, jämnårigt (1935) och sannolikt optiskt identiskt, som den Contax I jag skrev om förrförra gången, en Tessar 2.8/5 cm, men den här är i ett bättre skick. Dels är den renare inuti, dels verkar frontlinsen ha klarat sig från repor, förmodligen tack vare det infällbara och därmed väl skyddade objektivet.

Ett elakt motljus. Om jag minns rätt lyckades jag skugga objektivet bakom en skylt, men det är ju tämligen kontrastrikt. Trots att det saknar antireflex-behandling tycker jag det gick över förväntan. Ironiskt nog verkar starkt ljus vara en fördel. Man bländar ju då ned kraftigt, i det här fallet sannolikt till f/16, vilket minskar reflexerna inuti objektivet.

Det här gick också bra. En del himmel, men förmodligen även här en något mindre bländare. F/8 kanske, eller f/11. Jag minns inte.

Här blir det värre. Full glugg, f/2.8, med ljus från fönstret, ställer till det ganska rejält. Bernt går in i dimman.

Däremot är det tämligen skarpt, trots största bländare.

Jag tycker den gör rätt bra ifrån sig. :-)

Dela:

Om det är nyputsat ser man bättre ut...

Jag körde en rulle i Contax I i höstas, och konstaterade att "das Adlerauge", Tessar 2.8/5 cm, förvisso var hyfsat skarp, men exemplaret gav ganska mycket ströljus.
I vissa motiv rent av väldigt mycket...

Nu har den visserligen ingen antireflexbehandling, men så dåligt borde det ju inte bli. Vid en närmare granskning kunde jag visserligen se ett antal fina repor i frontlinsen, men mot ljuset kunde jag också se att det faktiskt var lite dimmigt inuti.

En titt på en genomskärning skvallrade om att det inte borde vara alltför svårt.

Efter att ha filat till ett verktyg så det passade bättre skred jag till verket.

Främre linspaketet släppte, kom ut och lämnade ett hål efter sig.

Efter att ha delat det kunde jag göra ren båda linserna.

Sedan kom turen till den bakre.

Bländaren rörde jag aldrig. Den såg fin ut.

Nu får jag hoppas att det blir bättre. :-)

Lus på linsen

--------------------------------

Edit:

Det är i all fall bättre nu.

Dela:

Är det nåt på tv ikväll?

När man intresserar sig för och använder gamla kameror är det ofrånkomligt att man också intresserar sig för en del tillbehör. Det kan vara någon närbildstillsats eller ett kompletterande objektiv. Ibland hittar man dock något som höjer sig lite över mängden...

Hallå!

T ex Zeiss Ikons ljusramsökare ("Mehrfach-Leuchtramensucher", nr 427).

Jag har skrivit tidigare om mätsökarkamerornas storhetstid, som var tillbehörens gyllene ålder. Den här universalsökaren togs fram av Zeiss Ikon på 50-talet för Contax IIa och IIIa, med ljusramar för 35, 50, 85 & 135 mm. Hela sökaren täcker dessutom 21 mm för att även räcka till den då nya Biogon 4.5/21 mm. På baksidan sitter den vanliga spaken för parallaxkompenseringen.

Tack vare att det är en riktig ljusramsökare är ramarna skarpa och tydliga, men alla visas samtidigt, och det blir ganska plottrigt.

Men kul är den. :-)

Dela: