Vikingarännet 2013 - himla massa bilder

Idag var det en helgrå dag som inte lämpade sig för någon skridskoåkning på det ställe som vi hade tänkt utgå ifrån (en hel del vatten här och där, inte så lockande...). I stället fick det bli till att dra sig hemåt och få en omgång skridskoåkning med hjälp av foton från Vikingarännet en vecka sedan. Då var det uppenbarligen ganska grått också, men det var minusgrader i alla fall. 

Förra inläggets foton var tagna med Nikon D600 /t 24-70 mm. Parallellt tog jag en hel del bilder med Pentax K7 / 50-135 mm och det är dem som visas här. En och annan bild blev det i mobilen också... (Det blev lite körigt med andra ord...)

Trotsar alla outtalade och (lite titt som tätt) uttalade regler om vad man bör och inte bör publicera här på FS - nu blir det alldeles för många bilder på raken och utsläppta utan några större reflektioner på den fotografiska kvaliteten... - håll i er...

OK, en del foton fick jag utesluta ändå för det hade annars blivit på tok för många att publicera... Beklagar om någon deltagande FS-medlem har blivit utsorterad....

Här kommer tätgruppen på fyra personer, den som förde gruppen här blev också den slutliga vinnaren, en holländare med namnet Erben Wennemar. Här finns en bättre bild på tätgruppen .

Där försvann de.

Nästa tre (en ensamåkare hann mellan grupperna, se förra inlägget).

Den här gruppen närmade sig med högljutt tjatter, antar att det handlade om kommunikationen mellan åkare då man turades om att dra.

Och så försvann de också.

Sedan följde grupp efter annan, inte i strid ström ännu men det började tätna helt klart.

En och annan ensamvarg.

Ibland två och två.

Och tre också.

Det fanns en tvårgående spricka med ojämnheter i isen där åkarna passerade mig. En uppvisning av balanskonster passerade.

Skavsår?

Tjena tjena!

Hand i hand vi vandra genom livet...

Fann det bäst att avvika ganska tidigt. Stället här var lite småfarligt för skridskoåkare (en spricka med svåra ojämnheter i isen) och jag ville helst inte bidra med min närvaro till att någon slog omkull och bröt ben och armar. Spännande foton hade det säkert blivit, men nej, jag avstod hellre. Och så frös jag om tårna också... 

Blodomloppet - test av anatomin och fysiologin!

En inifrån skildring av hur anatomin sätts på prov och fysiologin testas via Blodomloppet! 13.000 personer genomförde testet, somliga med lite större ansträngning och högt ställda målsättningar, med tävling i blicken och tävlingssinnet skärpt, med tidtagning. Andra tog det lugnt, en barnvagn eller en rullstol eller varför inte cigaretter som sällskap. Klädseln varierade också stort, från vederbörlig utrustning med joggingskor och träningskläder till kavaj och promedadskor i skinn.

Själv är jag inte så förtjust i löpning, inte heller massarrangemang, men picknick i det gröna med trevligt sällskap efteråt lockade. Jag valde naturligtvis inte gruppen med hurtbullarna som skulle springa eller jogga/lunka 10 km. Inte heller ville jag vara bland dem som riktade in sig på att springa 5 km under 20 minuter eller i gruppen som siktade på att springa även om det skulle ta mer än 20 minuter. Det fanns ytterligare en grupp som skulle jogga/lunka på "i sin egen takt" 5 km, men nej, det lockade inte heller. Tack och lov fanns det en grupp för promenad också och den tyckte jag var lagom.

I sista stund blev jag övertalad att hänga med jogga/lunka-gruppen, men utan tidtagning eftersom mitt byte blev till rätt sent. Det gjorde mig inget. Och kompisarna skulle springa och gå omväxlande, sade de så det lät hur bra som helst.

Intressanta deltagare! Några med svansar och någon som tror sig vara min chef om 20 år - sällan!

Förväntan i luften bland 5 km:s jogga/lunka-deltagarna!

Och så iväg. Efter några hundra meter börjar jag fundera på när kompisarna egentligen hade tänkt sig gå.... Lite uppförsbacke var det också. Puh...

Snabbt tappar vi bort varandra i vimlet. Dessutom var jag ju tvungen att göra kortkorta pauser för... - FOTO!

Efter vätskekontrollen (ca 1½-2 km?) börjar det kännas riktigt bra. De flesta runt en springer så man triggas lite lagom av det. Lite tävlingssinne har man ju ändå. Jag tycker inte om att någon springer förbi mig...

Nu har vi kanske 3 km bakom oss, springer längs den vackra Fyrisån (Fyrispropaganda! Se mina tidigare inlägg om Fyrisån med nejderna.)

Men var är 3 km-skylten! Missat? Skönt när det återigen står ett musikergäng och underhåller för det blir lite variation!

Vackert vackert!

Inne på slutsträckan på Studenternas.

Pom pom-flickor/-damer!

Det spurtas friskt här. Somliga ser oförskämt pigga ut trots att de har 10 km bakom sig!

En äkta kaffeflicka, men det fanns kaffepojkar också!

Kvällssolen har bestämt sig för att förgylla picknicken!

Sist: en bonusbild - Bert-Ola (med solglasögon), känd från FS-bloggen och Dagnys fotofikor sitter här och tar igen sig med sitt gäng.

Hur gick det då för min del? - Inte så illa, men då pratar jag inte om tiden. Jag fick lite spring i benen efter dryga kilometern och orken tröt inte. Nästan dagligt cyklande till jobbet, uppför, med treans växel eftersom tvåan och ettan inte fungerar, har gjort sitt. Ett och annat sporadiskt gympass därtill. Och dansträning två gånger i veckan. Och tiden; inget att skryta med, men utan fotopauser hade den varit lite bättre förstås.

Klubbmatch - orientering!

Två små Upplandsklubbar möttes för en duell i skogarna utanför stan. Upplägget var mycket enkelt med tre banlängder att välja mellan, klasserna helt blandade på längden och tvären, inga starttider utan var och en "valde" att starta när det var lämpligt och man var klar. Med modern elektronik fungerar detta till synes ospecifika upplägg bra i dessa mindre tävlingssammanhang.

Sheltien Elsa vakar över start- och målgångsutrustningen.

Innehåll: rena kläder, duschgrejer, kanske en matsäck?

Banläggaren Thomas berättar om banorna, skärmplaceringarna (t.ex. att terrängen var rätt öppen på sina håll och skärmarna var lågt placerade) osv.

Tävlingsgeneralen Anders berättar om upplägget, bl.a. att den som vinner i en klass (bana) får 5 poäng, nästa 4 poäng etc, men även att ALLA som deltar får en poäng. I slutändan räknar man ihop alla poäng och den klubb som har fått flest poäng vinner.

Hmmm, blir det här rätt och rättvist...?

Det är frågan verkligen... 

Glad kan man vara ändå oavsett hur det blir!

 En representant för det ena laget. Gissa vilket?

 Startplatsen.

Det andra lagets representanter, en av dem verkar vara osäker på sin klubbtillhörighet av klädseln att bedöma...

Där väntar de, kartorna. Man får inte tjuvkika!

 Precis olägligt går skosnöret upp...!

Vad sade vi om det där med att tjuvkika...

Vad gör de?

= Det här! En speciell liten elektronisk ID-pryl sätts på ett finger, den lagrar starttiden, alla tiderna vid kontroller samt sluttiden för var och en. När man stoppar ner den i avläsaren vid start (som här) har nu den tävlande påbörjat sin tävling. Vid varje kontroll läser man av tiden på samma sätt via en dosa och sluttiden får man på det här sättet också vid målgången. Därmed finns information lagrad som även talar om ifall någon har råkat ta fel kontroll och blir därmed diskad.

Somliga läser kartan omsorgsfullt innan de beger sig till skogen. När man är helt klar över riktningen vartåt man ska kutar man iväg.

Andra har metoden att läsa kartan springandes. Det kräver viss vana, gärna årtionden av träning. Fotografen hade svårt att hänga med som synes...

En äldre herre med samma metod.

Den lilla flickan i rosa läste kartan vid startpunkten ordenligt, men det undslapp ändå: "Mamma, jag förstår inte..." Gråten var nära. Jag kände igen mig så väl från min egen barndom och ungdom.... fy vad hemskt det var, stå där och inte fatta någonting. Mamman här (i rött) var dock väldigt stöttande och pedagogisk, gav goda råd och hängde sedan med ut i skogen utan någon egen karta. Jag tog förresten min bästa bild just på dem, men vill inte publicera den då jag inte har frågat om lov för en publicering...

Somliga beger sig åt ett annat håll...

Lugnet skänker sig över nejden en liten stund nu när alla har kommit iväg. Banläggaren kan bege sig till det tilltänkta målområdet nu.

Annat folk är också i rörelse, nämligen hundmänniskor som håller på och tränar spårning med sina hundar. De stör inte orienterare. Hundarna däremot måtte ha blivit störda av de korsan och tvärsan springande orienterarna.

Målgången. Den klubbkluvna orienteraren uttrycker sin glädje över banan som var skickligt lagd med tyngdpunkt på orientering och inte löpning.

Det hör till traditionen att berätta för varandra om diverse misstag man har gjort. Men även att det visst har gått bra också, typ "här sprang jag rakt på kontrollen, tappade inte en sekund..." 

Det var kul det här, en sån fin dag också! "Trattisar i skogen frestade lite, men jag lät bli..."

 Det väntas in fler från skogen.

"Här tror jag nog att jag tappade minst tre minuter....Valde helt fel väg kom jag på... annars var det inga problem." 

Lyckan var stor, pappa sprang inte vilse...

Ena klubben hade en del barn och ungdomar med och även lite äldre ungdomar.  Jag undrar om han slog brorsan? Det undrade han också.

Hur gick det sedan totalt sett? Ena klubben hade 20 deltagare, den andra klubben 11 deltagare. Vardera klubben hade 6 deltagare var som plockade de främsta poängen (5 - 4- 3 - 2 poäng). Men eftersom alla andra deltagare fick en poäng var också så vann ju klubben med flest deltare. Rättvist? Njaa, men det är inget som skaver någon för detta ordnas för skojs skull.

I november är det dags för en klubbtävling där upplägget är också "orättvist", dvs en s.k. handicapptävling à golf. Alla som har skördat framgångar under årets orienteringstävlingar får ett "sämre" utgångsläge och viss typ rättvisa skipas därmed!

Fotoförbud på en "religiös" tillställning - fotboll!

Samlar på mig fotoförbud. Idag kom förbudet på en nästan religiös tillställning, stämningen var åtminstone av den karaktären kändes det som, nämligen på Råsunda när AIK mötte MAIF.

Hann ta ett antal bilder innan en publikvärdinna banade sin väg fram till mig för att tala om att det är förbjudet att fotografera inne på stadion. Spelar ingen roll att jag inte har någon proffsutrustning, förbudet gäller alla kameror. Och i biljetten står följande: "Kamera, ljud- och bildinspelningsutrustning får inte medföras till arenan."  Det vet vi ju att man ska man läsa det småstilta i alla papper man får i handen... Biljetter är inget undantag visst...

Hur många i publiken stod utan en kamera alternativt utan ljud- och bildinspelningsutrustning? Sannolikt inte många med tanke på att varenda mobil idag är utrustad med avancerade funktioner av detta slag.

Visst är det imponerande att man hittade just mig i detta folkhav på 11.000 personer!?!

Publicerar förstås inga av mina bilder från arenan här. OK, en liten en då. Alla pressfotografer har ju hunnit få iväg sina bilder redan flera timmar sedan och de är redan publicerade också.

PS. Matchen slutade illa...:-(

PS2. Ser framemot några av MAIF:s hemmamatcher på Strandvallen i Hällevik! Ska förstås kolla om det finstilta finns med på de biljetter också...!

PS3. Vet att fotoförbudet finns pga att tidningar/proffs har köpt fotorättigheter osv. Men, lite överilat känns det att ALLT i kameraväg förbjuds i sportsammanhangen. Är det vanligt förresten? Hur kan FS överhuvudtaget ha en överlevande intressegrupp för sport med tanke på förbuden? För det är väl inte bara sport på "korpnivån" som visas upp på FS och inte heller bara av proffs som har fotorättigheter på sportarrangemang?