96 |

Tänk vad man kan läsa in i en bild. Eftersom jag nyligen har upptäckt att åren går så ser jag:

- han har kommit ytterligare en bit på livets väg, där han går Springpostgränden ner. Det är nog inte långt kvar, varken på backen eller på livsresan. Hm, jag tänker inte på henne…

Men man kan också vara lite mer munter till sinnes, så här en fredag, och tycka att:

- å gulligt, där går de hand i hand, tänk så kul att de har varandra så långt upp i åren, och ute på stan är de minsann.

Är man på vårdhemmet där han vistas på dagarna (jag hittar på) säger de kanske:

- men vad gör han ute? Han har bara en tröja på sig och sina innetofflor, vem skulle ha koll på honom, och förresten, vem är damen han år med? Är hon vaccad, hallå?

Är man med i Cityscapegruppen kanske man ser:

- hm, de där husen ser onekligen gamla ut, hur har de överlevt rivningsivern på 1980-talet?

Är man intresserad av Gatufoto så ser man:

- äh, det är inte riktigt gatufoto, man ska se ögonen, detta är både mesigt, fegt och absolut inte gatufoto, jag menar riktigt gatufoto, hi hi Fredrik.

Men jag kan sympatisera med alla påhittade meningar. För egen del så lutar det nog åt min första tes att det är lite tråkigt att inse att tiden går, lite vemodigt är det onekligen. Vem eller vad saknar man då undrar vän av ordning - framtiden så klart.

Men va fan, den platsar ju i tävlingen, Måns tävling. Den svåra som handlar just om "Vemod".
Nog så så svårt att gestalta, i klass med förra tävlingen ”Gråväder”.

Kul Måns att du får oss att tänka till.

2021-11-14 08:20   Halina Strandskatan

Intressant läsning och känsloladdad bild.
Hälsningar Halina

Besvara

Svar från Lionmats 2021-11-14 21:14

Tack Halina för din uppmuntrande kommentar, det värmer.

Svara