- Mats Larsson

Ändrad ambition som nu är att fotografera mer och då och då skriva i denna blogg om det jag gillar, och det är ganska spretigt. Vi får se helt enkelt, allt är ju inte objektivt ha ha.

45 | Tiden är ute, festen är slut...

 

...och det är dags att dra. Nu verkar dock inte alla ha den uppfattningen, de kanske inte är uppväxta med Wiehes tolkning av Dylan, och om de är det så bryr de sig bara om sig själva, för det hålls fester med stort antal besökare lite varstans i landet. Det är vad som förmedlas via nyhetskanalerna, själv har jag inte fått någon inbjudan, jag förstår inte varför ha ha. 

Men i naturen är festen över för denna gång, vissa har tur och får vara även nästa år som denna lönn.

---

Men för andra är festen över för gott, det har någon annan bestämt. 

Falla som en fura hade varit en passande bildtext om det nu hade varit en fura vill säga. Men eftersom innebörden är tvetydig och även avser en blixtförälskelse så passar den ännu sämre.

---

Vi närmar oss jul så det är kanske därför man hajar till när man ser dessa minigransliknande former med pytteträd som bas, ja det såg märkligt ut.

Denna minigranskog, som inte höll med om att festen är över, fann jag i Råådalen, ett naturområde söder om Helsingborg. Där man även kan se Strömstare enligt uppgift, det var dock inte något jag såg denna gång.

---

Postat 2020-11-27 09:00 | Läst 122 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

44 | Yta skyddar, bland annat

Några nyfikna barn boende i vår förening var i våras på jakt efter nya kunskaper. Det yttrade sig att de gärna ville veta hur träden såg ut under barken. Eftersom barken togs bort ordentligt på åtminstone ett av tre träd som står på rad, så fick de små liven denna kunskap sig till livs. Det blev såklart lite tjo om detta, framför allt från de som var äldre än de små nyfikna barnen.
 
När stormen hade lagt sig och högljudda röster som förkunnande ”att man får väl se efter sina barn” hade tystnat infann sig nästa steg, att ersätta trädet eftersom det dog. Ett träd som är sådär 10-15 år gammalt, 3 m högt är inte så lätt att ersätta om man ska ett likadant, det kan jag intyga. Det verkar som plantskolorna hade dålig beredskap för detta, för att använda ett numera slitet uttryck.

 
Det var denna historia som glimtade till när jag såg att det minsann fanns andra, kanske inte barn men ändå nyfikna, eller kanske skadebenägna, personer som också ville se hur björkarna såg ut under barken. Björkar kanske tål denna behandling bättre än vad vårt japanska prydnadskörsbärsträd gjorde, det får vi se. 

Nu provar vi detta med bildbeskrivning igen
Nere vid Kungstrappan finns sedan 2012 denna bekvämlighet. Som ytbehandling har den en spegelblank yta antagligen av rostfritt stål. Jag läser på kommunens hemsida att den på grund av sitt utsatta läge städas två gånger om dagen, den enda av kommunens 43 offentliga toaletter som får denna behandling. Jag läser vidare och ser att för 10 år sedan avslogs en bygglovsansökan för en toalettbyggnad på denna plats med motiveringen att den skulle skymma utsikten mot sundet alltför mycket.
 
Kajkanten ligger cirka 10 m till höger i bild. Jag kan hålla med om utsikten till Danmark blir något sämre, framför allt för de som sitter på bänken bakom spegeltoaletten, men de kan ju titta på sig själva eller på toalettbesökarna.

 

Hm, jag upptäckte just någon, ja det är vår kommun faktiskt, som sitter i knät på någon. Vi lever i kommersens tidevarv det är tydligt, läs mer här.
 

 

På väg hem dyker denna ovanliga farkost upp. Eftersom man alltid har kameran beredd är det inte några som helst problem att fånga farkosten på bild. Väl hemma ser jag att det är en Velomobile, ja det är kanske inte ett vedertaget begrepp men det nederländska företaget bakom bygget skriver:
 
- a human powered vehicle for daily use with a shell for comfort, weather protection and luggage space.
 

Den sitter som en smäck i detta blogginlägg om yta. På tillverkarens sida ser jag även att det finns en variant av ovanstående modell med ett litet fönster bakom föraren och en plats för ett barn. De barn som gladeligen hoppar ner där får nog betraktas som snälla och har något att se fram emot om en fyra veckor eller så, de andra barnen är nog med rätta lite skeptiska, till en början i alla fall.

 

Jag undrar bara hur han ska orka upp för den branta backen som han är i början av, men han har ju redan klarat av värre saker, att ta sig i och ur sitt ovanliga cykelfordon, en bedrift bara det.

 

Den uppmärksamme läsaren noterar kanske en elsparkcykel som står upp. Jodå så är det nuförtiden, de står upp, är parkerade lite vid sidan om så att de inte är i vägen för andra. Den äldre generationen har numera en anledning mindre att hetsa upp sig över sakernas förhållande.

 

Nej, nej, jag bara skojar, det är som vanligt.

 

---

Postat 2020-11-20 08:32 | Läst 180 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

43 | Uppdaterad - Utdaterad

Jag gillar bilar och jag provkörde precis en relativt ny modell av ett tyskt bilmärke. Förutom själva körupplevelsen så är det första intrycket när man kommer in i denna bil det som ger ett bestående avtryck. I detta fall var det instrumenten.  Just modeller från detta märke tycker jag inte har gjort sig kända för att anamma det allra senaste, det har enligt min uppfattning, ofta gjorts av Volvo.

Men denna gång blev det annorlunda. Man kan säga att det finns information så det räcker och blir över på denna instrumentpanel som man finner bakom ratten. I mitten visas hela tiden kartan som uppdateras fortlöpande. Lyfter man blicken så man ser var man kör, dvs rakt fram genom vindrutan, visas på vindrutan vilken hastighet man färdas i och max tillåten hastighet i form av en skylt . Kör man för fort blinkar skylten för max tillåten hastighet.

Här kan man tänka sig en bildbeskrivning,

När jag var yngre var Saab 900 ett populärt val i Sverige. De har fortfarande en trogen skara av ägare som gillar sina bilar skarpt. Saabarna hade lite egna lösningar på en del saker och en sak var bland annat man hade tändningslåset mellan framsätena, bakom växelspaken, de var de tämligen ensamma om. Men se där, bilen som jag beskriver ovan har just tändningslåset där, eller lås och lås, det är en knapp.

Telefonen jag tog bilden med är mer avancerad än jag visste. Jag upptäckte att den kan ta bilder i RAW-format eftersom Lightroom CC kan exportera till både jpg, dng och tif. Jag får nog kika på hur den använder utrymmet för om jag i exportfunktionen ställde in långsidan till 2880 px och tif så blev filen 25 Mb stor.

Det glimtade till i ett blogginlägg (Mikael Good - Måla med ljus) om att kameran bara var redskapet för att få till bilden, kanske en del tycker det, framför allt de som är proffs, men för andra kan kameran och fixet med bilderna vara mer än så, det är ett intresse i sig. Det vittnar många inlägg om här på fotosidan.

Om man kan använda en bil, även det ett redskap men för transport, till något annat efter uppnådd livslängd så är väl det toppen.

Det får mig att undra vad jag kan ha min nyss icke funktionsdugliga RX100M3 till i framtiden. Dyr, liten, snygg men sällan använd och nu bortom all räddning, det får bli en elektronisk sopa om inte någon med mekartalanger behöver en sådan som reservdelskamera.

---

Postat 2020-11-13 08:36 | Läst 338 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

42 | Hej - kollikokk

Vi som normalt inte strövar i skog och mark har nu överträffat oss själva två dagar i rad. Denna gång besökte vi Klåveröd, ett område på Söderåsen där även Skäralid ligger. Det är ett stort strövområde, så stort att vi faktiskt inte hittade rätt direkt. Men efter en bakvänd start som resulterade i en plankgång på Traneröds mosse utan att trilla i plurret så hittade vi rätt. Vi tog en slinga, ja det är väl det som inte är riktigt naturligt, på 2,9 km, det var lagom för oss orutinerade. Fördelen med slingor är att då hittar man tillbaka till bilen. Några bilder blev det allt, då passade vi på att pusta ut.

Lite uppiggande solljus nådde oss även inne i skogen. En del löv håller inte samma tempo som andra tydligen.

---

Väldigt mycket mossa på sina ställen, det ger en annorlunda, nästan overklig känsla, ungefär som någon har lagt en ut en ljuddämpande heltäckningsmatta.

---

---

Några lärdomar från dagens äventyr.

1. Ta reda på hur en Lappuggla ser ut så vi vet vad vi letar efter på Traneröds mosse nästa gång, den skulle man nämligen ta hänsyn till enligt uppsatta skyltar. Vi valde att fokuserade på att hålla balansen på de utlagda såphala plankorna och kunde knappt göra något annat.

2. Ta med fika. Alla andra fikade utom vi, tråkigt.

---

Hej - kollikock, det är Skogsmulles hälsningsfras. Jodå, där i Mulleskolan, där man lär och intresserar barn för naturen var jag med när jag var liten. Intresset för natur har jag sedan barnsben alltså:)

---

Postat 2020-11-07 06:33 | Läst 203 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

41 | Framstående i Lund

Jag har varit i den akademiska bondbyn Lund, som en annan flitig bloggare brukar kalla sin hemstad. Nåja så liten är nu inte staden, den är tolfte störst. Ett rutinbesök på sjukhuset var mitt ärende. Nu var det inte läkarbesöket som oroade mig utan vägen dit. Hm, trafiken mellan Helsingborg-Malmö är omfattande och i lokalradion avbryter de jämt och ständigt om att trafikolyckor har skett, trafiken leds om och man får räkna med långa köer. Och väl på plats är sedan problemet med att hitta en ledig parkeringsplats.

Gott om tid trodde jag att jag hade men när jag slog in adressen i Google Maps så visade den snarare att jag hade bråttom. Den vet kanske att vägen är avstängd gick mina tankar. Att något var tokigt insåg jag när appen hela tiden vill ha mig av motorvägen, men det var ju så dags att dona med det i bilen. "Undvik motorvägar" var aktiverat (ny telefon) vilket gjorde att den beräknade ankomsttiden stämde bättre och bättre ju närmare jag kom. Parkering hittade jag väldigt nära och i god tid var jag, det kan man säga.

Receptionist fanns säkert någonstans men nu fick man själv checka in sig, betala och sitta ner. I tid blir jag inkallad, läkare och läkarstuderande kommer in, visiren är på. När vi är klara ger han mig sitt visitkort om jag skulle ha några frågor och meddelar att han ringer mig i eftermiddag. Jodå, mer än så kan man inte önska, möjligtvis att man inte hade något ärende dit alls.

Denna uppsättning av statyer finns framför entrén, entrén som är längst bort i bild. De är fem till antalet och de har alla bidragit på något sätt till sjukvården i Lund.  Just nu kanske de inte har den mest optimala exponeringen som de kanske förtjänar. Parkeringsplatser finns nämligen hela vägen framför dem. Jag noterar att det bara är män som varit värda en staty. Det har kanske sin förklaring till att en mindre andel kvinnor var på arbetsmarknaden under den aktuella perioden. Att de har olika höjd på socklarna var också något jag noterade, det kanske hade med antalet tjänstgöringsår att göra eller så anser beställaren att det är charmigt med lite variation. Vetgiriga kan läsa mer om dessa fem män här.

---

För att det ska bli någon mer bild från Lund rotar jag i arkivet och hittar denna speciella bild som jag tog 2018. Bilden är tagen på Clemenstorget med Centralstationen i ryggen. Det var första gången jag la märke till hamlade träd, sedan dess har jag upptäckt att vi utför sådant på lindarna vi har på Nya kyrkogården även är i stan.

Under 2019 blev jag så inspirerad att det blev ett eget blogginlägg om hamlade träd och lite annat, kolla gärna det blogginlägget här.

---

Postat 2020-11-06 08:43 | Läst 163 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
1 2 3 ... 9 Nästa