55 | Minnena är kvar

Det gick inte så bra för min svärmor 91 år gammal, hon avled den 11 januari i sviterna av Covid19. Jag har visserligen läst om äldre personer än så som har överlevt denna virussjukdom men så var inte fallet med Barbro. Hon vårdades på sjukhem och var den första patienten på den avdelningen som fick denna smitta, den fick hon på julafton. Vi, hennes närmast anhöriga, var hos henne dygnet runt den sista veckan, iförda likadan skyddsutrustning som personalen, förkläde, munskydd, visir och handskar.

En tråkig sorti som inte någon önskade. Men det finns ju de som inte får/fått vara hos sina anhöriga när de har vårdats och därefter gått bort. Det finns även den aspekten att betydligt yngre med en stor del kvar av livet har drabbats av viruset, en del med dödlig utgång.

Det som jag tycker är ruggigt är att man oavsett ålder kan man drabbas på så olika sätt. Man kan få en liten eller stor dos av infektionen med olika effekter, resultatet och hur ens kropp klarar det vet man inte förrän efteråt, och då har man haft tur. Och man vet inte vem som smittar. Man kan fundera vidare på hur mångas liv som har förändrats och hur vi hanterar det. Nja, det kanske får räcka nu med det som de flesta kanske redan har funderat på.

Något helt annat så här i slutet. Jag är släktforskare, till och från, mest från. Denna hobby tar tid och lite pengar i anspråk. Jag insåg ganska snart att det intressanta i detta är att fånga historierna om människorna man placerar in i rutor och träd. Så 2011, något år innan Barbros man gick bort, spelade jag in dem med min kamera placerat på ett stativ när de berättade sin historia. Nu knappt tio år senare har jag börjat sätta samman materialet. Fyra av nio filmer är klara och anhöriga kan ta del av det och lite annan information som jag delar med mig av, foto, anträd osv.

Foto är så klart kul men video är något annat. Här ser man en frisk person som man inte har sett på tio år som berättar sin historia och det kan alla som är intresserade nu ta del av. Utseende, miner, gester, röster och uttryck. Ovärderligt är en kommentar som har fällts av mer än en. Det kanske kan inspirera någon att ta tag i historierna som bör bevaras.

Bilden. Ja, den är så klart tagen i Jordbodalen, ni borde väl vara trötta på detta ställe snart.

54 | Blomstrande affär?

Ja, hur själva verksamheten går har jag inte en aning om, men nog är det uppseendeväckande, även om äktheten lyser med sin frånvaro.

Noterar även en snygg lösning med dörrarrangemanget.

---

Men grannen utan blomster som dragplåster har packat igen, om det var på grund av Coronan, en familjefirma utan någon som ville ta över eller något annat vet jag inte.

---

Portar är alltid kul. Fotar denna genom ett fönster men det gör inget.

Förundras över vilken möda de har lagt ner på denna entré. Men läser i bevarandeprogrammet och förstår var pengarna kommer ifrån. "Byggnadsår 1907-08..Det i granit inhuggna "PC AB" står för "Perssons & Cronzells AB" som i källaren hade sitt vin- och spritlager. Konsul Persson hade kontor i byggnaden för flera av sina verksamheter. Baksidan är påkostad och murad i gult och brunt förbländertegel. Byggnaden är troligen en av de första byggnader som genomgående uppfördes med betongbjälklag."

---

53 | Saknad: Atmosfären - och en bil

En intressant tur till fotomässan i Köln 2018 ledde oss så småningom till denna jazziga pub med livemusik. En hel del blåsinstrument dekorerade lokalen. Det känns som längesedan nu...

Förutom mässupplevelsen blev vår felparkerade bil bortforslad och skadad vid transporten till industriområdet. Hm, bilbärgarna pratade bara tyska och det gjorde inte vi. Enligt deras uppfattning hade de inte gjort något. Efter ett antal telefonsamtal betalade vi böterna och fick ut bilen. Spännande, onödigt spännande.

En bild på katedralen är ju ett måste när man ändå är på plats så här kommer den. Ja bilden är lite låg och bred, jag vet. Och inte ett moln på himmeln.

000

52 | På gatan