- Mats Larsson

Ändrad ambition som nu är att fotografera mer och då och då skriva i denna blogg om det jag gillar, och det är ganska spretigt. Vi får se helt enkelt, allt är ju inte objektivt ha ha.

6 | Favoritplats

Vi lyckades över förväntan igår. Min svärmor är på ett vårdhem och av förklarliga skäl har vi inte kunnat träffa henne på ett tag. Den senaste tiden har det enbart blivit dagliga telefonsamtal till henne.

Men igår köpte vi blommor och en kasse med varor som vi vet hon tycker om, körde dit, ringde på vårdpersonalen och frågade om de kunde komma ut och hämta det vi ville överlämna. Jodå, inga problem. Med sig ut hade de min svärmor som efter åtta veckor åter fick se sin dotter, inte bara höra hennes röst.

Där står de båda på vars sin sida om den tillfälligt öppnade entrédörren som är av skjutdörrstyp, på kanske 6 meters avstånd och pratar, och gråter. Det var väldigt rörande för båda att äntligen kunna ses igen.

***

Mer Ålabodarna - Gamla skolan anno 1886 står det på grinden. Två familjer som båda har bästa läget i detta välbevarade snygga hus. Kanske en och annan vindpust som sveper förbi under vintern men det tror jag man överser med. Kanske det med detta läge går åt mer fönsterputs än normalt när jag nu försöker se nackdelarna med att bo här. Nej nu hittar jag inte fler nackdelar ha ha.

 ***

Detta har säkerligen varit någons favoritplats. Ett av väder och vind nött möblemang med gjutjärnsstomme som inte har använts på ett tag vittnar om det.

Men vad hände? Har personen som haft det som favoritställe flyttat eller avlidit och varför har inte de nya bosättarna inte hittat poängen med att sitta här?
Långt bort i horisonten syns vattentornet i Landskrona.

***

Översta bilden? Ja den ja. Precis när jag skulle börja vattna börjar det regna, men i stället för att leka Pippi Långstrump som vattnade oavsett väder så tog jag fram kameran och fotade trädäcket istället.

*** 

Postat 2020-05-11 06:57 | Läst 248 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

5 | Solkysst

Nog blev det fota av idag. Det skulle bli sol/moln från klockan 11.00 enligt de appar vi har men det såg verkligen inte så ut när vi lämnade Helsingborg vid 09.30. Då var himmeln jämngrå även om det fanns tendenser att kunna spricka upp. Men väl på plats vid Ålabodarna visade sig vädret från sin bästa sida. Det var varmt, riktigt varmt så vi fick ta av oss både jackor och tröjor till slut. Det blev massor med bilder från tre kameror på det snyggaste avsnittet strax norr om Ålabodarna som även är Skåneled.

Det var fler än vi som var där kan man säga.  Det var joggare, cyklister, äldre par som promenerade, frilufsare, andra med kameror, personer som var ute med sina hundar, också vi som försökte få till lite bilder utan att ha med de i våra bilder.

 Efter massor av klick var vi alla, barn, svärsöner, svärdöttrar och barnbarn,  trötta och det avslutades med en grillning av korv på medhavd grill. Mycket trevligt och uppskattat av alla. Bilder från denna fotosession visas endast privat, det är viktigt tycker föräldrarna om ni undrar var dessa bilder blir av, så mycket snack och inga bilder liksom.

 ***

Men några av oss gav inte upp där, vi vandrade vidare till Ålabodarna, dvs några hundra meter söderut. Jag har fotat där någon gång tidigare, då gällde det nog att fånga ljuset via vattnet via någon brygga, i övrigt har jag inte tyckt att det var något särskilt spännande. Men jag har ändrat mig kan man säga. Det är från och med nu ett utflyktsmål, i alla fall på helgerna om det är fint väder. Med glasskiosk och restaurang har det stället precis det man vill ha enligt min smak. Här är några bilder tagna med mobil eftersom kameran från var avlagd i bilen.

 DKW från 1937

***

Ambitionen fanns där uppenbarligen men slutförandet har mer att önska.

***

***

På väg hem säger min bonusdotter,

- Ja du Mats, du har verkligen fått färg, du har verkligen blivit solkysst.
Eftersom jag inte hör så enormt bra längre så kommenterar jag inte det för jag vet inte vad hon sa, än mindre menar.

Nåväl, diskussionen tas åter upp i bilen på väg hem och jag säger att jag aldrig har hört ordet solkysst. Just i det ögonblicket känner jag mig som en som inte alls hänger med i vad som händer i samhället. Jag framhärdar i att ordet inte finns. Bonusdotter plockar via sin mobil snabbt fram hur länge ordet har använts, vilken betydelse det har, synonymer etc.

- Hm, muttrar jag, det är möjligt, jag kanske har fel, medger jag lite surt.

Men jag är inte den som ger upp så lätt. Jag kollar i SAOL, solkysst finns inte och det meddelar jag lite försiktigt, ja jag vet inte om det var så försiktigt när jag tänker efter,  jag meddelade det i alla fall.

Väl hemma stöter jag på en granne som undrar var vi har varit på för äventyr, jag ser helt färdigt ut, tycker han.
-Ja vi har varit på fotosession sedan 10.00 i morse, jag är helt färdig och ser antagligen ut som en tomat i ansiktet.
Jag väljer att inte nämna att jag blivit solkysst.

Postat 2020-05-10 02:03 | Läst 248 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

4 | Symbolik

Man kan lätt lägga in symbolik i bilder, sådan är jag men kanske inte alla är precis som jag. I denna bild la jag in denna värdering. 

Hm, jag skulle nog tänka mig att Coronavirusets framfart kan liknas med en simpel väderkvarn. Det grundar sig i ordspråket – Slåss inte mot väderkvarnar. Det kommer från Cervantes roman Don Quijote där huvudpersonen får för sig att väderkvarnar är ondskefulla jättar. För mig innebär det en övermäktig fiende som man inte kan rå på, ungefär som Coronaviruset, det går inte att hejda, i alla fall inte förrän vi har vaccin. Just denna har vingarna fastspända så här är det lugnt.

 ***

 I denna bild la jag in denna värdering:

Här är jag, ganska ny i församlingen, jag tas väl omhand, jag har stöttning av två stabila enheter (personer) och dessutom har jag ett bra grundläggande skydd (stamskyddet). Dessutom har jag för säkerhets skull en graverad skylt med vad jag är för en typ om någon nu inte vet det. (Hm, detta är som tur är inte något vi har börjat med än även om ICA gör sitt bästa för att definiera våra köpmönster). I min omgivning omges jag av betydligt äldre enheter (träd) som kommer att hjälpa mig i framtiden. (Även de har alla graverade typskyltar för övrigt).

 ***

Jag hittar i New York Times en lång sida med bilder från segerdagen den 8 maj 1945, dagen då Tyskland kapitulerade. I USA firar man Victory in Europe Day (VE-day), kolla in bilderna här.

 ***

Ni som har läst blogginlägg Nr 1 vet att jag gillar blommor men jag har en stor förbättringspotential, eller som Tegnell hade sagt, kunskapsläget är svagt, när det kommer till identifikationen av dessa. Nu riktar jag mig till kännare av blommor och blader, vad är detta för något, är det en utplanterad trädgårdsart? Själva bilden är tagen med mitt 85 mm/1.8 objektiv. Det var ett tag sedan jag använde det och i min utveckling som fotograf blev jag påmind om att närgränsen inte är där jag tänkte den skulle vara. Men om man prickar rätt, på långt avstånd och därefter beskär bilden kan det se ut så här. Men vad är det?

 ***

Postat 2020-05-09 07:44 | Läst 242 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

3 | Storslaget

Jag har alltid undrat vad detta är för ett hus. Det ligger på Tågaborg och är ju helt majestätiskt där det reser sig över de andra omgivande husen. Min vana trogen snokar jag rätt på hur det förhåller sig och hittar ganska snart att huset heter Villa Hälsoliden.

Det är byggt 1904, byggherre var Anders Bengt Olsson, född i Baskemölla 1867, en man med flera titlar, sjökapten, reservlöjtnant i flottan, fd överlots och vd för Hälsingborgs Ångslups AB bland annat. Vem som har ritat denna byggnad är inte klarlagt men det lutar åt en arkitekt från Malmö vid namn Alfred Arwidius, han har dock inte ritat några fler hus i Helsingborg än detta.

Den 3 juli 1904 sätter löjtnant Anders B Olsson in en annons i Helsingborgs Dagblad, se pdf här. Men det går trögt med uthyrningen. Huset blir inte fullt uthyrt förrän 1905. En bidragande orsak kan vara att det tidigare varit modernt med mörka inredningar och ljusutstängande gardiner, i annonsen talas om sol och ljus i varje rum. 1918 säljer Anders B Olsson huset, han har för övrigt bytt efternamn till Viksten. Han har i sitt kontrakt infogat att han får bo kvar i sin lägenhet i fem år mot en årlig fastställd hyra och 1923 köper han tomten väster om Villa Hälsolid och bygger huset som han kallar Ithaka. Under de 102 åren som har gått sedan Anders sålde det har flera personer och familjer ägt huset. Sedan 2008 ägs huset av en bostadsrättsförening.

För den som även är intresserad av Anders familjebild så var han gift med Anna Riehardina född 1875 och de hade vid folkräkningen år 1900 tre barn Signe Walborg född 1896, Anders Richard Folke född 1897 och Saga Mara född 1899. De har även två pigor.

Riksarkivet har gjort material tillgängligt för allmänheten genom sin tjänst SVAR. För att se sidan där Anders familj finns upptecknad klickar du här. Det tar en liten stund innan sidan laddar. Familjens uppgifter finns längst ner på sidan och överst på nästa.


Ett hundratal meter från Villa Hälsolid ligger denna lilla park, man kan ju säga att toaletterna nu förtiden har fått sig ett lyft utseendemässigt, eller hur?


Jag läser i New York Times att Trump nu anser att ännu mer testning av befolkningen bara avslöjar ännu fler smittade och på så sätt framställer de sig själva i dålig dager.

Ja det är inte lätt att samtidigt se till att minimera smittade/döda, fördela skyddsutrustning, elda på ekonomin och på så sätt se till att bli omvald i november. Flera stater har börjat öppna upp men det är intressant att se spelet mellan presidenten och guvernörerna i de olika delstaterna.


Elcyklarna har rullat och väl nere vid vattnet delar vi en pizza och träffar nära vänner, vi är ju ute och håller distansen. Vi har suttit på bänken som omger ett insynsskydd, se bilden, för de som ska byta om till bad.

Plötsligt kommer det en man, byter om och hoppar i plurret. Han ligger inte och drar sig direkt utan tar bara ett dopp. När han åter är i insynsskyddet börjar vi prata med honom.
- Är det inte kallt, undrar vi.
- Nej, det väl en 12 grader, det är i alla fall alltid över nollan, svarar han skrattande.
- Brukar du bada här?
- När jag är hemma så badar jag alltid här. Jag badar i havet eller i en sjö varje dag. Jag har gjort det till en grej. Jag har badat mer än 5000 gånger i rad. Helsingborgs Dagblad brukar kontakta mig när det är något jubileum.

Vi står förstummade kvar medan han cyklar iväg.

- Det kunde vara du, säger min fru till mig.


Postat 2020-05-08 09:28 | Läst 309 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

2 | Mycket nytt

Brödbakningen, den dagliga fortsätter. Jag kalljäser ett recept i kylen och klickar varje dag ut några degkladdar till dagens behov som får stå och gräddas i 20 minuter i 250 grader. Vansinnigt goda blir de, för den ekonomiskt lagda blir det dessutom billigt. Det kan rekommenderas till alla. Bilden tagen handhållen med slutartid på 1/10 sekund med 55 mm objektiv.


Eftersom alla bilder i bloggen redan är uppladdade i ett album på Fotosidan kan man vid förstoring av bilden även kan se exif-informationen under ”Om bilden”.


Jag börjar ju senare nu för tiden och sitter och käkar frukost framför TV. Då säger reportern på SVT

- Ja och nu välkomnar vi Johan Giesecke som har sagt att alla kommer att få Covid-19, vad menar du med det?

- Att alla kommer att få Covid-19.

Jag tycker att själva situationen är så lustig, inte att alla ska få Covid-19, men här sitter en 70-årig läkare och professor emeritus och talar klarspråk. Knappast långrandig men begriplig och trovärdig som alltid. Journalisterna kan knappast rubba honom i sin iver att försöka hitta något som inte håller ihop hans uttalande.

Han har publicerat sin åsikt/teori i The Lancet och jag snokar upp den. Den förklarar på ett bra och enkelt sätt vad han vill ha sagt, detta på en A4, varför göra det svårare liksom.
Kolla här https://bit.ly/lancetG


Jag kollar New York Times och de har som vanligt mycket att förmedla. Där har de bland annat ett reportage om en anställd på ett livsmedelsföretag,  i staden Hazleton i Pennsylvania, som avlider i sviterna av Covid-19 sex dagar innan han skulle gått i pension. Fruktansvärt.

Det som bland annat kännetecknar New York Times enligt mig är deras långa reportage, så långa ser man sällan i Sverige, deras bilder går dessutom nästan alltid att klicka upp till stort format. Dock får man tänka på att Trump hela tiden smutskastar denna tidning som fake news men det gör han ju och andra sidan med alla tidningar.


Jag fick tips på ett bra ställe att fotografera raps på i Peter Dahlens blogg.
Stället ligger norr om Ålabodarna, mellan Helsingborg och Landskrona, utmed kusten. Det är ett återkommande inslag varje år när man har barnbarn att det ska fotas i rapsfält och det fältet Peter Dahlén har hittat är ju super. Så idag så blir det en tur dit för att reka inför helgen.

Historiskt är ju raps en av de växter som man använde i växelbruket, där man skiftade grödorna från år till år enligt ett schema för att inte utarma jorden. Men det var nog förr i världen skulle jag tro, jag har läst om bönder här i krokarna som nu förtiden inte plöjer alls och bearbetar jorden minimalt.


Sagt och gjort. På väg till Ålabodarna kör man igenom Glumslöv. Och där upptäcker jag ett hus som är byggt i gammal stil, med tegel som ser ut att vara från 1900. Men det är helt nybyggt, det är kyrkans församlingshus. Det ser väldigt fint ut och tål att granskas. Bravo kyrkan.


Väl nere vid kustremsan så är det precis så fint som jag förväntade mig. Jag provar att ta panoramabilder men det blir inte som jag hade tänkt mig, trots både stativ och L-bracket. Men platsen är ny för mig och där ska det fotas i helgen, absolut.


På väg från kustremsan upptäcker jag ett fornminne, fotar det rakt i motljus som antagligen är fy fy men vad gör man? Det är en så kallad gånggrift där man hittat allt möjligt men även skelettrester från människor. Den är byggd 3600-3200 år före Kristus. Mäktigt.


På väg hem ser jag symboliken med en vindmölla/tidigare väderkvarn, rapsfält och Skåne. Det är dock ganska ljust fortfarande och min idé var att ha en synlig vingrörelse. Upp med stativ, längre slutartid, upptäcker att man kan gå ner till 64 i ISO, ner med bländaren till 22, allt för att minska ljusinsläppet.

Efter lite testande så får jag till en acceptabel bild. Ser i Lightroom att den blå himmeln är något grönare, kan det bero på det lägre ISO-talet? Upptäcker hur många fläckar på sensorn som helst men det går ändå ganska snabbt att fixa med Lightrooms fläckborttagningsfunktion. 

Jag får nog kika på att skaffa ND-filter för att underlätta processen till nästa gång och i alla fall få kameran att se lite mörkare på tillvaron ha ha.


Postat 2020-05-07 09:28 | Läst 286 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
Föregående 1 ... 5 6 7 Nästa