Klick. Klick. Klick.

Bröllopsfoto - när man är två

Den som har fotograferat ett bröllop vet att det emellanåt kan bli lite stressigt. Det är mycket som händer samtidigt och det kan vara svårt att fånga allt på bild själv. Därför kändes det lyxigt när jag fick agera "second shooter" - andrafotograf på svenska. En kompis, vi kan kalla honom Hampus eftersom det är hans namn, hörde av sig och undrade om jag ville hjälpa till när Marica och Joakim skulle vigas. Självklart, sa jag.

Det var en solig och ganska het augustidag så vi bestämde oss omgående för att leta oss in i skuggan. Och där bodde myggen. Så låt oss snabbspola historien istället ta plats i kyrkan, för här inne händer det en massa spännande saker!

Jag brukar försöka hinna svänga förbi och ta en kik på hur ljuset och lokalerna ser ut några dagar innan dagen D. Och finns det möjlighet är det ett klart plus att slänga några ord med prästen som ska viga de unga (eller gamla) tu. Det brukar inte vara några problem att få fota under vigseln men det kan ändå vara bra att dubbelkolla.

Ljuset skiljer sig så klart mycket åt i olika kyrkor men grundläget är att det är ganska svagt. Så ljusstarka gluggar är att föredra. Själv kör jag med två kamerahus, ett med vidvinkel och ett med en 70-200 2.8-zoom.

Det första som händer är intåget. Men innan dess har jag testfotograferat för att få till alla inställningar. Jag brukar köra manuellt och ställer in tid och bländare på egen hand eftersom kamerans ljusmätare kan luras av till exempel alla vita väggar i kyrkan. Trots att det sitter bildstabilisator i telezoomen försöker jag ligga kring en 1/250-del för att slippa rörelseoskärpa när brudparet skrider in. Blixten stör alldeles för mycket så den får ligga kvar i väskan.

Om det finns möjlighet rör jag mig sedan runt i kyrkan för att få ett par översiktsbilder. Att gå upp på läktaren är ofta en bra idé, härifrån är överblicken god och man kan få fina telebilder på brudparet och prästen. Innan det är dags för ringväxlingen smyger jag fram och ställer mig på höger sida. Så långt fram som möjligt utan att störa, helst "bakom" prästen. Och på höger sida. Det är viktigt. För då får man med brudens ansiktsuttryck medan brudgummen hamnar lite mer i skymundan. Det kan också vara en bra idé att klämma några skott på åskådarna, det är inte ovanligt att det fälls en tår eller två.

Innan utmarschen är det dags att ta sig mot utgången. De senaste gångerna har jag testat att fota med en låg vinkel, jag ligger alltså ner och får då altaret snyggt i bakgrunden. Kan vara värt att testa.

Okej, det var lite funderingar kring att plåta i kyrkan. Nästa gång drar vi på ett bröllop ute i det fria. Tills dess, ett par bilder på Marica och Joakim.