Rök, Kir och långfingrar under Hammarbymarschen 2026

Södermalm under påskhelgen. Det är egentligen en tid för lugn, men utanför hotellrumsfönstret skrålas det för fulla halsar. Jag bestämde mig för att för första gången kliva rakt in i Hammarbys premiärmarsch. Med mig hade jag bara en liten pocketkamera, en Sony RX100 VI, instucken i jackfickan.

Kaoset som motiv

Att gå i marschen är en speciell upplevelse. Det är en märklig blandning av folkfest och något betydligt råare. Ena sekunden ser man barnfamiljer, i nästa döljs allt i en tjock, grön dimma från rökbomber. Det sticker i halsen, ögonen tåras och plötsligt ser man bara konturerna av maskerade män som skrålar fram sina ramsor.

Fantastiska fotomöjligheter. Men också lite skrämmande. Doften av billigt vin och öl ligger tung över tåget, och när nöden kräver blir rabatterna längs vägen lösningen. Efter sig lämnar tåget tomburkar och utbrända rökbomber och bangers.

Kompaktkamera i fickan

Jag valde att arbeta med min Sony RX100 VI  för att den är så anspråkslös och för att det var den kameran jag hade med mig. I en folkmassa där spänningen stundtals ligger i luften ville jag inte heller sticka ut för mycket. Den lilla kameran tillät mig att vara nära utan att ta för mycket plats.

Gatufoto handlar ofta om möten, och alla är inte glada över att hamna på bild. Jag fick ett par långfingrar svingade mot linsen när jag gick som närmast, men det fanns aldrig någon riktig aggressivitet. Det var mer som en del av jargongen, en markering i stunden. 

Analog känsla 

När jag redigerade bilderna ville jag komma bort från det kliniskt digitala. Jag har satsat på en färgpalett med en analog ton för att förstärka den ruffiga känslan som marschen förmedlar. 

Det var en mäktig upplevelse att gå där, mitt i ruset och gemenskapen. Här är ett urval av bilderna från min eftermiddag mellan Medborgarplatsen och arenan.

Var du också på plats? Vad var din upplevelse av det hela? Och känner du att bilderna i det här blogginlägget speglar din upplevelse?