Bröllopsfoto - men vad händer sen då?

Viktigast är så klart stunden tillsammans med brudparet och deras gäster. Men arbetet är långt ifrån slut när du styr hemåt med sprängfyllda minneskort - nu stundar säkerhetskopiering, bildurval, retusch och leverans. Så här jobbar jag.

För det första använder jag två kamerahus. Och då är det viktigt att synka deras klockor så att bildfilerna dyker upp i rätt ordning på hårddisken när mapparna slås samman. För så gör jag, lägger samtliga bilder i en och samma mapp som döps med datum och brudparets namn. Därefter importerar jag rubbet till Adobe Lightroom samtidigt som jag taggar bilderna. Att tagga, alltså skriva in sökord i filerna, är smart för då kan du vid ett senare tillfälle snabbt söka upp de bilder du önskar. Minimum är att skriva in vem som är på bilderna och var de är tagna. Självklart är det RAW-format som gäller, hårddiskar är billigt!

Importen tar en stund - passa på att sätta kamera- och blixtbatterierna på laddning. Eller ta en kopp kaffe. Nu går jag igenom samtliga bilder och betygsätter dem. I första vändan endast med en eller noll stjärnor. De nollstjärniga , oftast oskarpa, felexponerade eller på annat sätt misslyckade klick, deletar jag - det brukar bli en sisådär en tredjedel av bilderna. Därefter är det dags att gå en vända till och dela ut de högre betygen. Så småningom ska en sisådär 1.500-2.000 bilder ha blivit runt 100. Och då är det dags att köra en backup så att filerna finns på tre fysiska diskar, varav en ska placeras på en annan plats än arbetsstationen. Ta en kopp kaffe till. Och passa på att putsa bort smutsen du fick på en av linserna.

Jahapp. Nu börjar det roliga, nämligen att göra i ordning de valda bilderna. Här finns det olika skolor, en del gör bilder i så naturtrogna färger som möjligt, andra mixar upp med svartvitt och en tredje kör en helt egen stil. Jag brukar göra alla tre. Själv gillar jag att vrida till färger och addera brus men har full förståelse för att en del brudpar hellre vill ha sin bilder "normalt framkallade". Så då brukar jag bjussa på båda varianterna. Och ofta krydda till även med svartvita versioner. Och det här är inte så krångligt som det låter eftersom man i Lightroom kan skapa virtuella kopior av en bild som man sedan framkallar på tre olika vis.

I Lightroom jobbar jag med så kallade Presets, det vill säga en slags "macron" som gör att jag snabbt kan få till en egen stil på bilderna. Det kan till exempel vara svartvitt med hård kontrast och kraftig vinjettering eller cross-processing med fint korn. Det här gör det kvickt att testa olika varianter på bilderna, allt som krävs är en knapptryckning. Sådärja, nu är det strax klart, bara "framkallning" av bilderna kvar. Jag brukar exportera bilderna dels som högupplösta jpg-filer som är skärpta och anpassade för tryck och dels lågupplösta varianter anpassade för webben. Efter det åker filerna upp på Dropbox, eller om brudparet föredrar det, på en DVD.

Klart. Säkerhetskopiera igen.

Hur jobbar du? Kommentera gärna nedan!

Bröllopsfoto - i det gröna

Visst är den svenska sommaren härlig med blå himmel och spirande grönska, så varför inte köra en utomhusvigsel? Men det är en gnutta vågat och när det drog ihop sig till Ida och Henriks stora dag såg prognosen mörk ut. Men som på beställning drog molnen undan under förmiddagen för att sedan hålla sig på behörigt avstånd. Och det var både bra och dåligt. Som fotograf blir det kämpigt när solen kastar hårda skuggor och gör ögonhålorna mörka som skogstjärnar. Men gäster och brudpar blir så klart glada för den blå himlen.

Den här gången var mitt uppdrag att endast ta mingelbilder, föreviga vigseln samt ta några gruppbilder, brudparet hade nämligen valt att ta porträtten hos en studiofotograf tidigare på dagen. För mingel gillar jag att bryta av emellanåt med vidvinkelbilder, dels för att få med lite av omgivningarna men också för att det blir en lite annan närvarokänsla när man går riktigt nära. Ofta underlättar det om man slänger några ord med den som ska förevigas, så låt munnen jobba samtidigt som avtryckarfingret gör sitt. Ett annat tips är att använda upplättningsblixt, jag brukar minuskompensera min SB-800 cirka 2/3 EV-steg för att inte få allt för hårda blixtbilder utomhus.

Plötsligt hördes avgasljudet av en fet V8 runt kröken och brudparet rullade strax därefter långsamt in på den stenbelagda innergården i en synnerligen välputsad Chrysler Imperial. Det var dags. Jag drog till skogs, bokstavligen. För prästen stod just framför en liten skogsdunge och för att slippa få endast ryggtavlor på brudparet återstod bara en lösning - att ta plats bakom en björk och några aspar som en riktig jägare. Fast istället för älgstudsare hade jag en Nikon D700 och en 70-200-zoom. Samt en vit skjorta och lågskor. Autofokusen jagade genom bladverket, hårda skuggor retades men jag knäppte på så gott det gick.

Efter vigseln var det så dags för fem olika gruppkonstellationer att förevigas. Jag hade smugit runt i omgivningarna tidigare under dagen för att hitta lämliga miljöer. Men det var två timmar sedan nu och ljuset låg helt annorlunda så det blev till att improvisera en gnutta. Ambitionen var att hitta fem olika miljöer för gruppbilderna men så här i efterhand skulle jag nog ha kört samtliga på en och samma plats. För tiden är knapp och gruppbilder bör egentligen inte ta mer än 5-10 minuter in alles. Så hittar man en miljö som funkar så är rådet att köra alla konstellationer där, lite löpande-band-principen, för att spara tid.

Efter en stunds kramkalas gled så brudparet iväg mot nya äventyr. Och min dag var avslutad. Eller nja, bara nästan. För nu skulle drygt 1.200 bilder gås igenom och närmare 100 av dessa göras i ordning. Och om just det tänkte jag blogga nästa gång - vilken mjukvara jag använder, arbetsflöde och bildbehandling.

På återhörande!

Bröllopsfoto - när man är två

Den som har fotograferat ett bröllop vet att det emellanåt kan bli lite stressigt. Det är mycket som händer samtidigt och det kan vara svårt att fånga allt på bild själv. Därför kändes det lyxigt när jag fick agera "second shooter" - andrafotograf på svenska. En kompis, vi kan kalla honom Hampus eftersom det är hans namn, hörde av sig och undrade om jag ville hjälpa till när Marica och Joakim skulle vigas. Självklart, sa jag.

Det var en solig och ganska het augustidag så vi bestämde oss omgående för att leta oss in i skuggan. Och där bodde myggen. Så låt oss snabbspola historien istället ta plats i kyrkan, för här inne händer det en massa spännande saker!

 Jag brukar försöka hinna svänga förbi och ta en kik på hur ljuset och lokalerna ser ut några dagar innan dagen D. Och finns det möjlighet är det ett klart plus att slänga några ord med prästen som ska viga de unga (eller gamla) tu. Det brukar inte vara några problem att få fota under vigseln men det kan ändå vara bra att dubbelkolla.

Ljuset skiljer sig så klart mycket åt i olika kyrkor men grundläget är att det är ganska svagt. Så ljusstarka gluggar är att föredra. Själv kör jag med två kamerahus, ett med vidvinkel och ett med en 70-200 2.8-zoom.

Det första som händer är intåget. Men innan dess har jag testfotograferat för att få till alla inställningar. Jag brukar köra manuellt och ställer in tid och bländare på egen hand eftersom kamerans ljusmätare kan luras av till exempel alla vita väggar i kyrkan. Trots att det sitter bildstabilisator i telezoomen försöker jag ligga kring en 1/250-del för att slippa rörelseoskärpa när brudparet skrider in. Blixten stör alldeles för mycket så den får ligga kvar i väskan.

Om det finns möjlighet rör jag mig sedan runt i kyrkan för att få ett par översiktsbilder. Att gå upp på läktaren är ofta en bra idé, härifrån är överblicken god och man kan få fina telebilder på brudparet och prästen. Innan det är dags för ringväxlingen smyger jag fram och ställer mig på höger sida. Så långt fram som möjligt utan att störa, helst "bakom" prästen. Och på höger sida. Det är viktigt. För då får man med brudens ansiktsuttryck medan brudgummen hamnar lite mer i skymundan. Det kan också vara en bra idé att klämma några skott på åskådarna, det är inte ovanligt att det fälls en tår eller två.

Innan utmarschen är det dags att ta sig mot utgången. De senaste gångerna har jag testat att fota med en låg vinkel, jag ligger alltså ner och får då altaret snyggt i bakgrunden. Kan vara värt att testa.

Okej, det var lite funderingar kring att plåta i kyrkan. Nästa gång drar vi på ett bröllop ute i det fria. Tills dess, ett par bilder på Marica och Joakim.

Bröllopsfoto - med skräckblandad förtjusning

Under flera år tackade jag kroniskt nej till att fotografera kompisars bröllop. För vem vill gå på fest och sedan inte kunna njuta av tillställningen utan tvingas springa runt och fotografera allt som händer? Dessutom kändes det som ett väldigt läskigt uppdrag - man får liksom bara en chans. Och eftersom jag drivits av lusten till att fotografera helt kravlöst, som avkoppling och som en kreativ ventil, lockade det helt enkelt inte.

Därför tackade jag nej när jag erbjöds att fotografera Susanne och Anders vigsel. Men när jag väl satt i bilen och styrde mot Hällsnäs, strax utanför Göteborg, låg kameran och två gluggar i baksätet - en Nikon D700 med en 28-300-zoom och ett 24-70 2,8.

Jag visste att paret hade hyrt in en fotograf och kunde därför bara gå runt och ströknäppa lite bilder, helt utan press. Det sistnämnda var viktigt.

Jag fotade grabbgänget när de skålade under en tall och tjejgänget när de småpratade nere vid vattnet. Den skäggprydde prästen fastnade på ett par rutor. Ringen så klart. Kramkalaset när allt var klart. Och paret när de virvlade fram i brudvalsen. Och jisses vad kul det var!

Efter någon vecka skickade jag över ett 100-tal bilder till brudparet och fick en fantastisk respons.

Klart det blev fler bröllopsplåtningar efter den här starten. I ett antal inlägg framöver kommer jag visa fler bilder och dela med mig av de saker jag har lärt mig under resans gång. Häng med!