BJÖRNS BETRAKTELSER

Klick. Klick. Klick.

Bröllop på hemmaplan

Home sweet home, hemma bäst, den trygga vrån. Ja visst är det så, det är skönt att komma hem till tryggheten där man känner igen allt och vet hur saker och ting fungerar. Därför kändes det lugnt när jag i vintras bokade upp ett bröllop som skulle hållas på orten. Här i Nättraby, dryga milen utanför Karlskrona, har jag koll på miljöerna och kan ta cykeln ner till kyrkan - perfekt.

Men det finns en fara också, man bli hemmablind. Inget ser exotiskt ut, bara vanligt och vardagligt. Därför blev det en hel del knatande och smygande i buskar och bakom skira lövverk för att hitta spännande vinklar och utsnitt. Kort sagt - en grundlig rekning. Jag var därför väl förberedd på dagen B (bröllopsdagen) och hade till och med gjort ett körschema i huvudet. Tiden är ofta knapp så jag försöker ha ett gäng miljöer som jag vet funkar. För första gången fick jag uppleva ett brudpar som vara redo på utsatt tid - vilken lyx! Så nu hade vi två härliga fototimmar framför oss i solgasset.

På axlarna hängde två stycken D700:or bestyckade med en 70-200 2.8 samt en 45 PC-E-glugg. Den sistnämnda är en tilt/shift-optik, något jag velat testa för just bröllopsbilder under en lång tid och nu skulle det alltså bli premiär. Gluggen ger ett smalt skärpeband över bilden vilket ger en lite drömsk ton.

Något jag har lärt mig när jag fotograferat människor är att mycket handlar om psykologi. Hur jag bemöter den som ska avbildas reflekteras i bilderna. Är jag glad, lugn och trygg smittar ofta humöret över till brudparet. Därför försöker jag ha så kul som möjligt och förr eller senare så skrattar vi allihopa. Den här gången började vi med att ta lättsamma och lite humoristiska bilder - kanske inget som hamnar på väggen över sängen men en bra och ganska kravlös uppvärmning.

En lättsam start på fotosessionen.

En annan grej som jag brukar köra tidigt i sessionen är att låta brudparet promenera mot och från kameran - dessa bilder tar jag med tele och jag brukar instruera paret att småprata med varandra. Sammantaget gör det här att de slipper ha en fotograf upptryckt i ansiktet och att de inte tänker på att de blir plåtade. Testa gärna den här metoden själv!

Att låta brudparet promenera mot kameran funkar alltid.

Därefter rörde vi oss runt till olika miljöer, nästan bara i skuggan  - de gluggarna som åkte av och på var förutom de ovannämnda också en 50 1.4 och en 85 1.8. De fasta objektiven är verkligen härliga att arbeta med men telezoomen är så flexibel att jag inte helt vill släppa den. Sessionen avslutades med att brudparets två barn anslöt och vi tog några familjebilder.

En fast 85:a är underbar att jobba med, den här bilden är tagen på bländare 2.0.

Just efter klockan tre klämtade så kyrkklockorna och brudparet skred långsamt in. Vanligtvis använder jag 70-200-gluggen här men kyrkan var ovanligt mörk så det fick bli den fasta 85:an fullt öppen den här gången. Jag gillar att fotografera i kyrkan för det är en utmaning, dels kan ljuset vara knappt men också för att det bara erbjuds en enda chans att sätta bilderna.

Efter konfettiregn, eller som här, solrosfröregn, var det dags för gruppbilder - upp på en bänk och vips rymdes halva släkten på bild. Och så avfärd i en tjusig 50-talscittra sippandes på ett glas skumpa - det sista jag såg var två glada nunor som kikade ut genom en lätt patinerad bakruta. Själv hoppade jag på cykeln och trampade hemåt.

Och så lite fler bilder...och undrar du något är det bara till att ställa en fråga i kommentatorsfältet här nedan!

Mycket luft och slutna ögon - fina grejor om du frågar mig.

Äntligen fick jag använda min tilt/shift-glugg!

En klassisk tillfixarbild tagen med 50 1.4 på full öppning.

Första siluettbilden jag tagit på ett bröllop - kunde inte motstå det när jag hittade den här "gläntan".

Mer tilt/shift.

Solen låg på hårt så det blev mycket bilder i skuggan, här kommer ljuset in bakom bruden.

Blunda och njut av stunden!

Jag tycker inte att brudparet måste kika in i kameran hela tiden.

Japp, mera tilt/shift.

Man och fru - hurra, hurra!

Postat 2013-08-26 14:10 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Bröllopsfoto - men vad händer sen då?

Viktigast är så klart stunden tillsammans med brudparet och deras gäster. Men arbetet är långt ifrån slut när du styr hemåt med sprängfyllda minneskort - nu stundar säkerhetskopiering, bildurval, retusch och leverans. Så här jobbar jag.

För det första använder jag två kamerahus. Och då är det viktigt att synka deras klockor så att bildfilerna dyker upp i rätt ordning på hårddisken när mapparna slås samman. För så gör jag, lägger samtliga bilder i en och samma mapp som döps med datum och brudparets namn. Därefter importerar jag rubbet till Adobe Lightroom samtidigt som jag taggar bilderna. Att tagga, alltså skriva in sökord i filerna, är smart för då kan du vid ett senare tillfälle snabbt söka upp de bilder du önskar. Minimum är att skriva in vem som är på bilderna och var de är tagna. Självklart är det RAW-format som gäller, hårddiskar är billigt!

Importen tar en stund - passa på att sätta kamera- och blixtbatterierna på laddning. Eller ta en kopp kaffe. Nu går jag igenom samtliga bilder och betygsätter dem. I första vändan endast med en eller noll stjärnor. De nollstjärniga , oftast oskarpa, felexponerade eller på annat sätt misslyckade klick, deletar jag - det brukar bli en sisådär en tredjedel av bilderna. Därefter är det dags att gå en vända till och dela ut de högre betygen. Så småningom ska en sisådär 1.500-2.000 bilder ha blivit runt 100. Och då är det dags att köra en backup så att filerna finns på tre fysiska diskar, varav en ska placeras på en annan plats än arbetsstationen. Ta en kopp kaffe till. Och passa på att putsa bort smutsen du fick på en av linserna.

Jahapp. Nu börjar det roliga, nämligen att göra i ordning de valda bilderna. Här finns det olika skolor, en del gör bilder i så naturtrogna färger som möjligt, andra mixar upp med svartvitt och en tredje kör en helt egen stil. Jag brukar göra alla tre. Själv gillar jag att vrida till färger och addera brus men har full förståelse för att en del brudpar hellre vill ha sin bilder "normalt framkallade". Så då brukar jag bjussa på båda varianterna. Och ofta krydda till även med svartvita versioner. Och det här är inte så krångligt som det låter eftersom man i Lightroom kan skapa virtuella kopior av en bild som man sedan framkallar på tre olika vis.

I Lightroom jobbar jag med så kallade Presets, det vill säga en slags "macron" som gör att jag snabbt kan få till en egen stil på bilderna. Det kan till exempel vara svartvitt med hård kontrast och kraftig vinjettering eller cross-processing med fint korn. Det här gör det kvickt att testa olika varianter på bilderna, allt som krävs är en knapptryckning. Sådärja, nu är det strax klart, bara "framkallning" av bilderna kvar. Jag brukar exportera bilderna dels som högupplösta jpg-filer som är skärpta och anpassade för tryck och dels lågupplösta varianter anpassade för webben. Efter det åker filerna upp på Dropbox, eller om brudparet föredrar det, på en DVD.

Klart. Säkerhetskopiera igen.

Hur jobbar du? Kommentera gärna nedan!

Postat 2013-03-07 21:44 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Bröllopsfoto - i det gröna

Visst är den svenska sommaren härlig med blå himmel och spirande grönska, så varför inte köra en utomhusvigsel? Men det är en gnutta vågat och när det drog ihop sig till Ida och Henriks stora dag såg prognosen mörk ut. Men som på beställning drog molnen undan under förmiddagen för att sedan hålla sig på behörigt avstånd. Och det var både bra och dåligt. Som fotograf blir det kämpigt när solen kastar hårda skuggor och gör ögonhålorna mörka som skogstjärnar. Men gäster och brudpar blir så klart glada för den blå himlen.

Den här gången var mitt uppdrag att endast ta mingelbilder, föreviga vigseln samt ta några gruppbilder, brudparet hade nämligen valt att ta porträtten hos en studiofotograf tidigare på dagen. För mingel gillar jag att bryta av emellanåt med vidvinkelbilder, dels för att få med lite av omgivningarna men också för att det blir en lite annan närvarokänsla när man går riktigt nära. Ofta underlättar det om man slänger några ord med den som ska förevigas, så låt munnen jobba samtidigt som avtryckarfingret gör sitt. Ett annat tips är att använda upplättningsblixt, jag brukar minuskompensera min SB-800 cirka 2/3 EV-steg för att inte få allt för hårda blixtbilder utomhus.

Plötsligt hördes avgasljudet av en fet V8 runt kröken och brudparet rullade strax därefter långsamt in på den stenbelagda innergården i en synnerligen välputsad Chrysler Imperial. Det var dags. Jag drog till skogs, bokstavligen. För prästen stod just framför en liten skogsdunge och för att slippa få endast ryggtavlor på brudparet återstod bara en lösning - att ta plats bakom en björk och några aspar som en riktig jägare. Fast istället för älgstudsare hade jag en Nikon D700 och en 70-200-zoom. Samt en vit skjorta och lågskor. Autofokusen jagade genom bladverket, hårda skuggor retades men jag knäppte på så gott det gick.

Efter vigseln var det så dags för fem olika gruppkonstellationer att förevigas. Jag hade smugit runt i omgivningarna tidigare under dagen för att hitta lämliga miljöer. Men det var två timmar sedan nu och ljuset låg helt annorlunda så det blev till att improvisera en gnutta. Ambitionen var att hitta fem olika miljöer för gruppbilderna men så här i efterhand skulle jag nog ha kört samtliga på en och samma plats. För tiden är knapp och gruppbilder bör egentligen inte ta mer än 5-10 minuter in alles. Så hittar man en miljö som funkar så är rådet att köra alla konstellationer där, lite löpande-band-principen, för att spara tid.

Efter en stunds kramkalas gled så brudparet iväg mot nya äventyr. Och min dag var avslutad. Eller nja, bara nästan. För nu skulle drygt 1.200 bilder gås igenom och närmare 100 av dessa göras i ordning. Och om just det tänkte jag blogga nästa gång - vilken mjukvara jag använder, arbetsflöde och bildbehandling.

På återhörande!

Postat 2013-02-15 22:08 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Bröllopsfoto - när man är två

Den som har fotograferat ett bröllop vet att det emellanåt kan bli lite stressigt. Det är mycket som händer samtidigt och det kan vara svårt att fånga allt på bild själv. Därför kändes det lyxigt när jag fick agera "second shooter" - andrafotograf på svenska. En kompis, vi kan kalla honom Hampus eftersom det är hans namn, hörde av sig och undrade om jag ville hjälpa till när Marica och Joakim skulle vigas. Självklart, sa jag.

Det var en solig och ganska het augustidag så vi bestämde oss omgående för att leta oss in i skuggan. Och där bodde myggen. Så låt oss snabbspola historien istället ta plats i kyrkan, för här inne händer det en massa spännande saker!

 Jag brukar försöka hinna svänga förbi och ta en kik på hur ljuset och lokalerna ser ut några dagar innan dagen D. Och finns det möjlighet är det ett klart plus att slänga några ord med prästen som ska viga de unga (eller gamla) tu. Det brukar inte vara några problem att få fota under vigseln men det kan ändå vara bra att dubbelkolla.

Ljuset skiljer sig så klart mycket åt i olika kyrkor men grundläget är att det är ganska svagt. Så ljusstarka gluggar är att föredra. Själv kör jag med två kamerahus, ett med vidvinkel och ett med en 70-200 2.8-zoom.

Det första som händer är intåget. Men innan dess har jag testfotograferat för att få till alla inställningar. Jag brukar köra manuellt och ställer in tid och bländare på egen hand eftersom kamerans ljusmätare kan luras av till exempel alla vita väggar i kyrkan. Trots att det sitter bildstabilisator i telezoomen försöker jag ligga kring en 1/250-del för att slippa rörelseoskärpa när brudparet skrider in. Blixten stör alldeles för mycket så den får ligga kvar i väskan.

Om det finns möjlighet rör jag mig sedan runt i kyrkan för att få ett par översiktsbilder. Att gå upp på läktaren är ofta en bra idé, härifrån är överblicken god och man kan få fina telebilder på brudparet och prästen. Innan det är dags för ringväxlingen smyger jag fram och ställer mig på höger sida. Så långt fram som möjligt utan att störa, helst "bakom" prästen. Och på höger sida. Det är viktigt. För då får man med brudens ansiktsuttryck medan brudgummen hamnar lite mer i skymundan. Det kan också vara en bra idé att klämma några skott på åskådarna, det är inte ovanligt att det fälls en tår eller två.

Innan utmarschen är det dags att ta sig mot utgången. De senaste gångerna har jag testat att fota med en låg vinkel, jag ligger alltså ner och får då altaret snyggt i bakgrunden. Kan vara värt att testa.

Okej, det var lite funderingar kring att plåta i kyrkan. Nästa gång drar vi på ett bröllop ute i det fria. Tills dess, ett par bilder på Marica och Joakim.

Postat 2013-02-08 09:35 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Bröllopsfoto - från start till mål

I Värnamo miste jag oskulden. Ja, som officiell bröllopsfotograf alltså. Isabelle och Manne ville ha (nästan) full dokumentation från strax efter lunch fram till småtimmarna. Så inga bilder från frissan eller själva påklädningen men sedan full klickaction.

Apladalen är en mysig naturpark mitt i Värnamo, fylld med mäktiga ekar, en liten porlande bäck och flera gamla fina rödmålade stugor. Här skulle de officiella bilderna tas, det vill säga porträtten. Jag hade rekat och kollat ut några fina miljöer i förväg. Det känns tryggt att ha koll och något att utgå från som man kan sedan improvisera vidare ifrån.

Ofta får man slita med ett lite trist "mitt-på-dagen-ljus". Stalltipset är då att dra sig undan till skuggan eller försöka fotografera så att objektet finns mellan kameran och solen. Jag hade med mig en fotoassistent (tack, Lina) ifall vi skulle rigga med blixtar och sådär, men i slutändan blev det mest naturligt ljus. En massa extraprylar innebär att det går åt tid till att meka med inställningar och att man missar det spontana. Så kände åtminstone jag.

Vi hade avsatt runt en och en halv timma för foto, men det krympte till runt en timma på grund av förseningar hos frissan. Tidspress är något man får leva med som bröllopsfotograf. Mitt tips är därför att ta till en gnutta i överkant när en tid för porträttplåtning ska bokas. Att ha en timmas effektiv tid är ganska lagom. Och den som följer brudparet under hela dagen gör rätt i att försöka norpa dem en kort stund när kvällsljuset tittar fram.

Nåväl, minuterna flög förbi och strax var det dags för avfärd till kyrkan. Vid samtliga bröllop som jag har fotograferat hittills har porträtten tagits före vigseln. Då känns det extra viktigt att brudparet inte känner sig stressade och att man avslutar i god tid.

I nästa blogginlägg tänkte jag reflektera lite över plåtandet i kyrkan och presentera några matnyttiga tips i ämnet. Tills dess kommer här ett gäng bilder på Isabelle & Manne.

Postat 2013-02-03 20:52 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 Nästa