BJÖRNS BETRAKTELSER

Klick. Klick. Klick.

Thailand – på två hjul

Praktisk, smidig och förhållandevis billig. Ja, det är inte så konstigt att skotern är ett så vanligt fortskaffningsmedel i Thailand (och i stora delar av Asien).

Och trots att maskinerna med våra västerländska mått mätt är små och klena, de flesta är på runt 100 kubik, ryms ofta hela familjen på dessa slitvargar till tvåhjulingar.

Jag tycker att detta är så pass fascinerande att jag ägnar hela detta blogginlägget åt företeelsen. Vroooooom!


Postat 2018-02-25 22:01 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Brännande hett inlägg

Skylten lockade fotografen i mig – Fireshow. Lek med eld. Visst sjutton vore det häftigt att försöka fånga det på bild? Samma kväll klockan nio infann jag mig nere på stranden, Long Beach, Koh Phi Phi Don, med min Nikon D810 dinglandes runt halsen.

Självklart är det här ett jippo för att locka till sig turister och det förväntandes att jag skulle beställa in något att dricka så snart jag slog mig ner i en av stolarna som var uppställda i sanden. Det fick bli en alkoholfri Pina Colada.

Eftersom jag aldrig plåtat den här typen av arrangemang innan var jag lite fundersam på vilka inställningar och vilken optik jag skulle använda. Skulle jag satsa på knivskärpa eller köra lite mer konstnärligt med rörelseoskärpa. Svaret kom halvvägs igenom drinken – jag skulle så klart testa båda varianterna.

Vanligtvis brukar jag under kluriga ljusförhållanden växla över till manuell exponering. Skruvade därför på mitt Sigma 50 1.4 och ställde kameran på iso 3.200, full bländaröppning och 1/250 sekund. Drog några testskott men insåg snabbt att ljusförhållandena fluktuerar kraftigt. Eldskonstnärerna doppar sina stavar i fotogen och tänder sedan upp. I början är elden intensiv och kraftig – ljuset är starkt. Men allt eftersom avtar ljusintensiteten. Detta i kombination med att eldsstaven emellanåt är nära artisternas ansikten och ibland långt ifrån gör att exponeringen helt enkelt måste varieras.

Testade då istället att jobba med kameran i slutarprioritet och auto-iso. Och det funkade mycket bättre, men ett byte från matrismätning till centrumvägd krävdes för att hamna rätt. Detta tillsammans med raw-filer som kunde justeras en aning efteråt fixade biffen. Nu kunde jag koncentrera mig på att fånga all eldig action.

Fem artister turades om att göra sin konster inför en häpen publik. En av dem jobbade med en slags klot fästade i en kedja. Det snurrades, kastades, jonglerades och dansades till publikens jubel (och modern popmusik).

Under den dryga halvtimme som det hela pågick bytte jag till turistoptiken Nikon 28-300 3.5-5.6. Fördelen med denna är det går snabbt att ändra utsnitt samt att den är försedd med VR, bildstabilisering. Jag kunde då experimentera med längre slutartider för att få till rörelseoskärpa och utdragna linjer av elden.

I något slags idealfall skulle jag velat ha utdragna ljuspartier av elden och skarpa konturer av artisterna, men det var en synnerligen svår kombination att uppnå.

Ett tag funderade jag på att använda en upplättning av blixt på andra ridån, men jag vågade inte riktigt testa det på grund av det kan störa artisterna och dessutom vara en ”stämningsdödare”.

Nåväl. Det var en utmanande och kul fotografering. Och en häftig show. Pina Coladan var dock ingen höjdare.

 

Postat 2018-02-19 10:01 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Mer från Phi Phi

Ytterligare några bilder från Phi Phi-öarna.

Long Beach, Koh Phi Phi Don.


Fraktbåt.


Avlastning.


Vid trädet.


Väntan.


Skyfall.


Skylt.


Uppdukat


Gatusömnad.


Hetta.


Utryckning.

Postat 2018-02-17 17:41 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Thailand – Phi Phi-öarna

Phuket. Hotell med Lollo & Bernie och vattengympa i alla ära, men vi ville se något annat också. Därför tog vi färjan över till Koh Phi Phi Don, den största av Phi Phi-öarna. Resan tog två timmar.

I december 2004 drog en kraftig tsunami in över ögruppen (och stora delar av Thailands kust och de närliggande länderna). Totalt omkom närmare 300.000 människor, varav 800 på just Phi Phi-öarna.

Numera är allt återställt, men en begränsning har införts på hur många turister som får uppehålla sig på ön. Det finns också färre hotellplatser. Det gäller alltså att boka i förväg.

Tempot på öarna är långt och det är endast huvudön som är bebodd. En av dagarna hyrde vi en longtailbåt med kapten och allt och körde runt till några av de mindre omgivande öarna, bland annat Koh Phi Phi Leh, där filmen The Beach spelades in.

Sagolikt vacker, men också fullständigt nerlusad med turister som försöker hitta en fri yta att ta en selfie på. Eller bara se allmänt coola ut när någon plåtar dem ...

Nej, då var Monkey Beach på huvudön mysigare. Men oj vad försigkomna makakerna är, att ställa ner sin ryggsäck på stranden för att ta sig ett dopp är ingen bra idé …

Båtturen bjöd också på fin snorkling och rejäl sjögång. Men att känna vågorna slå emot ansiktet känna helt okej när det är 30 grader i luften.

Som vanligt; kommentarer och funderingar uppskattas!

---

Longtailbåtarna är charmiga. Men kanske inte supermiljövänliga.

Long beach, Phi Phi Don.

Massage är populärt. 300 baht är cirka 100 kronor.

Selfiestickparkering.

Longtailbåt.

Laga och fixa.

Många turister föredrar att åka speedboat - de är kvicka och klara sjögång bättre än longtailbåarna. Men lika charmiga det är de inte.

Naturfotografer.


Jag tror att det får räcka där. Alla bilder från Phi Phi fick helt enkelt inte plats i ett inlägg. Så jag ber att få återkomma.


Postat 2018-02-14 21:16 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Thailand – resan och stranden

Som en sann Svenssonfamilj satte vi i mörkaste januari 2018 av söderut. Dit ”alla andra” åker. Thailand. Landet lockar med sol, värme och bad. Men också kryddig och välsmakande mat, vänliga människor och välgörande (om än lite hårdhänt) masssage. Och inte minst  - vrålande longtailbåtar.

Allt detta fick vi uppleva. Men först skulle en flygresa på totalt elva timmar avverkas. Och därefter ytterligare transfer till hotellet på Bangtao Beach, Phuket.

På resan fick tre kameror följa med, en Nikon D 810 för streetphoto, en Canon G7X Mark II när den stora kameran var för klumpig och en allväderskamera för dopp i pool och hav, Olympus TG-5. Ja, jag ser fram emot dagen då en kamera kan göra allt. Men så är inte fallet ännu, därför fick fotoryggan åka med även den här gången.

Jag tänker inte bli långranding, detta är en fotoblogg. Dags för ett första gäng bilder (det blir fler inlägg från resan framöver).

Kommentera (eller fråga) gärna!

Postat 2018-02-10 18:16 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera